De tio jungfrurna

Må vill alla ta vara på Hans undervisning och varning!

Vi skall citera från Nils Ibstedts bok Kristi återkomst och de yttersta dagarna: ” — Liknelsen om de tio jungfrurna är en av de sista Jesus gav sina lärjungar. Den handlar om betydelsen av att vara redo och väntande när brudgummen kommer och avslutas med orden: "Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer" (Matt 25:13).

— Liknelsen belyser situationen vid Kristi ankomst i skyn för att hämta dem som är redo. Följ med mig på en meditation över denna liknelses betydelse i andligt avseende:

Herren kallade dem alla för jungfrur — en bild på renhet. Alltså var alla tio frälsta. Alla hade olja och lampor som lyste. — De ägde sålunda alla Andens inneboende och var alla bekännande kristna. De förståndiga hade med sig extra kärl med olja. — De ägnade mera tid åt bön och att söka Andens uppfyllelse (Ef5:18), medan de oförståndiga slarvade med sitt andliga liv.

De gick alla ut för att möta brudgummen — ett tecken på att alla var troende och väntade på Kristi återkomst. Även de oförståndigas lampor brann några timmar, vilket visar att de hade nådens olja. Eftersom brudgummen dröjde somnade alla. När brudgummen kom, fick de fem förståndiga, vars lampor fortfarande brann, gå in i bröllopssalen. — De hade en vaken och bekännande tro. De andra måste gå bort för att skaffa mer olja eftersom deras lampor höll på att slockna.

— De hade sovit så länge och hade så lite andlig kraft att de inte hade mod att bekänna Jesu namn i världen (Mark 8:38). Men när de oförståndiga hade skaffat sig mer olja — sökt Guds kraft och helgelse — och senare bankade på, var dörren stängd.

Även de oförståndiga hade varit redo att gå in i bröllopssalen om brudgummen hade kommit tidigare, det vill säga innan de somnade. Men även om de kom för sent, så kallar Herren dem fortfarande för jungfrur och de hade de väsentliga kvalifikationerna för bröllopsfesten. Deras brist var av mera tillfällig natur. De hade inte tillräckligt med olja i det ögonblick som brudgummen uppenbarades. Detta ska jämföras med dem som inte är troende och inte uppfyller någon av förutsättningarna.

Vikten av att vara redo

Den här liknelsen visar att det är endast de som är redo — dessa som har lysande facklor — dvs en bekännande och verksam tro i liv och gärning som får ta del av nåden att förvandlas och uppleva himmelsfärd vid Kristi uppenbarelse i skyn. Det är alltså inte alla som har det kristna namnet som är med om uppryckandet och himmelsfärden. Men vad jag vill säga är att de oförståndiga, som inte var redo, inte får klassas som ofrälsta namnkristna, utan är människor som har upplevat Andens och nådens olja i sina liv, men som halkade efter och lät sig dragas ned av livets njutningar och sökande efter detta livets framgångar och bedrägliga lockelser — just det som Jesus varnar för:

"Varpå er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen" (Luk 21:34-36 B82).

Väckelse under vedermödan

 — Om man följer liknelsens framställning skulle således halva den kristna församlingen inte vara redo vid Jesu uppenbarelse i skyn och därför bli kvar i vedermödan. När de fem oförståndiga vaknar upp över vad de gått miste om, kommer de allra flesta säkerligen att göra allt för att bli renade, helgade och brinnande kristna. De kommer då att under vedermödans tid bli frälsta, men såsom genom eld (1 Kor 3:12-10).

Eftersom det står i Uppenbarelseboken om en skara frälsta så stor att ingen kan räkna dem, som har kommit "ur det stora lidandet (vedermödan). De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod" (Upp 7:14b), har vi anledning att tro att den tiden kommer att innebära den största väckelse som jorden har varit med om — och detta bland dessa som inte var redo. Deras livsverk brinner upp — de har inga kronor och troner — men de har segerpalmer i sina händer där de står inför tronen och lovar Gud och Lammet för frälsningen.

— För mig är detta att det gives en möjlighet att söka nåden efter att brudgummen har hämtat dem som var redo, ett starkt argument för att uppryckandet sker före vedermödan. Ty jag tror att de som inte var redo vid Kristi uppenbarelse i skyn och får gå igenom vedermödans prövningar, likväl blir frälsta och får komma med som en efterskörd, som vi har tecknad i den stora vita skaran.

Om inte, hur denna oräkneliga skara kan stå inför tronen och prisa Gud och Lammet för att de blivit frälsta "ur det stora lidandet?". Liknelsen visar också hur orimligt det är att tillämpa denna på att församlingens uppryckande skulle ske efter vedermödan på Herrens dag.

Då skulle ju halva församlingen — de fem oförståndiga — inte få ett tillfälle att söka ny nåd och skulle gå förlorade. Stämmer det med Jesu anda om att rädda vad räddas kan av de förlorade? Nej, Jag kan inte tro på det att de kristnas himmelsfärd ska ske efter vedermödan.” Slut citat.

Vi har aldrig tidigare i den kristna historien varit närmare uppfyllelse av denna bild som Jesus ger. Det borde leda till att vi alla inser vår andliga ställning om vi tillhör de andligt förståndiga eller de andligt oförståndiga.