Jesus kommer mycket snart!

Ta del av detta mycket inspirerande budskap!

Pastor Micael Lahtinen berättar om en profetisk syn som han fick. Han talar inspirerat om detta och annat om att helt leva för Jesus. Över 6000 visningar på ett dygn vittnar om ett stort intresse för detta. Du kan höra honom på denna video: PROFETISK SYN TILL SKANDINAVIEN - JAG KAN INTE VARA TYST

Vi ger här också en utskrift av budskapet: ”Det jag fick var en syn: en klocka som ringer och att Herren säger: "Sista varvet nu." Under de senaste dagarna har jag burit detta inför Herren. Jag har sökt Gud för detta tilltal och frågat honom: "Vad säger du? Vad är det du egentligen vill säga till mig? Och vad är det för budskap du har till Sverige? Har du ett budskap till Skandinavien? Har du ett budskap som jag behöver gå ut med?" Jag upplever att jag har det.

I lördags var det en mäktig manifestation i Stockholm. Mitt i Kungsträdgården fick vi stå där och prisa Gud, ge honom ära och tillbe honom som ett folk, som en kropp. Där tittade vi inte på samfundstillhörighet, vilken kyrka man kom ifrån eller vilken bakgrund man hade. Fokuset var bara Jesus. När jag tittade ut över skaran tänkte jag: "Det här är församlingen." Det här är församlingen när vi kommer samman från våra olika sammanhang och fokuserar på det som egentligen bara är viktigt – nämligen Jesus. Jag var där och fick tillbe Jesus. Jag hade stora förväntningar, men jag hade väl aldrig kunnat tänka mig en sån atmosfär. Åtminstone upplever jag det så, och säkert många med mig. Men det är inte det jag vill dela med dig. Jag vill dela med mig av något annat som jag fick uppleva mitt under lovsången och tillbedjan. Jag stod lite längre bak på höger sida och bara prisade Gud. Mitt i lovsången ser jag hur en stor klocka kommer ner från himlen. Jag kan höra hur den ringer ivrigt och jag funderar: "Vad är det jag ser?" Då hör jag Herren säga: "Sista varvet nu." Jag såg den här synen och insåg att nu ringer en klocka. En upploppsklocka. Vi har sprungit många varv. Vi har jobbat hårt och börjar bli trötta nu. Mjölksyran börjar komma. Men vi är inte i mål ännu. Målet, det är Jesus. Och så bara hörde jag den här klockan ringa. Någonstans inom mig kände jag att det är nu. Det är nu som vi alla kliver in på spelplanen. Det är nu som vi inser att ordet i Matteus, där det står att "mitt i natten hördes ett rop: brudgummen kommer", är relevant. Jag tror att många känner igen sig nu. Jag tror att du kan vara en av dem som hör det, som hör tidens tecken att Jesus snart kommer.

Lyssna, jag kommer inte att spekulera om timmar, dagar eller år, absolut inte. Det kan vara tio år och ännu längre. Det kan vara dagar och månader. Vet du vad? Jag lämnar det där. Det enda jag vet är att nu har vi en absolut sista sträcka. Vad gör man på den sista sträckan? Så här är det. Jag såg den här synen. Jag delade den kort med de som var närmast mig, bara som hastigast. Men jag kände samtidigt att jag inte ville vara för snabb. Jag ville inte tala ut för mycket om detta. För det jag hade fått var en syn, en klocka som ringer och att Herren säger: "Sista varvet nu." Det jag har gjort under de här dagarna – idag är det tisdag – är att jag har burit detta inför Herren, sökt Gud för detta tilltal, frågat honom ärligt och uppriktigt: "Vad säger du? Vad är det du egentligen vill säga till mig? Och vad är det för budskap du har till Sverige? Har du ett budskap till oss i Skandinavien? Har du ett budskap som jag behöver gå ut med?" Jag upplever att jag har det. Jag vill bara dela den här korta punkten med dig idag.

Jag upplever inte att jag någonsin blir klar med detta, jag är inte klar på långa vägar. Jag fortsätter att bearbeta det i Anden, och allting ska prövas. Du ska pröva detta, och jag prövar detta. Ta emot det som är bra, och det som inte är av Herren kan du förkasta. Om du inte upplever något av Anden i detta behöver du inte ens ta notis, utan gå vidare. Men för er som känner igen tonen, som känner att "nu går vi in i nya tider", är det här budskapet för er.

Och lyssna nu, för en del tänker: "Ja, men jag är inte så tränad. Jag har ett handikapp och kan inte springa in i mål." Vet du vad? Vi kan alla göra det, oavsett om vi sitter i rullstol, springer, går eller är pensionärer. Vi kan alla löpa vårt lopp, vi kan alla springa färdigt vårt lopp.

Tänk inte att det här är någon slags elitkristendom. Jag tror inte det handlar om det. Det handlar om ett hjärta som nu bestämmer sig: "Nu går vi in i de sista självande timmarna eller minuterna innan Jesus kommer tillbaka." Nu är det skarpt läge. Det blir inga fler varv. Lyssna vad jag säger nu: det blir inga fler varv. Klockan ringer. Det här är sista gången du möter mållinjen innan du kommer i mål.

Som sagt, jag har burit detta budskap och har kämpat med det. Det är alltid så när man ska dela något som man upplever som ett profetiskt tilltal, speciellt när man säger att man tror att man har ett tilltal för Skandinavien. Jag tror att jag har något som jag vill bära ut. Och som sagt, på söndag kommer jag fortsätta tala om det här i Nordupplandskyrkan. Jag ska spela in det. Men kan du komma? Välkommen.

Jag upplever också att jag under den här hösten vill fortsätta tala kring detta och den här synen som jag på något sätt upplever att jag har sett och fått. Och jag hoppas att någon av er kan bekräfta i er ande att ni också känner detta. Jag upplever att det är tid för ett uppvaknande nu, som när Elia var på Karmels berg. Någonstans upplever jag, när jag har bett om detta, att Elia säger: "Är det Baal ni vill tjäna? Tjäna honom. Men är det Herren ni vill tjäna, tjäna honom."

Jag upplever att det är en tid då vi måste välja. Det skakar i mig när jag säger det här. Det handlar om val just nu som är helt avgörande för om du ska komma i mål eller inte. Det är dags för dig att faktiskt ta ställning. Vill du nu ta den liberala vägen, ta den, kör den hela vägen. Men vill du ta den vägen som de gamla talat om? Ett kristet liv som inte bara handlar om vad jag kan få, utan där vi kommer för att ge.

Jag känner en tyngd i mitt hjärta att dela detta. Jag känner att jag ska försöka ta mig igenom det här utan att gå för fort eller stressa. För jag upplever att upploppsklockan nu har ringt. "Bruden säger att...", nej, det är samma sak som i Matteus 25 där det står att mitt i natten hördes ett rop. Då är man trött, man har jobbat hårt, man har sprungit det här 10 000-metersloppet. Man har knappt några krafter kvar. Det finns knappt någon tid kvar. Det är en sömnaktig tid. Då ringer klockan. Nu ringer klockan, och det första jag har tänkt på är att det är dags att gå tillbaka till en ärlig förkunnelse som bottnar sig i sanning mer än bara i kärleken. Det har varit en tid för konfettipredikanter som har matat människor med socker men inte gett dem vägen in till Guds rike. Nu kommer vägen att delas, där det kommer predikanter som återigen lyfter syndafrågan. Därför att syndafrågan är vad det handlar om. Du blir frälst från synden. Du tar inte synden med dig. Det har funnits en tid då det funnits konfettipredikanter som hela tiden har matat människor med vad de önskar höra. Men nu, mina vänner, går vi in i tider där Gud kommer att resa upp profeter. De kommer att tala med en grundläggande kärlek och nöd, men de kommer inte längre att kompromissa. Det kommer inte att vara one-liners. Det kommer att vara ett budskap som är saltat och som också får människor till en pånyttfödelse.

Om du inte förstår vad jag pratar om, kolla på de andra klippen jag har haft tidigare som handlar om "alla egentligen är frälsta". Jag tror att vi behöver få människor fram till korset, och allt som kommer från och med nu, som täcker Jesus och hans kors, kommer jag själv att gå emot. Liksom alla andra som vill gå det här slutliga loppet, som vill springa i mål. Vi kommer inte att tillåta någonting nu som skymmer Jesu kors.

Det är också tid nu för sann efterföljelse. Vi har byggt en kristen kultur som handlar mer om vart vi går än vad vi är. "Vilken kyrka går du i? Var lägger du ditt engagemang?" Vi har pratat om det som om det vore det mest naturliga. Nu skiljer sig linjen helt och hållet. De här falska lojaliteterna, de falska sakerna som binder oss, är det dags att släppa nu. Nu är det för Kungen och Riket. Nu löper man loppet hela vägen, och nu är det dags för riktig, äkta efterföljelse.

Det kommer inte att handla om hur välsignade vi kommer att vara, hur mycket vi kommer att få. "Vad får jag om jag följer Jesus?" Från och med nu kommer det komma en tid då vi kommer att säga: "Det är dags för oss att lägga ner våra liv. För den Kungen som har dött för oss, som har visat vägen för oss." Nu är det dags att springa detta lopp. Nu lägger vi ner våra agendor, våra egna saker, våra pengar och vår tid. Det är dags nu att löpa loppet hela vägen.

Det är inte dags att hålla igen. När klockan ringer är det inte dags att hålla igen. Det är då vi ger våra sista svettdroppar. Precis som Paulus sa: "Jag springer för att vinna loppet, för att bli funnen i Kristus." Han säger att Kristus är målgången. Det är i honom jag vill bli funnen. Och där går nu startskottet, eller inte startskottet, utan den absolut sista sträckan. Det handlar alltså inte om vad vi kan få. Vi kommer nu för att ge. Det är dags att ge allt vi äger, allt vi har, till denna Kung som har friköpt oss, som har visat vägen genom att lägga ner sitt liv.

Nu går det sista loppet. Nu ringer klockan. Många av er kommer att förstå precis vad Gud säger till dig. Du blir utmanad av detta profetiska tilltal, för du vet att det är dags nu att göra det som Gud har kallat dig till. Det är dags att lägga bort saker och framför allt synden som håller oss så hårt. Det är dags att faktiskt säga att det är dags att leva kristendomen. Det är tid för Apostlagärningarnas tid, från kapitel 25 och framåt, ända till den dagen då det sista basunljudet kommer och Jesus kommer tillbaka.

Själv känner jag att jag inte är här för att sockra något mera. Jag är inte här för att bli omtyckt. Du behöver inte tycka om mig. Du kan ha alla åsikter om mig. Du kan förfölja mig och tala nedlåtande om mig. Du får göra vad du vill. Det är dags för mig att faktiskt stå upp. Och det gör jag också för den nya generationen som behöver predikanter som talar sanning, inte bara kärlek.

Vi behöver vara föredömen för den nya generationen som nu växer upp, och jag talar till dig som också är predikant. Det är dags för oss att vara riktiga föredömen, att faktiskt dra dem tillbaka till korset. De behöver oss. Vi behöver ge det vi har fått.

Och det är inte det sockersöta som efterfrågas längre, utan "hur blir man frälst?" Man blir frälst genom att bekänna Jesus som sin Frälsare, lägga ner sitt liv och bli en efterföljare av honom. Så vi befinner oss på Karmels berg. En del av er predikanter, en del av er pingstvänner och vad ni än kallar er, ni väljer att leva ett liv för er själva. Det får stå för er. Men det finns nu många människor som känner att det är dags. Jag vill bara ge det jag har. Vet du vad? Det handlar inte om hur mycket du har fått eller vad du har fått. Det handlar om att du ger det du har fått. Den lilla gåvan, den lilla talenten – det är dags för dig att lägga den på altaret.

Där kommer elden. Lyssna nu. Det är när vi lägger oss som ett heloffer på altaret som elden kommer. Det var när Elia gav heloffret på altaret som elden kom. Elden kommer inte när du håller på och tillber avgudar. Vi har tillbett Baal-gudarna tillräckligt länge nu.

Det brinner på insidan. Jag har varit inför Guds ansikte och tagit den här synen inför honom. Och på något sätt försöker jag förmedla det här med sälta, med kärlek, men med Andens väldiga sanning. Jag är ledsen om jag rusar på. Jag är ledsen om jag träder in i dina trygghetszoner och skakar om saker i ditt liv.

Men jag vill bara säga att jag kommer nu att fortsätta trycka igenom alla dina trygghetszoner. Jag kommer att skaka så mycket jag bara kan under dina fötter. Jag känner själv att med Guds nåd har jag sluppit att bli avfällig, bara nåd, nåd, nåd. Jag försökte att leva som om det vore sista varvet, men nu känner jag: "Herre, jag vill ge ännu mycket mer."

Nu vill jag ge ännu mer av min tid, ännu mer av vad jag har. Finns det någonting mer jag kan lägga upp på altaret? Jag vill inte ha någonting kvar när du kommer. Det ska vara två tomma händer där jag säger: "Jag gav allt. Jag försökte i alla fall." Det är vad jag önskar. Jag försökte i alla fall göra någonting.

Jag tror att den attityden är något vi behöver ha. Jag försökte i alla fall. Jag satt inte bara i soffan. Jag satt inte bara som en åsiktskristen som gick till gudstjänsten och sen kom från gudstjänsten och tänkte: "Ja, idag var sången lite för dålig. Idag var predikanten lite för dålig." Sen går man hem och upplever det som om det vore en biosalong. Man har inte fattat någonting. Kristendomen har aldrig och kommer aldrig att vara en biosalong där vi sitter med åsikter. Det är ett liv som börjar på måndagen och slutar på måndagen. Sju dagar i veckan, 365 dagar om året. Dygnet runt lever vi ett kristet liv. Det har varit så mycket avfälligheter, och många av avfälligheterna har gömt sig bakom karismatiska uttryck.

Jag har så mycket att säga om detta. Jag säger till dig än en gång: om du har möjlighet, kom till Nordupplandskyrkan nu på söndag. Det brinner i mig. Jag upplever att vi nu behöver inse att den här klockan ringer. Och hör du den? Jag hör den. Jag bär på den. Det är som att jag fortfarande kan höra, när jag stod där på manifestationen och tillbad Jesus, hur det bara ringde: "Sista rundan nu." Det blir inga fler rundor. Det var som jag kunde höra Herren säga det.

Och jag vill bara säga det, lyssna Sverige, lyssna Norge, lyssna Finland, lyssna Danmark. Det är dags nu att faktiskt göra det vi är kallade till. Leva äkta liv med Kristus, för Kristus. Ja, än en gång, du som inte är van att lyssna på sådana här budskap som kommer på det här sättet och du tycker att det finns överdrifter – jag är helt med på det. Jag fattar det.

Vet du vad? Om du vill fortsätta lyssna på alla dina konfettipredikanter, alla de som kliar dig i örat och som säger precis vad du vill höra, då vill jag bara en sak: spring tillbaka till dem. Tillbe din egenformade Jesus som du redan har skapat. Den Jesus som du vill ha, inte nödvändigtvis den som Bibeln säger, utan den du själv har skapat. För det är ju alltid så att man säger att man tror på Jesus. Ja, vilken Jesus då? Den Bibeln talar om eller den du har skapat själv?

Jag är inte här för att du ska tycka om mig längre. Du behöver inte ge en tumme upp. Du kan ge alla tummar ner. Låt alla tummar gå ner på det här. Jag kommer inte att bry mig, för det är inte det som driver mig. Och hur mycket du skriver ner i kommentarerna kommer inte heller att driva mig. Det är inte det. Vet du varför? För jag har inte människofruktan som driver mig. Jag har en annan sak, och det är gudsfruktan. När jag står inför Gud så vill jag säga: "Jag gjorde det. Jag försökte i alla fall." Jag försökte göra det bästa. Och det jag vill höra från honom är: "Gå in i evigheten, du gode och trogne tjänare." Det är det jag har ett ansvar för, för mitt eget liv. Jag är inte här för att vara en sockrad konfettipredikant.

En sak jag upplevde också när jag har tagit det här i bön, jag vill bara säga det också, är att det finns en del av er som är så uppbundna. Ni lever inte i frihet. Vet du varför ni inte lever i frihet? Därför att ni är illojala mot Jesus och lojala mot människor. Lojala mot sammanhang, mot samfund, mot olika saker. Det är där er lojalitet sitter, och det är det som är ditt problem. Det är därför du inte kan springa. Lyssna nu. Du kan inte springa därför att du är så lojal mot annat än evangeliet. Du står inte fullt upp för sanningen, och du ljuger för ditt hjärta. Du vet vem jag talar till.

Jag profeterar rakt in i ditt liv. Men om du vill in i friheten, den fulla friheten, då är det dags att släppa de lojaliteterna som idag håller dig tillbaka. Bara du vet vad jag talar om, och bara du vet vad du behöver släppa. För det är dags nu, i det sista upploppet, i den här klockan som ringer, då kan man inte ha bojor. Du kan inte hålla i saker och ting som håller dig tillbaka, utan nu släpper du dem. Och jag vill bara tala frihet in i ditt liv just nu.

Jag har så mycket att säga kring detta, och jag hoppas att Anden lägger sin tyngd i det här budskapet. Jag hoppas att Anden själv bär fram detta i uppenbarelser i denna tid som vi lever i idag. Jag kan inte göra någonting annat än att åtminstone leverera det jag har fått. Och idag kan jag inte vara tyst. Upploppsklockan den har ringt. Det är nu dags att löpa de sista självande metrarna. Det finns tid, men det gäller att göra det.

Äntligen har jag fått släppa på någonting. Det är som en tryckkokare, och man känner att jag måste få lätta på detta. Jag har en djup nöd för Sverige. Jag har en djup nöd för kristenheten. Jag sätter mig inte på höga hästar. Jag åberopar Guds nåd mer än något annat i mitt liv. Men jag känner ändå att jag på något sätt vill göra vägarna raka. Precis som Johannes Döparen så tror jag att det finns många andra här ute som känner att "jag vill göra vägarna raka." Vägarna har varit lite krokiga. Det har liksom varit avvägsgränder och krokiga vägar. Men nu är det dags att vi ställer oss upp som en kropp och säger: "Låt oss göra vägen rak och bana vägen för vår Jesus." Han kommer alldeles strax. Nu, mina vänner, vill jag naturligtvis för dig som känner Andens maning säga att du ska dela detta vidare.

Dela vidare detta till dina ledare, dina pastorer. Låt dem hugga på detta budskap om det är så. Jag har inga problem med det. Jag bemöter det när som helst. Dela vidare också om du tycker att det här är bra. Ge en tumme upp. Men jag vill också säga att i och med det här känner jag och min fru, vi som driver den här kanalen, att vi behöver göra det här mer effektivt.

Vi har redan sagt det, vi har redan sagt det förut, att vi har känt att hela den här kanalen, det mandatet Gud har gett oss genom den här Youtube-kanalen, att på något sätt vara profetröster, visselblåsare. Idag kallar man det för influencers, man kallar det för youtubers, allt möjligt. Men vi känner att den här plattformen har Gud gett oss, och den vill vi fortsätta med.

Vi vill kämpa på, men vi behöver er. Jag kan bara säga att under den här hösten gasar vi på, som sagt, vi har flera program. Vi behöver er. Vi behöver verkligen bön, för det får jag säga, att förra veckan var det blåsigt, det var stormigt. Ja, det kanske till och med var orkan förra veckan. Ja, det kom från många olika håll, men så är det.

Vi behöver ert förbönsstöd, men vi behöver också att ni står tillsammans med oss. Vi har bestämt oss också för att göra nyhetsbrev. Vill du ha vårt nyhetsbrev? Vår mejladress finns här under. Vi kommer att skicka ut det här under, där vi berättar om det övriga arbete vi gör i Sverige men också i övriga Norden och även till jordens yttersta gräns. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev här nedanför.

Men vi bär också på någonting som jag bara vill slänga ut. Det är att det här budskapet som jag bär på just nu, den här klockan som jag ser, känner jag att jag vill förmedla till Sverige. Ni fattar ju själva att dörrarna har ju stängts för de allra flesta sammanhang. Jag har ju rest väldigt mycket i det här landet, men det är inte alla som tar emot oss idag, och jag fattar det fullt ut. Men det kanske finns några stycken där ute i några strategiska städer där vi skulle kunna göra några sådana här konferenser under början av nästa år, eller ja, under nästa år och kanske några till hösten. Vi har ganska mycket ändå, men om det är någon som känner att "vi skulle kunna göra någonting", hör av er på samma mejladress. Då kan vi se om vi inte skulle kunna göra något kring detta tema, för jag tror att vi behöver ett uppvaknande. Jag tror att vi behöver agera fullt ut i Apostlagärningarnas liv och leverne. Vi behöver också se helanden och kasta ut demoner, även i Sverige. Det är sådant som jag har sysslat med under hela mitt missionsarbete.

Ja, det finns mycket att säga om detta, och jag hoppas någonstans än en gång att Gud ändå har lagt sin tyngd över budskapet. Att det finns någonting där som du hör. Och för ni som hånar, ni kommer att fortsätta håna. Det kommer inte att bli bättre från den här horisonten. Jag har inga problem med det. Jag kommer att fortsätta vara ännu tydligare, ännu rakare. Mina vägar kommer inte att böjas. Mina vägar kommer att vara tydliga och raka. Jag vill stå för det jag har stått för i alla år. Och jag kan bara säga som avslutning: Allt – och då menar jag allt – precis allt härefter som kommer att täcka Jesus och korset, kommer jag att plocka ner, kommer jag att ta bort. För ingenting kommer att få skymma honom längre, vare sig det är dåliga teologier eller illojaliteter eller vad det må vara. Det är för honom. Och det är därför jag under många, många år oftast har avslutat mina mejl eller brev med "För Kungen och Riket". Det är där jag har min lojalitet, och det är det vi alla behöver ha. Min lojalitet är för Kungen och Riket.

Vänner, än en gång, tack för att du har lyssnat. Tack för att du tog dig tid, och tack till er alla för den del som hörde av sig förra veckan. Jag kunde inte svara allihopa. Det är diskussioner på alla olika plattformar. Jag kunde inte vara med i alla diskussioner, men jag har läst några av era meddelanden, och några har jag bara hunnit ge en handuppräckning. Jag har inte kunnat göra allt, jag har inte haft den möjligheten eller tiden. Hjälp oss bygga den här kanalen. Det bygger Guds rike. Det bygger sanning. Det bygger radikala Jesus-efterföljare.

Med det sagt så vill jag bara önska dig Guds välsignelse och att du har det bra där du befinner dig, vare sig det är dag, kväll eller natt. Välsignelse över dig.” Slut citat

Vi tror att det är mycket nära, inte om tio år eller så, vi är nog inte bara på sista varvet – utan på upploppssträckan på det varvet. Tänk att Jesus kan komma i år!