EU och framtiden Är vi medvetna om de signaler som nu ges i Europa när det gäller EU:s framtid? Det är dags att vi lyssnar in dessa. De är ganska entydiga och ger signaler om ett federalt EU. EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso verkar inte leva i tvivel om utvecklingen för EU. I uttalande i The Telegraph den 7 maj, säger han: ”Ett fullfjädrat Europa kan verka som ´politisk science fiction´ i dag, men kommer snart att bli verklighet för alla EU-länder inom och utanför euroområdet.” Han förutspår att det ”kommer att vara verklighet inom några år”. I artikeln talas det om en ”politisk union”, med budgetpolitiken placerad i Bryssel och en president i Europa. Det är något av den framtidsbild Barrosso tecknar av ett framtida EU. Men är detta något vi vill se förverkligat? Det finns i alla fall andra som vill det, bland andra olika politiska ledare i EU. Frankrikes president Francois Hollande gick för några veckor sedan ut och uttalade sig positivt för att en politisk union skapas mellan EU:s medlemsländer. Varför han är så angelägen om detta, förklarar han på följande sätt: ”Europa riskera annars att falla samman eller till och med bli utraderat från världskartan.” Är det med sådana hot som medlemsländerna skall övertalas att gå in i en politisk union? Hollande konstaterar också: ”Tyskland har länge sagt sig vara berett till en politisk union. Frankrike ställer sig bakom detta.” Är dessa två så dominerande länder överens kan vi räkna med att deras starkt uttalade målsättning kommer att slå igenom. Vi kan också lägga märke till vad Italiens premiärminister Enrico Letta, sa i sitt installationstal. Han uttryckte då att en monetär union inte överlever utan en politisk union och en bankunion. Manuel Barroso gav också tydligt uttryck för att det nuvarande EU är bara tillfälligt: ”Vi måste komma ihåg att den nuvarande gestaltningen av euroområdet bara är tillfällig, eftersom alla medlemsstater förutom två är förutbestämda att bli fullvärdiga medlemmar av EMU enligt fördragen.” Det går inte att bortse från de signaler som nu går ut från de ledande inom EU. Det går inte heller att bortse från att det profetiska ordet varnat för att en tvingande maktutövning kommer att ta form i den yttersta tiden. Vi hör redan ekot av detta.

Vart är EU på väg? Den 1 juli fick EU sin 28:e medlemsstat, Kroatien. EU utvidgas, men vad utvecklas det till? Det är den stora frågan som kan beröra oss alla. Därför är den viktig att ställa. Är vi medvetna om de signaler som nu ges i Europa när det gäller EU:s framtid? Det är dags att vi lyssnar in dessa. De är ganska entydiga och signalerar om ett federalt EU. EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso verkar inte leva i tvivel om utvecklingen för EU. I uttalande i The Telegraph den 7 maj, säger han: ”Ett fullfjädrat Europa kan verka som ´politisk science fiction´ i dag, men kommer snart att bli verklighet för alla EU-länder inom och utanför euroområdet.” Han förutspår att det ”kommer att vara verklighet inom några år”. I artikeln talas det om en ”politisk union”, med budgetpolitiken placerad i Bryssel och en president i Europa. Det är något av den framtidsbild som tecknas av ett framtida EU. Vill vi se den förverkligad? I alla fall finns det andra som vill det, och det är olika politiska ledare i EU. Frankrikes president Francois Hollande gick för några veckor sedan ut och uttalade sig positivt för att det skapas en politisk union mellan EU:s medlemsländer. Varför han är så angelägen om detta, det förklarar han med: ”Europa riskera annars att falla samman eller till och med bli utraderat från världskartan.” Är det med sådana hot som medlemsländerna skall övertalas till att gå in i en polisk union? Hollande konstaterar också: ”Tyskland har länge sagt sig vara berett till en politisk union. Frankrike ställer sig bakom detta.” Är dessa så dominerande länder överens, då kan vi räkna med ett starkt verkande för deras uttalade målsättning. Vi kan också lägga märke till vad Italiens premiärminister Enrico Letta, sa i sitt installationstal. Han uttryckte då att en monetär union inte överlever utan en politisk union och en bankunion. När det gäller den monetära unionen finns det verkligen anledning för Sverige att observera vad Barroso också gav uttryck för den 7 maj, i ett tal i Bryssel. Han sa: ”Vi måste komma ihåg att den nuvarande gestaltningen av euroområdet bara är tillfällig, eftersom alla medlemsstater förutom två är förutbestämda att bli fullvärdiga medlemmar av EMU enligt fördragen.” Som bekant är det bara Danmark och Storbritannien som förhandlat till sig undantag när det gäller EMU. När det gäller den monetära unionen, är det en stilla nåd att få stå utanför detta projekt som mer och mer uppvisar sprickor och kan vara på väg att rämna. Fem EMU-länder har redan begärt och beviljats lån, och det dröjer nog inte länge förrän nästa land står i lånekön. Att EMU-projektet tynger och skapar irritation, gör att åtgärder måste vidtas för att rädda det. I Sverige visade nyligen en undersökning, att nu är det bara 11 % som skulle rösta ja till EMU. Tacksamheten finns i mångas hjärtan över att Sverige står utanför detta sjunkande projekt. Den tacksamheten skall inte i första hand riktas till våra ledande politiker, som i stort verkade för att Sverige skulle gå med i EMU vid valet 2003. Det var folket, väljarna, som räddade Sverige undan EMU-medlemskapet. Nu är det folket som återigen behöver göra sin röst hörd, detta med tanke på den federation som nu pekas ut av ledande politiker i Europa. Vi behöver en ny folkomröstning om EU-medlemskapet! Detta är ingen illusion, utan bör sättas på den poliska agendan. Kan man göra det i England, kan man göra det i vårt land också. Om Storbritanniens premiärminister Cameron vinner i parlamentsvalet 2015, har han utlovat britterna en folkomröstning om EU-medlemskapet. Låt oss göra som Storbritannien – planera för en folkomröstning om medlemskapet! Låt oss slå vakt om vårt lands frihet – innan det är för sent! Bibelns profetiska ord talar om att en politisk stormakt skall bildas i den yttersta tiden. Denna skall få en stark ledare som kommer att utföra djävulens vilja. Ett nytt ekonomiskt system kommer att införas. Allt detta kan vi nu skönja konturerna av. Det är dags att ta Bibelns profetiska ord och varningar på allvar – och inte minst – det är hög tid att omvända sig till GUD. Annars är risken mycket stor att man blir ett offer för djävulens onda planer i den sista tiden. Detta är inte skrämselpropaganda – det är ett evighetsavgörande allvar!

EU utökar sin makt Så här skrev Svenska Dagbladet på ledarplats den 20 oktober: ”Och efter de senaste dagarnas EU-toppmöte är det klart att EU får en bankunion. Hur vi hamnade där förklarade EU-kommissionens dåvarande ordförande Romano Prodi redan 2001: ´Jag är säker på att euron kommer att tvinga oss att introducera en helt ny uppsättning ekonomisk-politiska verktyg. Det är omöjligt att föreslå det nu. Men en dag kommer det att bli kris och då kommer de verktygen att skapas” (Financial Times). 2002 förklarade eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker för The Economist: ´Vi bestämmer någonting, låter det ligga ett tag och väntar och ser vad som händer. Om ingen protesterar, av det enkla skälet att de flesta inte vet vad som har blivit beslutat, så fortsätter vi, steg för steg, tills det inte finns någon återvändo.´” Så sant som det är sagt: Det finns ingen återvändo - vi går mot profetians uppfyllelse. Alltmer kopplas greppet på det ekonomiska området. Till slut står det tvingande antikristliga systemet framför människorna, Upp. 13. Steg för steg går vi mot det sista steget. Tragiskt att så få inser det!