Profetisk uppenbarelse om första världskriget

Profetisk uppenbarelse om första världskriget - Holger Nilsson

Publicerad januari 2002 Anton Johansson var bosatt i den avlägsna norska finnmarken. Trots det så är hans namn vida känt och han är mest känd som ”Finnmarksprofeten”. Anton Johansson levde mellan åren 1858-1829. Han var en gudfruktig man som fick flera uppenbarelser från Herren om vad som skulle komma att inträffa. Vi skall i detta sammanhang ta med den uppenbarelse han fick angående ett stort krig, det första världskriget. Han hade syner år 1907 om händelser som låg i framtiden. Han berättade om detta på följande sätt: ”När jag hade fått se de händelser eller partiella olyckor, som under de närmaste åren skulle beröra eller drabba olika delar av världen och speciellt mitt hemland Norge, visades mig en av de största olyckor som skulle hemsöka jorden – världskriget.

Rösten sade till mig: ”Du skall vara tillsammans med sex officerare på kartläggningsarbete i Finnmarken – sådant arbete har jag haft i 26 år – en sommar skall du vara på hemarbete. Jag såg officerarna och kände igen var och en av dem, när jag senare träffade dem. Så fick jag också reda på deras namn och de trakter, där jag tillsammans med dem skulle arbeta.

Den som jag sist såg av dessa sex, skulle heta kapten Riber, och honom skulle jag komma att vara tillsammans med på Svärhalt-halvön. Detta inträffade. Den som talade till mig sade: ”Sedan du har varit tillsammans med denne officer under sommaren, skall du icke vara hemma den påföljande julhelgen. Innan nästa jul skall världskriget ha utbrutit.” Sedan fick jag se hur kriget blossade upp mellan Österrike-Ungern och Serbien, och utefter tyska ostfronten, dit jag sedan blev förd, såg jag ofantliga slaglinjer och skyttegravar fulla med folk och vapen. Fronten sträckte sig ända nere ifrån Svarta havet upp till Östersjön, och över hela fronten rådde väldiga larm och vapengny. Jag såg hur ryssarna med sina massor översvämmade stora sträckor av tyskt land, och hur stora rökmoln vältrade sig utefter fronterna. Starka eldsken syntes även på flera ställen.

När jag i Anden hade fått se hela det fruktansvärda världskriget och blivit förd till fronterna såväl i öster som i väster sade Herren: ”För människornas ondskas skull skall världskriget komma, men du skall göra vad du kan för att underrätta och varna kejsar Wilhelm, att han icke må låta förleda sig att gå med på världskriget.

Du skall vara mitt vittne. Du skall stå inför norska regeringen och stortinget, inför myndigheter i Stockholm och Berlin, och inför kejsar Wilhelm. Och det är tungt för gamle Franz Josef att bära de sorger och olyckor som kriget pålägger honom, då han är så gammal och svag.” Det sades också att han skulle dö under kriget.

Jag sade: ”Jag är ovärdig att vara ditt vittne för folk och för dessa höga herrar, och därtill har jag ingen skolutbildning, skriver endast dåligt och kan ingen tyska. För andra gången sade han till mig: ”Du skall vara mitt vittne!” Då svarade jag: ”Jag skall försöka.”

Dessa syner fick alltså Anton Johansson om det världskrig som skulle utbryta. Då tiden närmade sig för världskrigets utbrott reste han omkring för att varna för det. Han besökte först den norska huvudstaden och fick där sammanträffa med krigsministern Keilhaug. Han lämnade också kvar en skrivelse till honom, vari han uppmanade norrmännen och svenskarna att bedja för sina fäderneland.

Efter detta besökte han Stockholm, där han sammanträffade med överste Melander. Han meddelade vad han fått uppenbarat och om uppdraget att underrätta den svenska regeringen. Två månader innan kriget bröt ut fick han nya tecken och då skrev han till både norska och svenska regeringen. Han uppmanade också överste Melander att han måtte underrätta kejsar Wilhelm om kriget. Med dessa budskap fick han alltså varna överheten för vad som komma skulle. Lik en gammaltestamentlig profet uppträdde han med varningens ord. Från sin ensliga plats uppe i den norska finnmarken drog han åstad med sitt budskap. Han tog sig ända till Berlin, men kejsaren fick han aldrig träffa personligen. Den gudfruktige mannen försökte att påverka människor att bedja för folken och deras framtid.