Bibelns profetior framlyfta i FN

Det profetiska ordet har gått ut till världens nationer. Det skedde i FN:s generalförsamling då FN öppnade sitt arbetsår i höstas.

Vi detta öppnande får de olika länderna hålla ett anförande vid öppnandet av det nya arbetsåret i generalförsamlingen.

Då turen kom till Israel och dess premiärminister Benjamin Netanyahu, fick nationernas representanter höra honom citera de profetiska orden från Amos 9:14–15: ”Jag skall göra slut på mitt folk Israels fångenskap. De skall bygga upp sina ödelagda städer och få bo i dem. De skall plantera vingårdar och få dricka vinet från dem. De skall anlägga trädgårdar och få äta deras frukt. Jag skall plantera dem i deras eget land. De skall inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger HERREN, din Gud.” Dessa ord talar om det som nu sker inför våra ögon. Judarna är tillbaka i sitt ursprungsland, städer byggs upp och trädgårdar anläggs.

När Netanyahu citerade profetian från Amos bok, tillade han: ”De bibliska profetiorna blir uppfyllda i vår tid.” Detta uttalades inte från en kristen talarstol utan från talarstolen i Förenta Nationernas byggnad. Vilket budskap och vilken tankeställare för FN! Om någon skulle tänka att dessa profetior handlar om judarnas återvändande från den babyloniska fångenskapen, så är det en felaktig tolkning av denna profetia. Detta är lätt att konstatera, för efter judarnas återkomst från den babyloniska fångenskapen bodde de några århundraden i sitt hemland, innan de sedan blev förskingrade på nytt. Detta skedde år 70 e Kr och fullbordades år 135 e Kr, då romarna slog ned det judiska upproret som ägde rum då. En världsvid förskingring av judarna skedde efter det. Det kan alltså inte handla om återkomsten från Babylon, eftersom de förskingrades på nytt igen. Men i profetian sägs det i samband med den återkomst, som det talas om i detta sammanhang, att: ”De skall inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem.”

Det kommer alltså inte att bli någon mer förskingring av judarna, de har kommit hem till sitt land för gott. Angående landet säger Gud att det är: ”det land som jag har givit dem.” Den som har andra åsikter om detta, har alltså Gud och Hans Ord emot sig och det är allvarligt. Man kan nämligen inte säga att man tror på Gud och samtidigt förkasta det Han har talat. Utgångspunkten som en troende kristen har är vad Gud har talat, och det handlar i detta sammanhang inte om några tolkningar; ordet är nämligen helt tydligt. Det kan vara så att en del har andra uppfattningar om landet Israel, men då har man inte det profetiska ordet som utgångspunkt, utan en politisk sådan, och då kan man komma i strid med Guds eget ord. Anledningen till att det är så många stridigheter kring detta land och folk, är att man inte böjer sig inför Gud och vad Han har talat. Bland dem som inte gör det är muslimerna i de omgivande länderna. Därför kommer vi att få se mer stridigheter. Men dessa kommer att bli förödande för dem som går emot Guds plan som den är profetiskt uppenbarad i Hans ord.