Fråga: Varför alla dessa orättvisor här på jorden om nu Gud är god och kärleksfull? L.O. Svar: Det här är en stor fråga och det är viktigt att vi har rätt utgångspunkt när vi ser på tillståndet i världen. Då skall vi först se på detta faktum: ”Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld.” 1 Joh. 5:19 Detta är grundläggande då vi ser på tillståndet, det beror på att Satan har fått jorden i sitt våld, han frågar inte efter om det är barn eller vuxna, skyldiga eller oskyldiga, hans mål sättning är dets om Jesus avslöjar om honom: ”Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda.” Joh. 10:10. Att döda så många som möjligt är hans målsättning men vi kan välja bort honom och välja Jesus, då möter oss löftet i resten av versen: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.” Guds räddningsplan är genom Jesus: Joh. 3:16. Vi kan räkna med att det blir värre framöver eftersom djävulen vet att hans tid är kort och då rasar han än mer. ”Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort." Upp. 12:12. Situationen för mänskligheten är mycket svår, och det är endast genom att vi inser den andliga verklighet som Bibeln beskriver som den på något sätt kan få sin förklaring. Men Jesus kommer åter och då kommer allt förändras, till dess får vi sätta vårt hopp till Honom.

Fråga: Jag tycker det är väldigt svårt att förstå Markus 9:43-47. Där det står "Om din hand förleder dig, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha bägge händerna i behåll och hamna i helvetet, i den eld som aldrig slocknar. Om din fot förleder dig, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet ofärdig än att ha bägge fötterna i behåll och kastas i helvetet. Om ditt öga förleder dig, så riv ut det. Det är bättre för dig att gå in i Guds rike enögd än att ha bägge ögonen i behåll och kastas i helvetet." Vad menar Jesus egentligen? Man skulle kunna tro att det är en uppmaning till att lemlästa sig själv. Men det verkar ju inte rimligt. Så vad är det en uppmaning till? J.V. Svar: Vad Jesus vill visa är att vi som har sådan omsorg om det här livet, vi är så måna om vår kropp och dess olika delar, så att vi sätter vår kropp framför allt och vi vårdar den, vi tycker det är det dyrbaraste vi har. Däremot så har vi inte samma omsorg om livet i all evighet utan slut. För att vi skall förstå och ha det rätta perspektivet är det som att Jesus vill säga att det som vi anser för dyrbarast för oss, även det är värt att försaka och avsöndra från vår jordiska kropp om vi kunde gå in i evighet och räddas. Vi får alltså verkligen perspektiv på vad som är mer dyrbart är kroppen. Nu behöver vi inte riva ut ögat eller hugga av handen, vi kan gå in i den eviga härligheten utan detta, men vi skall förstå att egentligen är inget pris för högt att betala för att vi skall nå dit. Det är alltså en mycket stark predikan som Jesu håller till oss alla att vara villiga att göra vad som helst för att nå himlen. Må vi se till att vi kommer dit till varje pris!

Fråga: Varför var Jesu första underverk, att förvandla vatten till vin? Har det någon symbolisk eller profetisk innebörd? J.V. Svar: Det kan finnas en andlig djuphet här: Mose första under var att han förvandlade vatten till blod, 2 Mos. 7:20. Jesu första under var att förvandla vatten till vin. På det sättet kan skillnaden mellan lag och evangelium blir synliggjord, lagens stränghet (blod) till skillnad från evangeliums glädje (vin).

Fråga: Jag har en fråga och även om ni inte kan svara så hoppas jag att den frågan skall ge återklang på något sätt. Vi troende säger att vi tror på den Heliga skrift, att det är Guds ord, vi blir förnärmade om någon säger något annat. Ställ då denna fråga till dig själv: Tror du att Gud menade allvar när han gav oss budet: ”Tänk på Sabbatsdagen så att du helgar den?” "Sabbaten, som är den mest kända dagen (lördag) från lagen, förändrades till Herrens dag (söndag). Den upphörde icke på grund av någon befallning från Kristus ty Han säger själv: Jag har inte kommit för upphäva lagen, utan för att fullborda den, utan på grund av Katolska kyrkans auktoritet har den förändrats. "Vi håller söndag i stället för lördag, därför att Katolska Kyrkan, på kyrkomötet i Laodicea år 364 e.Kr., överförde lördagens helighet till söndagen." ("The Convert’s Catechism of Catholic Doctrine", av P. Geiermann, ett verk, som fick den apostoliska välsignelsen av påve Pius X den 25 januari, 1910. Bibeln talar om sabbaten som Guds eviga sigill: "Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett (evigt) tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta, att jag är HERREN som helgar er." 2 Moseboken 31:13. När det uppdagas att söndagens helighållande inte är något annat än ett mänskligt påbud, må vi minnas Jesu ord: "Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare... förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud.’ Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar." Mark 7:6-9. Hur kan det vara möjligt att den ”kristna” troende skaran har missat detta, har lögnens furste förblindat alla dessa människor eller finns det något annat svar så vore jag mycket tacksam om ni ville delge mig det. G.Ö. Svar: Det pågår nu en strömning mot judaism som är livsfarlig för det andliga livet, jag tänker på ex Messianska föreningen. Det har gått så långt för en del att man t o m förnekar Jesu gudom. Man har i princip blivit judar på så sätt att man gått tillbaka till judendomen, och därmed lagen. Paulus varnar ju starkt för detta i Galaterbrevet, för de som smakat evangeliets ljus men vänder tillbaka till träldomen, man börjar då också akta på särskilda dagar. Gal. 4:10. För många tror jag det har börjat med att just fira lördagen, som sabbatsdag. Sedan har en del gått vidare i tron att man har haft större ljus än andra kristna och isolerat sig från Kristi församling. Man anser att det är nödvändigt att fira sabbat. Detta är ju helt orimligt att alla Gudfruktiga män och kvinnor som under 2000 år skulle ha varit på fel väg. Dessa har ju uppenbarligen haft Guds välsignelse över sina liv, det går ju inte att förneka. Nej, det som nu sker är ett försöka att dra bort människor från den sanna troheten till Kristus: ”Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.” 2 Kor 11:3. Sabbaten var ett förbund mellan judarna och Gud: ”mellan mig och er”, som det står i den vers som citeras i frågan. Det finns inget sabbatsbud i NT. Man brukar tillskriva katolska kyrkan införandet av firandet av söndagen, istället för lördagen, och hänvisar då till kyrkomötet på 300-talet. Ett faktum är att redan de första kristna efter Jesu uppståndelse, firade söndagen. Alltså gjordes det i den första kristna församlingen, apostoliska kyrkan, den som Gud sanktionerade så starkt. Att det sedan sattes på pränt såsom ett påbud senare, är ju en sak. Det finns en bok som heter Sinai eller Golgata, den är skriven av Joh. de Heer. Han var tidigare sjundedagsadventist och alltså firade lördagen. Han blev fri från detta och ett känt namn genom sina böcker, som blivit till stor välsignelse. I denna bok klargör han detta med sabbatsfrågan. Denna bok kan rekommenderas till de som brottas med denna fråga. Till sist kan nämnas att vi vet om en person som började fira lördagen och sabbatsfirandet i sin kärlek till judarna. Efter ett tag slutade han med detta, det hade fört in honom i lagen och han var tvungen att inse hur fördärvligt detta var för hans andliga liv. Detta svar vill varna för att gå in på en väg som leder bort från nåden Kristus. Många har kommit fel på senare tid, genom utläggningar som verkar så förståndiga, men som är så förrädiska.

Fråga: Läste på flera ställen att vi ska göra oss redo för att Jesus kan komma tillbaka när som helst! Jag undrar HUR man gör sig redo för det. Själv har jag varit aktiv i olika församlingar hela mitt liv, men känner att man aldrig bli "ren" nog, utan snarare hela tiden får nya onda tankar, handlingar? Jag och min man har 4 småbarn, hur ska man leva med visshetan att det kan bli mycket svåra tider - att se sina barn lida känns så mycket värre an om det bara gäller en själv? Tänker också mycket på det där tecknet som man ska vara tvungen att ta för att kunna köpa och sälja. Vad kan det vara? Är det nära? Är så rädd att man inte ska kunna stå emot det eftersom man så gärna vill kunna ge sina barn mat? Och om man tar det är det kört! Då kan man inte komma in i himmelen, om jag uppfattat det rätt? W. Svar: Vi har gjort oss redo för Jesus återkomst när vi blev frälsta, det är det enda sätt vi gör oss redo för det. Det är ju inte så att man går ”ur frälsningen” ena stunden och nästa stund ”in i frälsning”. Jesu försoning är så omfattande och stor så jag tror det pågår en ständig rening igenom den, om jag uttrycker det så. Det finns nog knappast några som kan genomleva en dag utan att på något sätt få fel tanke, eller handla fel, men det betyder inte att man förlorar sin frälsning, det gör man däremot när man medvetet vänder Jesus ryggen och medvetet vi leva i det som man vet om är synd. Som jag förstår det av vad du skriver så vill du verkligen vara ren och redo för mötet med Jesus, det verkar ju var din vilja och det är en vilja som behagar Herren, bättre kan det ju inte bli då. Han ser till din vilja. Fröjda dig över att du har en sådan vilja, du kunde vara likgiltig inför Jesu andra tillkommelse, det är många som är det. Sedan är det detta med dina barn, vi kanske inte alls kommer att gå igenom några svårigheter, då är det ju onödigt att bryta ner sig genom att ha tankar kring detta. Det är viktigt att ta Jesus på orden när han säger: ”Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.” Matt. 6:34. Han har sagt så för att vi skall följa hans ord, han vet att detta är bra för oss, därför har han gett oss dessa ord för att de skall vara vår inriktning. Det som du syftar till om att köpa och sälja står i Upp. 13, vi vet ju inte om vi fortfarande är kvar då. Jag tror inte Herren överger oss, så att hela Hans brudeskara, den kristna församlingen skall svälta ihjäl. Det skulle ju bli följden om man vore tvungen att det ”vilddjurets märke”. Det är ju rätt uppfattat att man går förlorad om man tar detta ”märke” enligt det som står i Upp. 14. Detta kan bli det verkliga scenariot i den så kallad ”vedermödan”. Men det handlar ju om den tid när straffdomar går över jorden, och jag har svårt att se att Gud vill straffa sitt folk, varför skulle Han göra det? Han älskar ju oss. Det är av stor vikt att vi förstår hur mycket Gud älskar sina barn. Med det perspektivet så försvinner den fruktan som vill gastkrama oss om vi inte Har en rätt bild av Honom. Träna på att se Gud som en Fader som älskar sitt barn. Då blir du delaktig av Hans kärlek, men det behövs träning för vi är så påverkade av denna världen så att den styr våra tankar, men när vi kommer in i Guds kärlek blir detta en verklighet som sägs i 1 Joh. 4:18: ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.” Vi behöver alla utvecklas i att leva i denna Guds kärlek, ju mer den behärskar oss, desto mindre fruktan. Detta tillhör våra kristna livs mognad att utveckla detta, men frälsta är vi ändå, även om vi brottas med fruktan. Herren känner ditt hjärta och älskar dig, ta emot Guds kärlek!

Fråga: Varför måste man dö? /Lennart Svar: Döden är ett resultat av att människan synade. Så här lyder bibeltexten om detta: ”Och HERREN Gud gav mannen denna befallning: "Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö." 1 Mos. 2:16-17. Det var en död som inbegriper tre områden: 1 Den fysiska döden. 2. Den andliga döden. 3. Den eviga döden=skilsmässa från Gud för evigt. Detta är alltså ett resultat av synden, -det fruktansvärda resultatet av synden. Därför är Jesu försoningsverk så obeskrivligt dyrbart, det enda som kan upphäva denna syndens och dödens lag. Rom. 8:2. Det är alltså så att till och med döden är besegrad, triumfen över döden uttrycks så här: ”Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?” 1 Kor. 1 15:55.Jesu egna ord om detta är talande: Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” Joh. 11:25-26. Vi har alltså fått evigt liv, därför behöver den kristne inte frukta döden, det är det stora och fantastiska att döendet till och med är en vinst: ”Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst.” Fil. 1:21. Allt detta sammantaget är de goda nyheterna, evangeliet, som behöver förmedlas till alla människor!

Fråga: Hur ser du på den enhet som ledare i olika församlingar vill åstadkomma? När man samlas i enhet även där tron inte är densamma eller helt villfaren. Jag tror att man nu bör ta ställning vart man går. För det verkar som att den smala stigen som vi ska gå fram på har blivit mycket bredare än vi förstått. Helene. Svar: För att säga det kort, enhet upplever man, det går inte att skapa, genom att säga att nu skall vi vara ett. Hur skulle vi kunna uppleva enhet med dem som förkastar, förnekar och ifrågasätter Guds ord? Det är väl snarast så att detta skiljer oss åt. Sedan finns en enhet mellan de som älskar Gud och hans ord, med trossyskon över alla gränser och samfund, men den är ju inte skapad genom beslut vid några sammanträden, den bara finns där, det är Andens enhet - gudomlig enhet. Den är dyrbar och den skall vi vara rädd om. Sedan tror jag det finns en enhet bland förnekare och liberala, denna enhet yttrar sig nog ibland att man attackerar de bibeltroende, det är ju en konstig enhet, den kan ju inte kallas Andens enhet. Till syvende och sist så blir det nog en Andens enhet skapad av Gud och en falsk mänsklig enhet skapad av människor som är villig att kompromissa med grundläggande lärofrågor och där tron är underordnad den enhet man vill skapa utan hänsyn till Bibelns sanningar. Vi upplever ju till och med hur många kompromissar med vad Jesus säger, att han är enda vägen till Gud; ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Joh. 14:6. Det finns ju de som påstår att alla religioner leder till Gud. Då har man övergett Bibelns budskap för att till och med försöka nå enhet med andra religioner. Detta kommer säkert att bli allt mer framträngande med sådan tankar och genom detta skapas också en falsk enhet, då har man övergett denna sanna troheten och skapat en skökokristendom, precis som Bibeln talar om att det skall finans två skaror vid Jesu tillkommelse; bruden och skökan. Detta blir allt tydligare ju mer tiden går, därför behöver vi Andens ögonsalva, Upp. 3:18, så att vi ser vad som är Andens verk.

Vad ska man göra åt sitt likgiltiga tillstånd? Fråga: Jag läste ett inlägg om likgiltighet och jag har de senaste dagarna drabbas av likgiltighet. Jag bryr mig inte om någonting, synd existerar inte liksom. Jag känner mig dimmig osv. Hur ska man göra då man befinner sig i sådana likgiltiga tillstånd? Jag vill komma till Gud men det är så svårt ibland för mig. Jag hoppas att han en dag kommer att rädda mig från detta. H.P. Svar: Tack för att du hörde av dig, det visar ju att du inte är helt likgiltig inför din likgiltighet, så då finns det ju hopp. Sedan skriver du att du drabbats de senaste dagarna av detta, det vore ju värre om det vore konstant, vi skall tro att det är tillfälligt detta. Det kan ju finnas olika orsaker till denna känsla av likgiltighet men nu vet jag inte om dem. En orsak är att om en människa är trött och upplevt många krav på sig, att man till slut inte orkar vara engagerad. Det finns också en annan variant som jag tycker mig lagt märke till och det är om en människa inte har något arbete så blir det en slapphet då man inte har några tider att passa och det blir en allmän likgiltighet inför det mesta. Om det nu är så att inte något av detta är ditt problem så måste ju ändå denna likgiltighet tacklas. Om man som kristen är likgiltig så är grunden den att man bekänner detta som en synd inför Gud och att man ber om förlåtelse för detta. Sedan så verkar man för en förändring av sitt sätt efter denna bekännelse. Denna förändring kan börja med att man disciplinerar sig så att man avsätter tid för bön, exempelvis 10 minuter om dagen där man också ber om förnyelse i sitt kristna liv. Det är viktigt att denna bönetid inte är för lång i början, då är de lätt att man ger upp efter ett litet tag. Vidare att man har regelbunden bibelläsning, exempelvis ett kapitel om dagen. Ytterligare ett sätt är att lyssna på andefyllda inspirerade förkunnares predikan. Något annat som är viktigt för att bevaras inspirerad och brinnande för Gud är att man har gemenskap med varma hängivna kristna. Bibeln använder ett annat ord som kan sägas vara att jämföra med likgiltighet, och det är ordet ljum. Så Här säger Herren själv angående detta: "Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun." Upp.3:16. Det är väldigt viktigt att man inser allvaret av likgiltighet och ljumhet, annars kommer man knappast att göra något åt detta i sitt liv. Med tanke på vad Herren säger här i Upp. så borde det inte vara svårt att vakna upp inför allvaret. Att bortkastas från Gud - kan man tänka sig något allvarligare! Med detta för ögon så borde det vara nog med denna enda motivering, för alla att göra upp med likgiltighet och ljumhet i sitt liv. Det handlar ju om att annars kan man gå evigt förlorad! Ingen ansträngning och försakelse kan därför var för stor för att undgå detta. Det kan vara viktigt att meditera över detta allvar en liten stund helst varje dag för att bli motiverad att verka för att man är en varm levande kristen. Skjut inte på beslutet att motverka ljumhet och likgiltighet i ditt liv en enda dag till - det gäller livet!

Fråga: Har en tanke som plågar mej från tillfälle till tillfälle, men den vill jag ej ha där. Men är man redan fördömd i tanken fast man inte vill ha den där. Jesus talar ju om att redan i tanken har du syndat. Vad menar man med hjärtat i Guds ord? J.P. Svar: Så här är det angående tankar och vad som menas med hjärtat i Bibeln: Man kan inte hindra tankar att komma, Alla människor som lever tänker för övrigt hela tiden, men man kan hindra tankarna att förverkligas till handling. Man kan älska tankarna och odla dem, fantisera och tycka om dem, då är det något som inte är Gud behagligt och som många gånger leder till synd. Men du skriver om tanken ”fast man inte vill ha den där" det är det som är det avgörande i din situation - du tycker inte om dessa tankar, vill inte ha dem - bra. Martin Luther visste om denna problemställning som nog alla människor varit utsatta för och ger denna bild av hur det är med tankarna: "Hur helig en människa än är, så är de ändå jordiska. "Om du redan har onda tankar, så skall du inte förtvivla. Se bara till, att du inte låter dig snärjas av dem" Han har vidare sagt att tankar är som när en fågel flyger över huvudet, det kan man inte förhindra, men man kan hindra att den bygger bo på huvudet. Angående vad som menas med hjärtat i Guds ord, så kan man säga att det är människans innersta, hennes självmedvetande och personlighet.