Uppryckandet verklighet

Jesus säger: Då ska två män vara ute på åkern. Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar. Två kvinnor ska mala vid kvarnen. Den ena ska tas med, den andra lämnas kvar." Matt 24:40-41

Texten transkriberad och utskriven av AI:

Jesu återkomst: Vad händer när Jesus kommer tillbaka? (Del 4)

Varmt välkommen till detta spännande studie i vår serie "Den yttersta tiden"! Vi har nu kommit till del fyra och har faktiskt en ganska provocerande rubrik kvar. Frågan vi ska börja behandla nu, och som det här studiet inte ens räcker för eftersom den är så omfattande, är: "Vad händer nu då konkret när Jesus faktiskt kommer tillbaka?"

Vi kristna tror på hans återkomst, och som jag tidigare har nämnt är det faktiskt en central del av den kristna trosbekännelsen. Även om du kanske har besökt en svensk kyrka någon gång och lyssnat på den så kallade apostoliska trosbekännelsen, säger man just om Jesus: "sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda". Detta är något som den kristna kyrkans bekännelse bygger på.

Men frågan "Ja, men hur kommer det att gå till och vad händer?" möts ofta med tystnad från många. Det betyder dock inte att Bibeln tiger om det – tvärtom, det ska vi fördjupa oss i. Jag är så glad att du har följt med kanske ända fram till nu, eller bara har kommit med nu. De tidigare delarna, ett, två och tre, har mer eller mindre syftat fram till början av detta studium som vi nu påbörjar.

Jag vill ändå direkt nämna bokserien jag har bredvid mig. Det är en jättestor bokserie som heter just "Left Behind", samma titel som vi har valt. Det är en provocerande bokserie som många inte alls tycker om. Men visste du att den har sålts i 63 miljoner exemplar? Den handlar om just det jag nu börjar undervisa om. Detta är en fiktiv berättelse baserad på ämnet. Jag har läst den, och min teologi ligger i linje med budskapet i denna serie. 63 miljoner exemplar – det är mer än vad det bor i Sverige och Norden tillsammans. Så det är väldigt många som omfattar denna tro som du nu ska få höra. Än en gång, välkommen! Vad kommer alltså att hända när Jesus kommer tillbaka?

Bland bibeltrogna bekännare, alltså de som verkligen tror på Skriften, på Jesus Kristus och på vad Bibeln säger, kan det finnas lite olika åsikter. Jag vill påstå att den lära jag nu ska ge dig har det faktiskt tagit mig 40 år att riktigt, riktigt slipa fram. Jag har studerat detta i över 40 år, så intresserad har jag varit. Jag tror därför att jag kan säga att jag åtminstone vet vad jag tror om detta, och vad majoriteten av pingstkarismatiska och evangelikala teologer tror om detta. Det kan såklart skilja sig åt i olika detaljer, men jag ska berätta för dig vad majoritetsuppfattningen bland bibeltrogna teologer faktiskt är.

I Sverige har det framkommit ett nytt sätt att läsa texter kring ämnet ändens tid och Jesu tillkommelse. Jättefina kristna människor som jag har stor respekt för har kommit fram till en annan läsning än den jag nu kommer att presentera. Men detta är verkligen det klassiska synsättet och den tolkning som en stor del av den kyrkliga kontext jag kommer ifrån, den pingstkarismatiska, använder sig av. Jag kan som exempel ta fram en bok till. Den är skriven av John F. Walvoord, som nu är hemma hos Herren. Han var president på Dallas Theological Seminary, ett stort och ansett teologiskt universitet i USA. Jag omfattar helt och fullt den syn som han har här.

Så för dig som kanske inte alls är insatt – du kanske bara har läst eller hört talas om att Jesus ska komma tillbaka, men vad är grejen egentligen? Ja, då skulle jag vilja säga så här, och detta är egentligen en inledning, men den är så viktig. När Jesus kommer tillbaka, som jag tror Skriften säger, sker det i grunden i två faser. Jag tror på ett uppryckande av brudförsamlingen, den kyrka som inte har böjt sig för världen. Och jag tror också på ett nedstigande, ett uppryckande för att möta Kristus och sedan ett nedstigande i Jerusalem på Olivberget (eller Oljeberget som man sa förr). Det är i grunden ett uppstigande och ett nedstigande, där vi rycks upp och sedan tillsammans med oss kliver han ner. Det är de stora dragen, och jag ska nu visa vad Bibeln säger. Vad jag tycker och tänker är kanske inte så intressant i första hand, utan vad säger egentligen Bibeln här?

Jag vill vara ganska noga och inte för slarvig eller ytlig här. Detta ska kunna vara en plats, och kanske ett sådant studium, som man återkommer till, för det som kommer att sägas här är faktiskt ganska viktigt, ja, väldigt viktigt. Precis som när Jesus kom första gången – hans första ankomst – skedde det i ganska många faser. Han kom först egentligen osynligt för väldigt många som ett barn. Ytterst få visste om att han kom, och det var först 30 år senare han red in i Jerusalem, "Hosianna Davids son", och sedan hela korsfästelsedramat och allt detta som blev hans offentliga, fulla proklamation. Så precis som hans första ankomst skedde i olika steg, så sker också hans andra ankomst, vill jag påstå, i olika steg, och det är något som väldigt många fler än jag har sett i Skriften.

Den teologi du nu ska få höra är alltså inte något som kom fram på 1800-talet av någon som heter Darby eller någon annan. Jag har mig veterligen aldrig läst ett enda ord från Darby, men däremot har jag läst Bibeln ganska mycket. Så detta är bara utifrån Skriften och förståelsen av Skriften. Sedan kan man ibland få förnyad insikt i Skriften, det kan man verkligen få. Visste du till exempel att i början av 1900-talet blev det som en återupptäckt av de andliga gåvorna, att de inte bara fungerade i den första kristna tiden, utan man "återupptäckte" det. Det var ingen ny text i Bibeln, men man såg det på ett nytt sätt. Så att vissa sanningar, till exempel eskatologiska sanningar, har blivit tydligare kanske från början av 1900-talet och fram till nu. Inte så konstigt, det har lite att göra med att den tekniska utvecklingen har gjort att vi nu plötsligt ser: "Det här kan ju vara... nu börjar vi ta Skriftens texter litterärt."

Med det sagt, och med förra studiet som handlade om att tiden är inne – att Jesus kan komma nu, alla tecken är färdiga – vad är det då som ska hända? Låt mig börja med det som Jesus själv säger i Johannes 14, från vers ett och tre verser framåt. Detta är vad Jesus själv säger om sin ankomst. Lyssna till vers ett:

"Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus – 'oikos', som egentligen inte är 'oikos' som brukar vara i templet, utan detta är 'min Faders hus', ett annat uttryck – finns många rum. Om det nu inte vore så, skulle jag då ha sagt att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är."

Jesus har alltså själv mycket, mycket uttryckligen sagt att han ska komma tillbaka för att hämta sina lärjungar. Det är väldigt viktigt, för det är Jesu egna ord. Han är här för att hämta oss till sig, för att vi ska vara där han är. Inte att han ska vara där vi är. Vi ska vara där han är. Så jag vill påstå att detta med uppryckandet kommer att komma till med mycket mer bibelstöd än detta, men det finns en form av sanning i detta.

När vi nu talar om de här olika faserna märker du att jag kommer att behöva ett par bibelstudier om detta, om du verkligen vill höra vad majoriteten har för uppfattning och kanske inte bara nöjer dig med en och annan ny läsning – vilket inte har att göra med att man är en sämre kristen, fast jag vill påstå att man drar en felaktig slutsats här. För när Jesus kommer tillbaka tror jag att det är ett uppryckande, och det är flera saker som händer. Det är ett uppryckande som i sig är övernaturligt. Det är en förvandling av oss som blir uppryckta – vi får helt nya kroppar, det ska vi läsa om. Men innan det sker, är det ett uppväckande från de döda av de som tror på Kristus. Just nu lever till exempel min pappa inte här på jorden som jag. Han är för mig död, men inte för Gud. Han väntar också på Jesu ankomst. Så vi ska läsa om de döda som ska höra hans röst. Och det handlar också om själva nedstigandet i Jerusalem som ska ske. Okej.

Varför tror vi på ett uppryckande?

Vad jag nu anser vara den stora och viktiga poängen här är: "Varför tror du, Sven, på ett uppryckande? Varför tror du?" Jo, jag tror att Jesu ankomst är immanent. Det är ett lite finare ord som betyder att Jesus kan komma precis när som helst. Och detta är ett av de stora argumenten för att det synsätt jag har, nämligen att Jesus kan komma nu. Uppryckandet kan ske nu. Och det gör att jag har fokus på Kristus.

Om jag däremot skulle ha en teologi som säger: "Nej, han kan inte komma nu, för först måste det komma, och först måste det ske, och först måste Antikrist komma..." Ja, grundläggande är nämligen den stora skillnaden bland bibeltrogna: kommer Jesus före den riktigt stora omskakningen, som ibland kallas för vedermödan eller den stora vedermödan eller vredens tid? Kommer Jesus före? Hämtar han hem sin brud före eller hämtar han hem den efter det? Det är där frågeställningen finns. Eller kommer han kanske mitt i detta?

Jag vill redan nu säga att det har mycket att göra med definitioner. För jag tror ju att vi kristna kommer att vara med i en, rätt definierad, vedermöda. Fråga våra kristna vänner i Nordkorea om de är med om en vedermöda. Det är de sannerligen. Så för mig är vedermöda detsamma som fiendens attacker mot Kristus och hans församling, eller hans kropp. Vi är ju Kristi kropp. Den pågår nu, och den kommer att eskalera. Men jag tror inte att vi är ämnade för Guds vrede. Guds vredeskålar är inte ämnade över bruden. Och det här vill jag ge dig bibelargument för. Så om du så vill kan vi säga att vi är med i en vedermöda, men inte i en vrede. Rätt definierat blir det så.

Det betyder att vi kommer att bli uppryckta oväntat, överraskade, som en tjuv om natten. Vi är inte helt ovetande om det, för vi är ju vakna över att brudgummen kommer. Men detta är någon form av en grundinsikt: jag behöver inte vänta på Antikrist, jag behöver inte hela tiden försöka inse var han är någonstans. Nej, nej, nej, jag har min blick på Kristus. Det är viktigt, och jag vill påstå att de kristna, från allra första början, väntade på Kristus, inte på Antikristus. Man trodde ju att Jesus skulle komma tillbaka redan i Apostlagärningarna. Men man insåg då att församlingens tidsålder var så här lång. Det tror jag ingen riktigt förstod då. Nu ser vi det med 2000 års perspektiv: "Oj, det var en lång tid." Den tid som kallas för hedningarnas tidsålder, församlingens tidsålder, eller Andens tidsålder, är vi precis nu på väg att lämna och komma in i den här tidsåldern som kallas för den yttersta tiden. Vi är precis i skarven här, som jag ser det.

Följ med mig då till återigen Matteus 24. Vi var ju inne på hur viktigt Matteus 24 är, även i den här frågeställningen. Och här vill jag läsa den läsning som jag tror är den absolut uppenbara läsningen, och inte som många nu idag gör, att man läser det på ett omvänt sätt. Men i Matteus 24 sägs det ju så här, från vers 37:

"Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. Under de dagarna före floden åt dem och drack, de gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer. Då ska två män vara ute på åkern. Den ena ska tas med, den andra lämnas kvar. Två kvinnor ska mala vid kvarnen. Den ena tas med, den andra lämnas kvar."

Okej. Det han säger här är att på Noas tid levde människor bekymmerslösa över andliga frågeställningar. Man hade ingen aning. Man såg ju att Noa byggde arken. Man såg att han hade fått en uppenbarelse om det som skulle ske. Hebreerbrevet talar om att han såg en uppenbarelse om det som skulle ske. Och i tro på den uppenbarelsen byggde han arken och var beredd på detta. Precis som vi nu, Kristi kyrka. Du kan ju se en kyrkobyggnad, om du så vill, som en ark egentligen. "Varför bygger ni en kyrka här?" "Därför att vi tror på att det kommer en storm, en våg, en flodvåg, bildligt talat nu då, över världen, och vi behöver räddas." Okej.

Så här menar jag att det är tydligt att här sker det en skillnad, och jag tycker inte man kan ha någon annan läsning än att Noa och hans familj räddades undan den katastrof som de som blev lämnade kvar dränktes i. Det är ingen omvänd läsning här. Det är ju de som inte hoppade in i arken, de som inte kom in i arken, det är ju de som gick under. Mm. Här säger han, och här är också en poäng, överraskande. Plötsligt kom det, egentligen inte för Noa, för Noa hade ju byggt under lång tid. Sedan att det var exakt den dagen och timmen, det kanske var överraskande för honom, men Gud sa: "In i arken." Och så kom katastrofen.

Och här visar ju då Jesus inte bara exemplet med Noa, utan han nämner också exemplet med två kvinnor – här är man och kvinna – där två kvinnor maler, en tas med, en lämnas kvar. Med två män på åkern, en tas med, en lämnas kvar. Det intressanta är att han faktiskt talar om samma berättelse i Lukas 17, från vers 34. Jag tänkte läsa den också, och det står så här: Jag går rakt in i den kontexten, det är samma berättelse. Lukas beskriver det så här:

"Den natten ska två ligga i samma säng. Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar." Och här har vi då detta "left behind", som den här serien heter. Lämnad kvar. Det är inget positivt att bli lämnad kvar, utan det är ju uppenbart. Man måste verkligen förvrida texten, tycker jag, för att se det som att det är jättebra att bli lämnad kvar, att det är jättebra att inte kunna hänga med i Noas ark. Nej, det är dåligt att inte hänga med i Noas ark. Det är inte bra att bli lämnad kvar. Det är katastrof att bli lämnad kvar – "left behind".

Faktum är att om vi tittar på Lukas 17 nu, som vi faktiskt läste om här i Lukas 17, och jag kan säga inom parentes att här säger faktiskt Bibeln att på ena sidan jorden är det dag – man lutar på åkern, man mal – på andra sidan sover man. Men visste de om att jorden var rund? Nej. Kyrkan visste inte om att jorden var rund då. Vetenskapen visste inte om det. Men Gud visste det. Här indirekt säger faktiskt Bibeln, långt innan både kyrka och vetenskap visste om det, att jorden var rund. Det är natt på ena sidan när jag kommer och det är dag på andra. Slut på parentesen.

I Lukas 17, när han ju säger "den ena tas med", så säger han faktiskt i vers 37: "Tänk på Lots hustru." Här talas det om just Lots hustru, alltså i samma veva som det här med att bli lämnad kvar talas det om Lots hustru. Det är egentligen en annan metafor här. Men precis som Noa blev räddad ut ur katastrofen, blev Lots hustru kvar i detta. Tänk efter på Lot och hans familj. Du känner till det här med Sodom och Gomorra, eller hur? Vad hände med Sodom och Gomorra? Jo, det som hände var att så länge Lot och hans familj var kvar där, kunde straffet inte komma. Men när de kom ut ur Sodom och Gomorra, då kom katastrofen. Det är samma sak: den som lämnades kvar drabbades, men den som kom ut ur staden räddades. Så jag vill mena att den uppenbara förståelsen av detta är att bli uppryckt, att bli räddad. Det är de som klarar sig. Och det är fler teologer och bibellärare än jag som har sett detta.

Följ med mig till Första Thessalonikerbrevet. Men vad säger Paulus då? Är han viktig? Ja, han är jätteviktig. Första Thessalonikerbrevet 5. Jag tänker vi skulle läsa detta här nu, och det jag egentligen vill visa i detta första bibelstudium är att det råder ingen tvekan om att här finns en enhetlig syn. Ibland behöver man jobba lite med texterna, och det ska vi självklart göra här. Men Jesu andra ankomst börjar med ett uppryckande, men sedan avslutas med ett nedstigande. Och så finns en tidsaspekt där emellan. Det kommer vi att komma till vad det innebär. Mm.

Och då är det så här, enligt den här läsningen, i Första Thessalonikerbrevet 5 tas bland annat dessa frågor upp. Vi kan läsa från början här nu. Jag kommer att läsa lite stycke, sedan utlägga det, och sedan lite stycke till. Okej.

"När det gäller tider och stunder, bröder, behöver vi ju inte skriva till er", säger han här. Men nu behöver jag tala om det i alla fall då. "Ni vet mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten." Och här måste begreppen "Herrens dag", "allt detta", alltid läsas i sin kontext. För ibland kan det, precis som vi säger att Jesus kom ju första gången, hans första ankomst – ja, men hans första ankomst varade ju över 30 år. Så vilken del menar man? Det är kontexten som får avgöra om det är när han är 12 år vid templet eller när han är korsfäst. Alltså...

"När folk säger 'fred och trygghet', då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkar hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan." Återigen, vad är den övergripande konceptet här? Den övergripande konceptet är att en kvinna vet ju om att hon är gravid. Hon märker hur värkarna tilltar. För henne är det inte helt oväntat, men exakt när det kommer, det vet inte ens kvinnan om. Det är ju naturens ordning. Vi vet inte exakt när Jesus Kristus kommer, men han kommer. Pang! Plötsligt är poängen här. Och även om det skulle finnas falsk fred, kanske är det så att precis strax innan Messias kommer, innan uppryckandet – vilket Paulus eller Herrens dag eller hans ankomst börjar med ett uppryckande – så kanske det är en temporär fred, en viss ytlig fred. "Åh, nu är det lugnt och tryggt!" Pang, då sker det.

Vers fyra: "Men ni, bröder, lever inte i mörkret så att den dagen kan överraska er som en tjuv." Det kan överraska, men inte fullt ut som en tjuv. "Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Låt oss därför inte sova som de andra, utan hålla oss vakna och nyktra. De som sover, sover om natten, och de som berusar sig, är berusade om natten. Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda tron och kärleken som rustning och hoppet om frälsning som hjälm."

Och nu kommer det: "Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen, utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. Han har dött för oss för att vi ska leva med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, som ni redan gör."

Hallå! Vi är inte ämnade för vredesdomen. Vi är inte ämnade för flodens drabbande. Vi är inte ämnade för Sodom och Gomorras eld. Vi räddas ut ur den. Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen. Så jag menar att jag kan inte se att vi, Kristi brud, församlingen, ska drabbas av Guds vrede. Vi drabbas dock av människans och djävulens ondska. Det gör vi ju redan nu, kristna lider ju. Men vi är inte ämnade för att drabbas av detta. Och så säger han ju: "Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör."

Jag kommer kanske i nästa bibelstudie att ta upp den viktigaste texten runt detta, som är kapitlet innan. Men den handlar också om uppryckandet på ett väldigt konkret sätt. Men det slutar med just det här med att i vers 17 – jag kan redan läsa det nu, men jag ska utlägga det sedan – i Första Thessalonikerbrevet 4, vers 17 och 18:

"Därför ska vi som lever kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Så ska vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord."

Uppmuntra varandra. Alltså, uppmuntran består ju av att vi ska bli förvandlade. Vi får möta Jesus i rymden. Vi ska få alltid vara hos honom. Och vi är inte ämnade för vredesdomen. Det är det som är uppmuntran, inte att "nu ska ni in och få uppleva Guds straff här." Nej, ni undviker det. Vredeskålarna är inte ämnade för bruden. De är ämnade för den som hatar Kristi brud. Mm. Så är det.

Alltså blir det ett uppryckande i ett visst skede. Kanske är det sju år innan nedstigandet, kanske är det tre och ett halvt år innan nedstigandet. Jag kommer att återkomma till det. Det finns ju en viss ambivalens här, det finns en viss... man kan se det på lite olika sätt.

Du som kanske har uppfattningen: "Nej, vi ska vara med i varenda vredesakt och alla Guds vredeskålar ska drabba Kristi brud." Om du har den uppfattningen, ofta så säger kanske den som har den uppfattningen: "Jag vill verkligen inte bygga halmgubbar." Halmgubbar betyder att man beskriver en motståndare i en debatt på sämsta möjliga sätt och så skrattar man åt den personen. Jag vill inte, jag har själv varit med och sett hur andra har skrattat åt min uppfattning och vår uppfattning här. Jag blir väldigt ledsen av det, för jag vill inte göra det. Jag har respekt för din uppfattning.

Och jag tänker så här: skälet till att en del kristna, fina bröder och systrar, har den här uppfattningen att vi ska vara med i hela vedermödan ända fram till nedstigandet på Oljeberget är ju det att man inte vill ha en ytlig teologi. Man säger ju så här: "Ni som tror på ett uppryckande före de här hemskheterna, ni gör det lätt för er, och så är ni inte förberedda när det kommer." Det där är en jätteviktig poäng, och därför vill jag inte säga nu att jag har en ytlig uppfattning om detta. Jag tror nämligen att vi är med, och redan nu är ju många kristna med om världens vedermödor. Okej.

Så egentligen, så återigen, detta handlar om definitioner nu, och kanske talar jag över huvudet på en och annan här, men jag vill verkligen säga det: Jag är egentligen kanske inte "pretrib" för "tribulations" (vedermöda), men jag är "prewrath". Jag tror att vi rycks upp innan Guds vrede drabbar världen. Och jag kommer ju att andas in lite Uppenbarelseboken framöver, dock inte i det här passet. Jag tror Herren rycker bort oss från vreden. Kanske är det så att vi är med då i ett inledande skede av vedermöda, om det så är, men vi rycks upp innan vreden kommer. Vedermödan är Satans attacker på Guds församling, ytterst Kristi. Vreden, Guds vredeskålar, är ämnade för Guds fiender, inte hans brud. Jag vill påstå att detta är Bibelns lära.

"Trösta nu varandra med detta." Det är sannerligen ingen tröst att säga: "Du kommer att utstå Guds vrede." Men det är ju där jag blivit skyddad ifrån med Kristus. Det är ju det arkens funktion är. Det är det kallelsen ut ur Sodom och Gomorra är. Jag är inte kallad... Vi är inte... Gud har inte... "Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdom", står det ju i Skriften. Mm.

Så när detta är sagt, ja, vi ska gå till en... vi hinner titta på en text till, och jag vill verkligen att vi ska utlägga texten. Det finns ju vissa texter som också från min position vi behöver bearbeta. Det kommer jag att göra framöver här för dig som vill veta: "Vad står ni för? Vad står majoriteten av de bibeltrogna teologerna för?" Ja, men de står någonstans i den här linjen som jag säger, det kan vara olika åsikter om vissa detaljer. Så jag tror alltså på ett uppryckande innan vreden, om det så är sju år innan eller tre och ett halvt år innan, det kan vi ha en öppen position i. Men vi är inte ämnade för Guds vrede.

Följ med mig till Andra Petrusbrevet. Får vi lyssna på Petrus också här. Och det här är ju en ganska lång text, men jag tänker vi kan hinna med den i det här passet som han har lämnat kvar. "Så du menar alltså, Sven", kanske du säger, "menar du verkligen att i ett uppryckande så är det vilka som kommer med då?" Det är de som har den Helige Ande. De som är födda på nytt, de som är sanna Jesu lärjungar, de rycks upp. Brudförsamlingen rycks upp. "Men vad händer då med de som är kvar?" Det ska vi ta i. Och det kallas ju då för vreden, den stora vedermödan, eller när Guds vredeskålar, som bland annat Uppenbarelseboken talar om, inträffar. Det är en katastrofal tid på jorden innan Jesus kliver ner på Oljeberget tillsammans med oss heliga.

Men då står det så här i Andra Petrusbrevet 3. Följ med mig dit så tar vi en liten stund också där ju faktiskt rubriken också är Kristi återkomst. Jag tänker vi skulle ägna en liten stund åt detta. Detta är nu vers ett:

"Det andra brevet som jag skriver till er, mina älskade. I båda har jag med mina påminnelser velat väcka ert rena sinne så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar. Framför allt ska ni veta att i de sista dagarna, den yttersta tiden, ser ni nu, i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er och säger: 'Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det var sedan skapelsen började.'"

Det där hånet möter vi. "Hur blir det där med Jesus? Kommer han tillbaka?" Det är förutsagt att det hånet ska komma. "De bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vattnet och genom vattnet till kraft av Guds ord. Genom vattnet och Guds ord dränktes den dåtida värld och gick under." Det här med Noafloden och allt detta. "Men den... det himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under." Okej. Mm.

Vi fortsätter. Läser vi Bibeln här. Det är inte jag som har skrivit det här. Får inte läggas på mig. Bibeln säger att den här jorden kommer att gå under av eld. Ja. Kärnvapenseld om du så vill. Det kommer att gå under. Inte riktigt än, inte direkt i samband med Jesu ankomst, men den kommer i förlängningen att göra detta. Om du hänger med i den här serien, ska jag försöka lägga pusslet. Jag tror att det här är ett pussel. Det går att lägga. Men har man den här teologiska uppfattningen att Bibeln är motsägelsefull, som ju många liberala teologer har, och det slutar ju med att man inte ens tror på korset, och korset hade ingen funktion, och det är bara symboliska saker. Det är en annan religion. Man får tro som man vill, men det får jag med, och jag tror på Bibeln. Det här är Bibelns budskap.

"Men en sak får ni inte glömma", vers åtta. "Mina älskade, för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig." Om du hör det här nu, omvänd dig. Sätt din tro till Jesus. "Ja, men det låter skrämmande." Just därför ska du ju omvända dig. "Ja, man ska inte skrämma någon." Ja, men frågan är vad som är sant eller inte. Säg till någon som röker: "Du ska inte skrämma någon med cancer." Varför inte? Är det sant eller inte? Det är det som är frågan.

"Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till." Och det här har att göra med att det kommer nämligen att ske ytterligare några uppror efter tusenårsriket. Jag kommer snart in på detta, det slutgiltiga upproret. Så det har en del spännande saker kvar.

"Om nu Bibeln är sann, och är Bibeln sann, så är Gud enhetlig. Han talar ju inte emot sig själv. När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst, den dag som får himlen att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta. Men efter hans löften ser vi fram emot en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor."

Och om ett antal studier nu ska vi in i den nya jorden och den nya himlen. Wow! Det kallas för det Nya Jerusalem. Det är egentligen det som blir den riktiga himlen, om man säger så. Men vi har några studier kvar här om du vill hänga med.

"Därför, mina älskade, när ni nu väntar på allt detta", vers 14, "gör allt ni kan för att bli funna, rena och fläckfria inför honom i frid. Och räkna med att vår Herre Jesu tålamod innebär frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er efter den vishet som han har fått. Och så gör han i alla sina brev när han talar om detta. I hans brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga, ostadiga människor förvränger till sitt eget fördärv. Något som också sker med de övriga skrifterna." Okej.

Så det vill säga, det viktigaste med allt detta nu, det är inte att du kan varenda detalj i allt det jag nu säger. Jag vill ändå ha en undervisning om det så att du någonstans på nätet kan ta del av detta. Men det viktigaste, det är att vi gör allt vi kan för att leva rent och riktigt inför Gud. Och att vi fullföljer missionsbefallningen, går ut till alla folk och gör dem till lärjungar. Väl medveten om att idag kan Jesus komma. Idag kan han hämta mig, och jag vill inte bli lämnad kvar. Jag älskar hans ankomst. Jag längtar. Jag har sagt det förut i någon av mina studier här att jag har en fantastisk fru, jag har en fantastisk familj, jag har ett fantastiskt team här, jag har underbart. Jag har alla skäl. Men jag längtar efter hans ankomst, för jag har förstått hur mycket bättre det blir.

Och om han frälser oss och gör det undan någonting som är mörkt... Vad händer när man tar bort ljuset från ett rum? Det blir mörkt. Men först måste ljuset tas bort innan det blir riktigt mörkt här.

Okej, så med det här sagt, så tänker jag ändå att vi ska faktiskt börja med att läsa den här spännande texten som jag i nästa studium ska tala om. Den har flera moment i sig. Så följ med mig nu till Första Thessalonikerbrevet 4. I Första Thessalonikerbrevet 4. Det här är egentligen huvudtexten, nyckeltexten. Och jag inser ju nu att jag inte kommer att kunna hinna kanske utlägga det så pass långt som jag hade hoppats göra. Men jag kan i alla fall börja med det i nästa studie. Men vi kan börja med att läsa texten i Första Thessalonikerbrevet 4. Det här är den stora texten som bekräftar den här synen om uppryckandet. Och vi läser från Första Thessalonikerbrevet 4. Alltså huvudtexten om det fysiska uppryckandet.

Vers 13: "Bröder, vi vill att ni ska veta hur det blir med de som har insomnat." Och insomnat betyder dött. "Så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus Kristus har dött och uppstått, så ska också Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade tillsammans med honom."

Det var nämligen så att de första kristna trodde att Jesus skulle komma direkt, för man levde i Guds immanens: han kan komma när som helst. Men han kom inte. Och så började då vissa församlingsmedlemmar dö. Då tänkte man: "Vänta, vad händer nu med de som har dött, de som har insomnat?" Att insomna betyder egentligen att de är ju inte försvunna. De finns fortfarande, de existerar fortfarande inför Gud. Precis som man sover är man ju inte försvunnen. Man är fortfarande levande. Men man är inte medveten om, man kan inte ha kontakt med någon som sover.

Och nu kommer det. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: Vi som lever och är kvar vid Parousian, vi som är kvar vid Herrens ankomst. Och Parousia är ett samlingsnamn som handlar om hans andra ankomst, när han kommer igen för att döma levande och döda. Det är ett stort samlingsnamn – Paulus. Hans Herrens ankomst. "Herrens dag" är egentligen ett annat uttryck, men "Herrens ankomst". Mm. Då är det kontexten som avgör detta. Vi som är kvar till Herrens ankomst ska inte komma före de som är insomnade, de som har dött. Hej. Okej. För de undrar: "Vad händer med de som har dött?" Nej.

När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och Guds basun (tre saker ska jag utlägga i nästa studium – det är tre saker: det handlar om en befallning, det handlar om en ärkeängels röst och Guds basun, vad är det?), då ska Herren själv komma ner från himlen. Alltså Herren själv. Och de som har dött i Kristus, de som ligger i sina gravar nu, de ska uppstå först. Jag kommer att berätta om att de döda ska höra Herrens röst.

Därefter ska vi – alltså om Jesus kommer nu, då har ju jag inte dött. Jag kan ju inte uppstå eftersom jag ju inte har dött. Jag står ju här och undervisar dig. Därför ska vi som lever och är kvar ryckas upp – harpazo. Vi ska ryckas upp bland skyarna tillsammans med de som har uppstått från sina gravar i tron på Kristus. Vi ska tillsammans möta Herren i rymden och så ska vi alltid vara hos honom. Och nu kan vi trösta varandra med den här insikten.

I nästa pass ska jag berätta lite mer djupt: "Vad menas med att ryckas upp? Kan vi verkligen ta det bokstavligt? Ska vi liksom bara flyga upp?" Absolut! Skulle jag ryckas upp när den här filmningen sker, då kommer det att ligga en hög kläder här. Lite enkla kläder, men en fin guldring och några glasögon och en klocka. Allt kommer att ligga på marken här. Jag försvinner. Det är vad Bibeln lär.

"Men vänta nu, vad hände med...?" Jaha, okej, min vän, nu har vi läst nyckeltexten. Meditera gärna över Första Thessalonikerbrevet 4, vers 13 till 18, så kommer jag i nästa pass tränga lite djupare in i både uppväckandet från de döda och uppryckandet. Det är alltså under på under på under. Det är vad Bibeln inte bara lär här, utan Nya testamentet lär. Och det finns även gammaltestamentliga förebilder på det. Om nu Skriften ska få styra vår teologi – och vad skulle annars få styra det? – så välkommen in på nästa bibelstudium. Gud välsigna dig." Slut citat.

Jesus blev själv upptagen till himlen. Han kommer också att uppta de som tillhör honom, precis så som han sa: