Klarhet

Ta del av detta inlägg som är ett ord i rättan tid.

Så här skriver Micael Lahtinen, pastor i Dagen: ”Varför tolererar vi nicolaiternas lära när Jesus hatar den?

När Jesus talar till församlingen i Efesos i Uppenbarelseboken säger han något mycket starkt: ”Det berömmer jag dig för: att du hatar nicolaiternas gärningar, som också jag hatar” (Upp 2:6).

Det är ett av de få tillfällen i Bibeln där Jesus använder ett så kraftfullt ord. Han säger att han hatar något. Jesus hatar inte människor. Men han hatar läror och gärningar som för människor bort från livet. Församlingen i Efesos fick beröm för att de hatade samma sak som Jesus hatade. Det är en tanke som skaver i vår tid. För i dag talar vi mycket om kärlek. Men vi talar sällan om helighet. Vi talar om inkludering. Men vi talar sällan om omvändelse.

Frågan vi måste ställa oss är därför enkel: Har samma ande som Jesus varnade för i nicolaiternas lära kommit tillbaka – i en ny kostym?

Den vanligaste förståelsen är att nicolaiterna stod för en lära som öppnade för kompromiss med avgudadyrkan, moralisk orenhet och anpassning till världen. Man började sudda ut gränsen mellan kyrkan och världen. Synden blev inte längre något man behövde lämna bakom sig.

Det var inte ett angrepp utifrån. Det kom inifrån kyrkan.

Det är exakt detta Paulus varnar för när han talar till ledarna i Efesos i Apostlagärningarna 20. Han säger att efter hans bortgång ska rovlystna vargar tränga in bland hjorden och att några till och med ska träda fram ur deras egen krets och förvränga sanningen. Det är en varning som kyrkan i alla tider har behövt ta på största allvar.

För villoläror kommer sällan med öppet motstånd mot evangeliet. De kommer nästan alltid i en mer tilltalande form. De talar fortfarande om kärlek, nåd och frihet, men samtidigt börjar gränserna för vad som är synd flyttas.

Det börjar ofta smått. Bibelns tydliga undervisning börjar beskrivas som för hård, för gammal eller för anpassad till en annan tid. I stället för att låta evangeliet utmana kulturen börjar kyrkan anpassa evangeliet efter kulturen. Till slut står man där med ett budskap där korset har tonats ned, omvändelsen har försvunnit och heligheten blivit något man helst inte talar om.

I dag ser vi samma mönster igen.

En teologi sprids i kyrkan där synden relativiseras, där Bibelns undervisning om helighet tonas ned och där evangeliet anpassas efter tidsandan. Allt i kärlekens namn. Men kärlek utan sanning är inte kärlek. Och nåd utan omvändelse är inte evangelium. Paulus skriver i Andra Korinthierbrevet att han sörjer över dem som tidigare syndat men inte har omvänt sig från sin orenhet, sin sexuella omoral och sina utsvävningar. Det är en sorg vi borde känna även i dag.

För när kyrkan börjar anpassa sig till världen i stället för att kalla världen till omvändelse, då har något gått väldigt fel. Den breda vägen har alltid varit lockande. Den kräver ingen omvändelse, ingen kamp och ingen förändring. Men Jesus säger att den inte leder till liv.

Det borde därför vara självklart för kyrkan att vaka över sin lära. Att pröva det som predikas. Att våga säga nej när evangeliet förvanskas. Församlingen i Efesos fick beröm av Jesus för att de gjorde just det. De hatade nicolaiternas gärningar.

Kyrkan har aldrig kallats att spegla tidsandan. Den har kallats att vara ett ljus i mörkret och att tala sanning även när den skaver. Frågan är om vi i dag fortfarande har samma vaksamhet. Eller om samma ande som en gång förförde kyrkan i Efesos sakta men säkert håller på att få fäste igen mitt i kyrkan.

För om Jesus berömde Efesos för att de hatade nicolaiternas gärningar, måste vi också våga ställa den obekväma frågan: Har kyrkan i vår tid slutat ta avstånd från det som Jesus själv säger att han hatar? Micael Lahtinen, föreståndare Nordupplandskyrkan, Tierp,

Vi lever i ett moraliskt förfall. Sexuellt samliv utanför äktenskapet betecknas som otukt. Det som förr var självklart är det inte längre. För att vi skall få lite perspektiv skall vi här publicera den syn som en Kvinna i Valdres, i Norge fick. Emanuel Minos återger den i sin bok Tag plats Dörrarna stängs. Vi skall tänka på att året var 1968 och det var då svårt att tro att det kvinnan såg skulle inträffa.  På denna länk kan man ta del av vad Monos berättar om denna syn: Emanuel Minos - Synen om ett Tredje Världskrig

När det gäller förändringen på det moraliska området så återges det så här i boken som Minos skrivit:  Moralupplösning i samhället

"Det blir en moralupplösning som Norge inte har sett maken till. Folk kommer att leva som gifta utan att vara gifta. Det blir stor orenhet före äktenskapet och det blir mycket otrohet i äktenskapen. Ja, också i de kristna äktenskapen gör sig otroheten gällande och de blir upplösta. Också perversa synder, synd mot naturen, börjar att utbredas, och de blir till och med godtagna i kristna kretsar.”

Detta är en bild av det som vi nu ser. Vi lever helt uppenbart i avfallstider! Det är dags för omvändelse, bekännelse av synd – då finns det förlåtelse! Vi återger denna artikel från Dagen och den kan bli till räddning för evigheten för den som tar till sig detta budskap. Dela gärna den vidare!