Uppryckandet av de troende

En återupprättad förkunnelse om de troendes uppryckande till himlen behöver ske i vår tid.

Det här är några av kyrkofäderna från de allra äldsta tiderna. När premillennialismen ersattes av amillennialismen på 300-talet ignorerades läran om Uppryckandet i sig (för att inte tala om dess tidpunkt).

När väckelsen nådde Europa med Luther, kalvinisterna och så småningom protestanterna, återupplivades läran eftersom den var en del av den fornkyrkliga undervisningen.

Uppryckandet på 1600-talet Det finns många referenser vi skulle kunna nämna, men för att hålla det kort listar vi de kristna författarna i grupper utifrån vad de lärde om Uppryckandet.

Ord som användes för Uppryckandet Vissa författare använde ordet "Rapt" för att syfta på Uppryckandet:

Darbyism

Det är dags att göra upp med talet om darbyism. Många förkunnade uppryckandet före vedermödan innan John Nelson Darby gjorde det!

Under det senaste århundradet har många post-tribulations uppryckande författare attackerat doktrinen om pre-tribulations uppryckande genom att hävda att den inte kan vara giltig eftersom ingen kyrkoförfattare eller reformator någonsin undervisade om den fram till omkring 1830. Argumentet att ingen någonsin undervisade om pre-tribulations uppryckande under de första artonhundra åren av kyrkohistorien har varit mycket effektivt och har fått många kristna att tvivla på eller överge sin tro på denna doktrin. Men detta påstående från post-tribulationister är falskt.

Vi skall citera från boken om uppryckandet av de troende, från boken The rapture av Ken Johnson, teologie doctor:

”Pretribulära kyrkofäder

Du kanske har hört att läran om ett pretribulärt uppryckande uppfanns av James Darby på 1800-talet. Även om det är sant att Darby återinförde läran och gjorde den populär, är det inte sant att han var den första att lära ut uppryckandet på detta sätt.

Nedan följer en lista över kända pretribulationister från den gamla kyrkan. Dessa män kan ha rätt eller fel i sin teologi, men de visar definitivt att den pretribulära läran om uppryckandet var en vanlig tro i den antika kyrkan.

Hermas, ca 150 e.Kr.Irenaeus, ca 170 e.Kr.Hippolytus, ca 210 e.Kr.Victorinus, ca 240 e.Kr.Cyprianus, ca 250 e.Kr.Efrem Syriern, ca 373 e.Kr.

Hermas — ca 150 e.Kr.

"Herden" av Hermas skrevs omkring år 150 e.Kr. Den beskriver en dröm och ger tolkningen av den. Kyrkan (bruden klädd i vitt) undkommer den stora vedermödan på grund av Herrens löfte. "Herden" av Hermas anses inte vara en del av Bibeln, men den visar att många kristna under andra århundradet trodde på ett pretribulärt uppryckande.

"Gå därför och förkunna för Herrens utvalda Hans mäktiga gärningar och säg till dem att detta vilddjur är en symbol för den stora vedermödan som ska komma. Om ni därför förbereder er och med hela ert hjärta vänder er till Herren i omvändelse, då ska ni kunna undkomma den, om ert hjärta är rent och oskyldigt... den gyllene färgen står för er som har undkommit denna värld... Nu vet ni symbolen för den stora vedermödan som ska komma. Men om ni vill, ska den vara ingenting." Hermas ca 150 e.Kr.

Irenaeus

Kyrkofadern Irenaeus skrev under mitten av det andra århundradet. Han lärde sig under Polykarpos, aposteln Johannes lärjunge, och träffade ibland aposteln Johannes. Irenaeus skrev ett fembandsverk med titeln "Mot heresier" mot de kulter som fanns på hans tid. I detta verk beskrev han kyrkans uppryckande som pretribulärt, och bemötte dem som sa att det inte skulle ske någon fysisk uppståndelse. Kyrkan kommer att ryckas upp, eller uppryckas, och sedan kommer den sjuåriga vedermödan att inträffa.

"När kyrkan i slutändan plötsligt kommer att ryckas upp från detta, då sägs det: 'Då ska det bli en sådan vedermöda som inte har funnits från början, och inte heller kommer att finnas.' Irenaeus, "Mot heresier" 5.29

Hippolytus

Hippolytus var en lärjunge till Irenaeus, som skrev sitt eget verk mot de kulter som fanns på hans tid, liksom hans andlige fader gjorde före honom. Hippolytus skrev också två verk om profetior, "Om Antikrist" och "Om världens ände". I "Om Antikrist" kallade han uppryckandet vår "saliga hopp".

"Dessa saker har jag kortfattat lagt fram för dig, Theophilus, tagna direkt från Skriften, så att du, genom att bevara i tro vad som är skrivet, och förutse vad som ska komma, kan hålla dig fri från förseelser både mot Gud och människor, 'och vänta på det saliga hoppet och vår Guds och Frälsares uppenbarelse,' när han, efter att ha uppväckt de heliga bland oss, kommer att glädja sig med dem, till Guds ära. Till Honom vara äran i evigheters evighet. Amen." Hippolytus, "Om Antikrist" 67

Han lär sedan, i "Om Antikrist", att citatet från Jesaja 26:20 om att vi ska vara "gömda" tills "vreden" är över syftar på den tid vid slutet som Paulus undervisade om i Romarbrevet 1:18. Hippolytus trodde att vårt "saliga hopp" var uppryckandet före den kommande sjuåriga vedermödan.

"Med 'hetta' menar han branden. Och Jesaja talar så här: 'Kom, mitt folk, gå in i dina kamrar och stäng din dörr: göm dig som för en liten stund, tills Herrens vrede har gått över.' Och Paulus på liknande sätt: 'Ty Guds vrede uppenbaras från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor, som i orättfärdighet håller sanningen i fångenskap.'" Hippolytus, "Om Antikrist" 64b

Hippolytus fortsätter med att säga att de som hör ljudet av basunen (uppryckandet / uppståndelsen) står inför Herren vid hans ankomst och sedan utgjuts vreden. Således uppstår de inte efter att vreden har utgjutits (posttribulationsuppryckandeteorin) utan före den börjar.

Vi har redan visat att kyrkofäderna ansåg att hela den sjuåriga perioden var tiden för "vreden". Gud använder Antikrists vrede i första halvan och utgjuter sedan sin egen direkta vrede i den andra halvan.

"Ty vid den tiden skall basunen ljuda [1 Thess. 4:16] och väcka dem som sover från jordens lägsta delar, både rättfärdiga och syndare. Och varje släkte, språk, folk och stam skall uppstå i ett ögonblick [1 Kor. 15:52]; och de skall stå på jordens yta och vänta på domarens ankomst, i fruktan och obeskrivlig bävan. Ty eldens flod ska komma fram i raseri som ett ilsket hav och ska bränna upp berg och kullar, och ska få havet att försvinna, och ska upplösa atmosfären med sin hetta som vax [2 Pet. 3:12]. Himlens stjärnor ska falla [Matt. 24:29], solen ska förvandlas till mörker och månen till blod [Apg. 2:20]. Himlen ska rullas ihop som en bokrulle [Upp. 6:14]: hela jorden ska brännas upp på grund av de gärningar som gjorts på den, vilka människorna gjorde korrupt, i otukt, i äktenskapsbrott, och i lögner och orenhet, och i avgudadyrkan, och i mord, och i strider. Ty det ska bli en ny himmel och en ny jord [Upp. 21:1]." Hippolytus, "Om världens slut" 37

Victorinus — ca 240 e.Kr.

En pretribulationist, Victorinus, skrev en kommentar omkring år 240 e.Kr. om Uppenbarelseboken. I sin kommentar hänvisar Victorinus till Paulus uttryck "endast den som nu håller tillbaka, tills han kommer ur vägen." Victorinus visar tydligt att han tror att det är den uppryckta kyrkan som har "gått ur vägen" från jorden. "Och jag såg ett annat stort och underbart tecken, sju änglar med de sju sista plågorna; ty i dem är Guds vrede fullbordad. (Uppenbarelseboken 15:1) och dessa ska vara i den sista tiden, när kyrkan har gått ur vägen." (2 Tessalonikerbrevet 2:7)·         "Kommentar om Apokalypsen" 15.1 - Victorinus ca 240 e.Kr.

Victorinus säger att vid den sista tiden, eller "tidens slut," har kyrkan redan blivit borttagen. På ett annat ställe visar Victorinus att han tror på ett uppryckande av kyrkan. "Att himlen delas som en bokrulle är kyrkan som tas bort." (Uppenbarelseboken 6:14). Victorinus, "Kommentar om Uppenbarelseboken" 6:14 - ca 240 e.Kr.

Cyprianus — ca 250 e.Kr.

Cyprianus var biskop i Kartago omkring år 250 e.Kr. Notera att han inte lärde att vi måste uthärda Antikrists tid, utan att vi kommer att bli "befriade" från den. Han berättade för sina läsare att den kommande uppståndelsen var den kristnas hopp och påpekade att uppryckandet som "rycker oss bort" borde motivera oss när vi ser de sista dagarna närma sig.

"Vi som ser att hemska saker har börjat, och vet att ännu hemskare saker är nära förestående, kan betrakta det som den största fördelen att lämna detta så snabbt som möjligt. Ger du inte Gud tack, gratulerar du inte dig själv, att genom ett tidigt avsked är du borttagen och befriad från de skeppsbrott och katastrofer som är nära förestående? Låt oss hälsa den dag som tilldelar var och en av oss hans eget hem, som rycker oss härifrån, och befriar oss från världens snaror, och återställer oss till paradiset och riket."  yprianus, "Avhandlingar" 21 till 26

"Antikrist kommer, men över honom kommer också Kristus. Fienden går omkring och rasar, men omedelbart följer Herren för att hämnas vårt lidande och våra sår. Motståndaren är rasande och hotar, men det finns En som kan befria oss från hans händer." Cyprianus, "Epistel 55" - ca 250 e.Kr.

Efrem Syrern — ca 373 e.Kr.

Detta nästa citat är från ett verk med titeln pseudo-Ephraim. Det har titeln "pseudo", inte för att någon tvivlade på predikan, utan för att när det citerades senare sa två historiker att det var Efrem Syrern som skrev det, och en historiker sa...was Isadore of  Seville. Whether this was written by Isadoreor Ephraim, the sermon has always been accepted as genuine.  t clearly teaches the Rapture occurs before the seven-year Tribulation period. "...because all saints and the elect of the LORD are gathered together before the Tribulation  which  is about to come and be taken to the LORD..." On the Last Times 2— Ephraim the Syrian AD 373.

Medeltiden Det här är några av kyrkofäderna från de allra äldsta tiderna. När premillennialismen ersattes av amillennialismen på 300-talet ignorerades läran om Uppryckandet i sig (för att inte tala om dess tidpunkt). När väckelsen nådde Europa med Luther, kalvinisterna och så småningom protestanterna, återupplivades läran eftersom den var en del av den fornkyrkliga undervisningen.

Uppryckandet på 1600-talet Det finns många referenser vi skulle kunna nämna, men för att hålla det kort listar vi de kristna författarna i grupper utifrån vad de lärde om Uppryckandet.

Ord som användes för Uppryckandet. Vissa författare använde ordet "Rapt" för att syfta på Uppryckandet: These are some of the church fathers from the most ancient times.    When    premillennialism    was    replaced    by amillennialism in the fourth century, the teaching of the Rapture itself (not to mention its timing) was ignored. When revival hit Europe with Luther, the Calvinists, and eventually Protestants, the teaching as revived because it was the teaching of the ancient church.

The Rapture in the Seventeenth   Century. There are so many references we could cite, but in the interest of brevity we will list the Christian authors in groups as to what they taught about the Rapture.

Words used for the Rapture  Some authors used the word "Rapt" to mean the Rapture:

Vernon  Manuscript,   1320s;   John  Lygate,  1420;

William  Bond,  1531; Thomas   Draxe, 1613;  Barton

Holyday, 1626;  Joseph Hall, 1635; George   Walker,

1638; William Sherwin,  1665

Some authors used the word "Rapture" to mean the  Rapture:

Barton  Holyday, 1626;  Joseph Mede, 1627; Nathaniel

 Homes,    1653; Capt. John   Browne, 1654;   William

Sherwin,   1665-1700;  Increase Mather,  1726;  John

Norris, 1738; Philip Doddridge, 1739; John Gill, 1748

Some authors  did not use any word for the rapture but often

taught the concept and used the phrase "left behind":

Robert  Maton,  1642;   Thomas  Vincent,  1667;  the

author  of Theopolis, 1672;  Oliver  Heywood,  1700;

Thomas  Pyle,  1715; Grantham Killingworth, 1761

Some  authors  taught that the  Rapture/ Resurrection will

occur well before the Second Coming:

William   Bridge, 1641; Robert  Maton,   1642;  John

Archer, 1642;  Ephraim  Huit (Huwitt), 1643;  Samuel

Hutchinson,  1646;   Nathaniel  Homes,  1653;  Capt.

John    Brown,  1658;   James   Duram,  1658;   John  ,

Birchensha,  1660; William   Sherwin, 1665;  William

Hook,   1653;  T.M.?  1680; John Mason,  1691;  Jane

Leade,  1702; John Floyer, 1721

The Rapture  happens for the safety of those on the earth, to"escape the wrath":

Robert  Maton,   1642;  Jeremiah   Burroughs,  1643;

Ephraim   Hewitt, 1643;  Samuel   Hutchinson,  1646;

Elizabeth  Avery 1647;  Peter Sterry, 1648; Nathaniel

Homes,    1653;  John Apsinwall,  1653; Capt.   John

Browne,    1654; Archbishop    Ussher,  1655;   John

Birchensha,  1660; Praisegod Barbones,  1675;  T.M.,

1680;  M. Marsin, 1701; John Hildrop, 1711” Slut citat.

Det är av vikt att talet om ”darbyism” får ett slut, det har blockerat mångas tänkande så att de inte tror på att Jesus kan komma när som helst. Detta är djupt olyckligt att ha en sådan inställning – vi skall vara i en väntande ställning på att Jesus kan komma – och inte tala som den onde tjänaren: ”Min herre dröjer” Matt 24:48.