Kristusbild i gruva

Kristusbilden i Kristineberg upptäcktes 1946 men fortsätter att fascinera.

I en byrålåda hittade vi en sparad artikel om Kristusbilden i en artikel från en veckotidning. Artikeln har varit publicerade i Svenska Journalen. Då vi bara hade två sidor av artikeln så saknas texten från inledningen på den, men så här citerar vi från den text vi har: ”En bild framträdde och han hajade till och ropade: "Är det någon här?".

- Då tände Jönsson den belysning som fanns och bildeffekten blev ännu kraftigare och skarpare. Han satte sig ner en stund och tittade på bilden innan han gick ner till närmaste brytningsrum för att berätta vad som hänt: "Jag har fått en rumskompis", sa han till sin kollega.

Nyheten om vad som hade hänt spred sig sedan snabbt till arbetarna i gruvan. Det blev en mindre folkvandring ner till brytningsrummet och en av de som redan den första dagen kom dit var elektrikern Gunnar Lundström. - Jag hade ju hört mycket rykten och hade förväntningar på att det skulle vara något alldeles extra, berättar han.

- Och det var verkligen något som jag inte hade kunnat tänka mig. Då jag gick i sidled i brytningsrummet och tittade på Kristusbilden såg det ut som den rörde sig, på grund av att det var reliefverkan på den. Och det var inte bara jag som såg det, andra ropade också: "Men han rör ju på sig!"

De besökande arbetarna blev både hänförda och mållösa av den mäktiga stenstoden. Den glänsande gestalten var en märklig syn, till och med för en garvad gruvarbetare, van vid alla möjliga ovanliga stenformationer.

- Många var rörda av händelsen, de ansåg att inte ens en konstnär kunde göra en sådan levande bild, fortsätter Gunnar.

Och det var väl ingen som hade kunnat tänka sig naturen så uppenbar. Lite senare på kvällen kom Gunnar att på nytt bege sig ner till brytningsrummet. Då tillsammans med en vän som hade en bälgkamera med 6x9 film med sig, själv hade Gunnar slut på film i sin kamera.

Med lite extra belysning kom de två fotointresserade männen att klockan 12 på natten börja fotografera av Kristusgestalten. - Jag hade framkallningsvätska hemma och vid tretiden på morgonen den 30 november kury.de vi hänga upp den framkallade filmen för att torka.

- Det mesta var underexponerat, men en del rutor var rätt skapliga. Kanske, sa vi till varandra, skulle någon tidning vara intresserad av att få tag på en bild.

Sagt och gjort. Gunnar tog fram en kopia och skickade den, tillsammans med några rader om själva händelsen, till lokaltidningen Norra Västerbotten i Skellefteå. Några dagar senare publicerades bilden och därmed spreds också nyheten till andra media i övriga Sverige. Kristus i

berget blev ett begrepp även utanför Kristineberg.

- Platschefen som var i Stockholm på sammanträde fick höra om händelsen och reste direkt hem för att undersöka saken, förklarar Gunnar. Han och komministern i Björksele följdes sedan ner i gruvan och konstaterade att det som hade hänt verkligen 'var något alldeles speciellt.

I brytningsrum 6 låg sedan arbetet mer eller mindre nere i några dagar, men eftersom arbetarna där hade ackordslön så kunde de inte låta brytningsarbetet vila länge. Även gruvledningen och gruvfogden krävde att arbetet skulle fortgå och Kristusbilden täcktes så småningom av ett lager av både grus och sten.

- Det vatten som normalt rinner utför väggen i brytningsrummet och det damm som blev när arbetet utfördes gjorde att den glänsande bildens yta mattades av, berättar Gunnar vidare.

- Och när de sköt lös malm ovanför bilden så täcktes gestalten över mer och mer för att efter ytterligare några veckor helt vara borta.

Men intresset för Kristusbilden höll i sig, även efter att den visuellt försvunnit inne i berget. Gruvledningen hade låtit bolagets egen fotograf ta en bild av den glänsande kvartsiten och kioskägaren i Kristineberg fick sedermera ensamrätt att både producera och distribuera ett vykort med motiv från Kristusgestalten. Ett vykort som spridits runt hela världen i över 20 000 exemplar.

- Mitt eget fotografi publicerades bara i Norran, säger Gunnar. Det var endast vykortet som blev den officiella bilden.

Även i Kristinebergs samhälle kom händelsen att påverka och beröra. De som personligen inte varit nere i gruvan kände i alla fall någon som besökt brytningsrum 6 och som kunde berätta vad de där ett med egna ögon.

— Allmänt menade folk här att det de såg nere i gruvan var inte en människas verk, det var något över det naturliga, säger Gunnar Lundström. — Och jag kan själv inte annat än erkänna att det kändes som en vink från någon annan.

På denna länk kan du se ett tv-inslag som SVT har gjort om Kristinebergsgruvan :

Några år efter händelsen i Kristinebergsgruvan kom en gammal legend tillallmänhetens kännedom och gjorde att Kristusgestaltens framträdande fick ännu en dimension. Det var traditionsbäraren Lisa Johansson från Vilhelmina som framförde den märkliga profetia (förutsägelse) som enligt henne berättades av hennes mormor redan i slutet av förra århundradet:

"Men i Norden finns ett land med ett resligt folk, och folket i Nordanlandet skola skonas i det längsta från de vedermödor som redan gått ut över jorden. För Gud själv har rett en boning åt sin son i ett av Nordanlandets skimrande berg... Då kommer Gud att visa människorna sin enfödde sons bostad i det skimrande berget, den boning som han har tillrett. Det kommer en tid att råda stor häpnat över Kristusbilden."

Trots att den sista versionen av profetian kom i början av 60-talet är kyrkoherde Acke Folkegård säker på sin sak; Kristinebergsprofetian är en gudomlig hälsning om den skimrande händelsen i

gruvan. Och när Konsum i början av 80talet byggdes om hittades en marmorskiva med en märklig bild: en nästan exakt kopia av Kristusbilden! Se bilden längst ner under denna artikel.

Nu hänger marmorskivan för allmänt beskådande i Kristinebergs kyrka. — Kristusbilderna har funnits sedan berget och marmorn skapades, säger Acke Folkegård. Miraklet skedde när Herren skapade dessa bilder, undret när vi människor fick nåd att upptäcka dem.

Första juli 1990 invigdes S:t Annas kyrka, en gruvkyrka 90 meter under markytan och endast 20 meter från den plats där Kristusbilden framträdde. Varje år lockar kyrkan till sig tusentals besökare, de allra flesta hänförda av den grova skönheten i kyrkorummet och Kristusbildens märkliga tillkomst och historia.

- Jag tycker mig märka ett fördjupat andligt intresse hos besökarna, berättar Acke Folkegård. Förut handlade det ibland om någon sorts sensationslystnad, nu är det mycket djupare än så.

Men kyrkoherde Folkegård är aningen besviken på och kritisk mot Svenska kyrkan som inte mer använt sig av denna märkliga händelse.

- Inom Svenska kyrkan kan man inte ta en sådan här sak, allt ska vara så fint och det som berör sopar man under mattan. - Hade en sådan här sak hänt i antingen Spanien eller Frankrike skulle

Kristineberg varit en vallfärdsort något av ett svenskt Lourdes.” Slut på artikeln.

På denna länk kan du se ett inslag som SVT har gjort om Kristinebergsgruvan :

Följ med ner till Sankta Anna – underjordskyrkan i Kristinebergsgruvan | SVT Nyheter

När det gäller namnet på orten där Kristusbilden upptäcktes, Kristineberg är det också märkligt att även detta namn pekar på Kristus i berget, se rutan om detta längst ner. Det harupprättatas en kyrka nere i gruvan, 90 meter under markytan. Tusentals besökare kommer årligen och besöker denna, dör det finns en avbildning av Kristusbilden som upptäcktes i gruvan för så många år sedan. På det sättet går vittnesbördet ut om Jesus.

Guds vägar är förunderliga för hur han kan lyfta fram sin son Jesus Kristus – världens Frälsare. Har du tagit emot Honom?