SENASTE NYTT
2017 – profetiskt år
Judarna firar under
2017 jubelår. Vad kan komma att hända detta år? Tidigare jubelår har haft
avgörande betydelse. Vad kan komma att hända i Sverige?
Vad kommer
att hända i Sverige under 2016? Förvarningar har kommit om att något kan
inträffa som är omvälvande.Flyktingströmmarna är profetiskt förutsagda
Det finns en profetisk förutsägelse från 1968 som vi nu börjar se uppfyllelsen av och fortsättningen av profetian är än mer allvarlig.Antikristligt kontrollsystem
Vad är det som sker? Det undrar säkert många, med anledning av att
människor nu sätter in chip under huden. Här kan vi ana en uppfyllelse av en av
Bibelns märkligaste profetior.Ekonomisk krasch på gång?
Kan vi förvänta en ekonomisk
krasch? Frågan är värd att ställa. Vi kan snart ställas inför andra tider på
det ekonomiska området. Den bild som nu är för handen kan drastiskt förändras. Varnad genom en dröm
Vi skall här återge en speciell och varnande dröm som kommit till vår kännedom. Det handlar om en dröm angående det ryska hotet mot Sverige, som blev till ett personligt uppvaknande för en kvinna.
Planerar Putin krig?
Oron för att Putin kommer att agera militärt har ökat. Olika varningar har kommit oss till del och vi publicerar en här.Ryssland och Baltikum
Det
ryska militära hotet blir allt mer uppenbart. Militära experter
följer hela tiden utvecklingen kring Ryssland med allvar och oro.
Lewi Pethrus om varför domen kommer
Lewi Pethrus om varför domen kommer
Vi behöver i vår tid lyssna till pingstpionjären Lewi Pethrus ord om
varför domen kan komma över ett land.
I boken ”Bönens makt i nödens tider” skriver Lewi Pethrus: ”Goda
ekonomiska tider, kulturell uppblomstring, långvarig fred medför ofta
gudsförgätenhet, högmod, vällevnad och last, vilka företeelser alltid är
föregångare till tider av straffdom och nöd.
När ödeläggelsen kom på Noas tid, hjälpte inga böner från Noas sida. Folket
hade förhärdat sitt hjärta mot hans förkunnelse och vänt sig bort från
levande Gud.
Likaså var det med Sodom och Gomorra på Lots tid. Man förstår mycket väl,
att dessa städer var mogna för undergången, när man läser deras historia om
deras gruvliga leverne. Månne icke vår tid ha gjort sig skyldig till samma
synder.
Man har använt den rikedom av välsignelse, som Gud givit oss, på ett orätt
sätt. Man har förgätit Gud, eller åtminstone har man icke på allvar mottagit
Honom. Man har uteslutit Honom från sina stora avgörande rådslag.
Förhållandet blir till slut, att Gud överlämnar människorna åt sig själva.
När släktet intar en sådan inställning till Gud, då står straffdom för
dörren och då hjälper det icke med några böner.
Men där det finns förutsättningar för bönhörelse, där svarar Gud på bön. En
av dessa förutsättningar är, att man sökt Gud, innan nöden kommer. Många
människor bedja aldrig till Gud oftare än då det är nöd på färde De går inte
i kyrkan oftare än vid julottan och vid något nytt krigsutbrott.”
Så långt Lewi Pethrus träffande och talande beskrivning.
Vi skall också ta med två versar från en gammal psalm som är talande:
Men det land där Gud förgätes,
röner snart vad ofrid är.
Först av egna det uppfrätes,
sedan av förtryckarns här.
Skylar trampas ner i blod,
högar stå där bygden stod.
Ack, där synd och otro råda
hjälpa icke svärd och spjut.
Skulder uppå skulder båda,
nöd och undergång till slut.
Världslig klokhet, världsligt mod,
hämma ej fördärvets flod.
Vi behöver i vår tid lyssna till pingstpionjären Lewi Pethrus ord om
varför domen kan komma över ett land.
I boken ”Bönens makt i nödens tider” skriver Lewi Pethrus: ”Goda
ekonomiska tider, kulturell uppblomstring, långvarig fred medför ofta
gudsförgätenhet, högmod, vällevnad och last, vilka företeelser alltid är
föregångare till tider av straffdom och nöd.
När ödeläggelsen kom på Noas tid, hjälpte inga böner från Noas sida. Folket
hade förhärdat sitt hjärta mot hans förkunnelse och vänt sig bort från
levande Gud.
Likaså var det med Sodom och Gomorra på Lots tid. Man förstår mycket väl,
att dessa städer var mogna för undergången, när man läser deras historia om
deras gruvliga leverne. Månne icke vår tid ha gjort sig skyldig till samma
synder.
Man har använt den rikedom av välsignelse, som Gud givit oss, på ett orätt
sätt. Man har förgätit Gud, eller åtminstone har man icke på allvar mottagit
Honom. Man har uteslutit Honom från sina stora avgörande rådslag.
Förhållandet blir till slut, att Gud överlämnar människorna åt sig själva.
När släktet intar en sådan inställning till Gud, då står straffdom för
dörren och då hjälper det icke med några böner.
Men där det finns förutsättningar för bönhörelse, där svarar Gud på bön. En
av dessa förutsättningar är, att man sökt Gud, innan nöden kommer. Många
människor bedja aldrig till Gud oftare än då det är nöd på färde De går inte
i kyrkan oftare än vid julottan och vid något nytt krigsutbrott.”
Så långt Lewi Pethrus träffande och talande beskrivning.
Vi skall också ta med två versar från en gammal psalm som är talande:
Men det land där Gud förgätes,
röner snart vad ofrid är.
Först av egna det uppfrätes,
sedan av förtryckarns här.
Skylar trampas ner i blod,
högar stå där bygden stod.
Ack, där synd och otro råda
hjälpa icke svärd och spjut.
Skulder uppå skulder båda,
nöd och undergång till slut.
Världslig klokhet, världsligt mod,
hämma ej fördärvets flod.

































