Uppryckandet av de troende

Bekräftelse på uppryckandet före Vedermödan: Historiska Bevis och Missförstånd.

Välsignat hopp, det är att Jesus kommer att hämta hem sitt folk. Han kommer inte att låta de troende genomgå hela vedermödan för att svälta ihjäl, dödas som martyrer och dö tillsammans med andra då minst halva jordens befolkning kommer att dö under denna period.

Vi skall citera från boken Triumphant return av Grant R. Jeffrey. Han skriver: ”Det är viktigt att bemöta argumenten från dem som förringar det välsignade hoppet om uppryckandet med desinformation som hävdar att ingen någonsin lärde ut eller trodde på ett uppryckande före vedermödan vid någon tidpunkt före 1800-talet.

Under det senaste århundradet har många författare som förespråkar ett uppryckande efter vedermödan attackerat läran om ett uppryckande före vedermödan genom att hävda att den inte kan vara giltig eftersom ingen kyrkofader eller reformator någonsin lärde ut det förrän omkring 1830.

Argumentet att ingen någonsin lärde ut uppryckandet före vedermödan under kyrkans första artonhundra år har varit mycket effektivt och har fått många kristna att tvivla på eller överge sin tro på denna lära. Men detta påstående från post-tribulationisterna är falskt.

Många samtida författare hävdar att teorin om uppryckandet före vedermödan uppstod omkring 1812 till 1830. De tillskriver teorins ursprungliga skapelse till Emmanuel Lacunza (känd som Ben Ezra, 1812), Edward Irving (1816) eller Margaret Macdonald (1830), och slutligen till John Darby (1827). Till exempel uttalade Dave MacPherson i sin bok från 1975, The Incredible Cover-Up: "Margaret Macdonald var den första personen att lära ut en Kristi återkomst som skulle föregå Antikrists dagar... Före 1830 trodde kristna alltid på en enda framtida återkomst, att uppryckandet i Första Thessalonikerbrevet 4 kommer att äga rum efter den stora vedermödan i Matteus 24 vid Människosonens härliga återkomst då Han ska sända sina änglar för att samla ihop alla sina utvalda."

En annan preterist, Rev. John Bray, förklarade i The Origin of the Pre-Tribulation Rapture Teaching, "Människor som idag lär ut uppryckandet före vedermödan lär ut något som aldrig lärdes ut förrän 1812... Inte en enda av de tidiga kyrkofäderna lärde ut ett uppryckande före vedermödan."

Författare som förespråkar post-tribulation bör rätta sina tidigare uttalanden.” Slut citat.

Det handlar inte om ett önsketänkande att fly undan alla svårigheter och nöd genom att uppryckas till himlen av Jesus. Är det någon som varnat för att vi kan när som helst kastas in i ett världskrig, så är det vi. Vi har skrivit ett stort antal artiklar och varnat för detta.

Det som är sant angående den så kallade darbysimen, är att Darbys förkunnelse inledde en tid då budskapet om Jesu återkomst åter aktualiserades. I den förkun­nelsen ingick att Jesus hämtar hem sitt folk genom det så kallade ”uppryckandet”.

Frukterna av Darbys budskap blev att det uppstod väckelse och andligt uppvaknande för många människor; alltså en god frukt. Det verkar alltså som att Gud själv bekräftade detta budskap, därför bör vi inte lättvindigt förkasta det.

Detta hände alltså på 1800-talet. Århundradet tidi­gare hade en skriftställare vid namn Emmanuel Lacunza (1731–1801) förkunnat samma budskap, nämligen att man skulle se Jesu återkomst i två faser, en då han tar hem sitt folk och en senare när han återvänder till jorden. Han skrev under ett täcknamn den omfattande boken Kristi kommande i härlighet och majestät på över 900 sidor.

På 1700-talet, alltså innan Darbys var född, fanns det i Amerika en baptistpredikant vid namn Morgan Edwards (1722–1792). Han skrev uppsatser och under­visade om att de troende kommer att hämtas till himlen före vedermödan.

Han var heller inte den ende som gjorde det. I Boken Understanding End Times Prophecy av Paul N. Benware, påpekar denne att det var många som på 1600-talet och 1700-talet hade börjar undervisa om ett uppryckande av de troende som en händelse som var separerad från den då Jesus kommer åter synligt.

Det finns också en bok Dispensationalism Before Darby, skriven av William C. Watson, som visar på att Darby inte skapat någon lära som inte funnits tidigare om uppryckande och dispensationalism. William Watson har tillbringat över tjugo år med att arbeta genom föga kända teologiska verk under 1600- och 1700-talet. Med tanke på primära källor har han visat att Darbys perspektiv inte var avvikande och inte heller hade de sitt ursprung i honom.

Istället följde han en lång lista av individer århundraden innan som förutsåg återställandet av judarna till sitt nationella hemland och trodde på den nära förestående återkomsten av Kristus.

Det som hände vid denna tid var att ett budskap, som hela tiden funnits i Bibeln, men som förbisetts, nu blev uppväckt. Det var inte det enda som fick nytt liv; vid denna tid återuppväcktes också budskapet om de tro­endes dop genom nedsänkning. Det fick så småningom genomslag i många länder, även om grundandet av de första baptistförsamlingarna skett redan på 1600-talet.

Flera andra bibliska sanningar kom också att få nytt liv och utbreddes från 1800-talet och framåt. Den lokala församlingen var en sådan sanning, den Helige Andes dop, Andens nådegåvor, de andliga tjänstegåvorna och helbrägdagörelse genom tron är exempel på ytterligare bibliska sanningar som legat i träda, men som då återigen blev förkunnat och praktiserat.

I denna utveckling kan man se Guds strategi för att medvetandegöra de troende inför den yttersta tiden och Jesu återkomst. Förkunnelsen av dessa sanningar har inneburit oerhörd välsignelse och vi ska vara tacksamma att de åter kom fram i ljuset.