Lewi Pethrus om varför domen kommer Vi behöver i vår tid lyssna till pingstpionjären Lewi Pethrus ord om varför domen kan komma över ett land. I boken ”Bönens makt i nödens tider” skriver Lewi Pethrus: ”Goda ekonomiska tider, kulturell uppblomstring, långvarig fred medför ofta gudsförgätenhet, högmod, vällevnad och last, vilka företeelser alltid är föregångare till tider av straffdom och nöd. När ödeläggelsen kom på Noas tid, hjälpte inga böner från Noas sida. Folket hade förhärdat sitt hjärta mot hans förkunnelse och vänt sig bort från levande Gud. Likaså var det med Sodom och Gomorra på Lots tid. Man förstår mycket väl, att dessa städer var mogna för undergången, när man läser deras historia om deras gruvliga leverne. Månne icke vår tid ha gjort sig skyldig till samma synder. Man har använt den rikedom av välsignelse, som Gud givit oss, på ett orätt sätt. Man har förgätit Gud, eller åtminstone har man icke på allvar mottagit Honom. Man har uteslutit Honom från sina stora avgörande rådslag. Förhållandet blir till slut, att Gud överlämnar människorna åt sig själva. När släktet intar en sådan inställning till Gud, då står straffdom för dörren och då hjälper det icke med några böner. Men där det finns förutsättningar för bönhörelse, där svarar Gud på bön. En av dessa förutsättningar är, att man sökt Gud, innan nöden kommer. Många människor bedja aldrig till Gud oftare än då det är nöd på färde De går inte i kyrkan oftare än vid julottan och vid något nytt krigsutbrott.” Så långt Lewi Pethrus träffande och talande beskrivning. Vi skall också ta med två versar från en gammal psalm som är talande: Men det land där Gud förgätes, röner snart vad ofrid är. Först av egna det uppfrätes, sedan av förtryckarns här. Skylar trampas ner i blod, högar stå där bygden stod. Ack, där synd och otro råda hjälpa icke svärd och spjut. Skulder uppå skulder båda, nöd och undergång till slut. Världslig klokhet, världsligt mod, hämma ej fördärvets flod.

Sverige - profetiskt varnat Vi har till Flammor fått oss förmedlat några drömmar. Allt skall givetvis prövas och vi skall inte på något sätt gripas av fruktan. Här följer de två drömmarna som två läsare av Flammor haft: ”I drömmen såg jag en hög rysk militär eller politiker som stod framför en karta över Skandinavien och Baltikum och förklarade framtida militära operationer. Kontentan av drömmen var att Ryssland skulle attackera Baltikum först och strax efter Sverige. På frågan om de skulle attackera Sverige svarade han: ´Självklart! Det har vi planerat länge.´” Här följer återgivandet av den andra drömmen: ”Jag var i bön under dagen för Sverige. Den natten när jag somnade drömde jag något helt vanligt, sedan kom som en ridå över drömmen och jag befann mig plötsligt mycket högt upp och såg hela Norden, Baltikum, en bit in i Ryssland och de norra delarna av Tyskland och Polen. Jag reagerade snabbt över att allt var så mycket verkligare än vad det var när jag var vaken. Och jag blev mycket fascinerad över vad jag såg. Plötsligt kände jag mig manad att titta noga på vad som skulle följa. Alla länder fick olika färger. Finland blå, Ryssland röd, (minnet sviktar lite angående de andra färgerna). Efter att alla länderna hade fått egna färger, så kände jag mig manad att ytterligare en gång titta noga på vad som skulle följa. Jag såg då att södra och östra delen av Finland började bli röda, den ryska färgen vällde in ganska snabbt tills hela Finland var rött. Nästa steg som följde var att norra delen av Sverige började bli rött, men här fick jag inte se mer. I samma stund vällde Rysslands röda färg snabbt in från Norges norra del mot söder med en våldsam hastighet tills det slutade vid ungefär halva Norge, där landet breder ut sig. Här blev det som en smäll och jag var tillbaka i förra drömmen jag hade. Jag vaknade och bad över detta och somnade om och befann mig i norra delen av Sverige där det var fullt av ryska soldater.” Vi har valt att publicera detta. Om vårt land är i fara, skall ingen kunna säga att vi inte blivit varnade.

Bibelns profetior framlyfta i FN Det profetiska ordet har gått ut till världens nationer. Det skedde i FN:s generalförsamling då FN öppnade sitt arbetsår i höstas. Vi detta öppnande får de olika länderna hålla ett anförande vid öppnandet av det nya arbetsåret i generalförsamlingen. Då turen kom till Israel och dess premiärminister Benjamin Netanyahu, fick nationernas representanter höra honom citera de profetiska orden från Amos 9:14–15: ”Jag skall göra slut på mitt folk Israels fångenskap. De skall bygga upp sina ödelagda städer och få bo i dem. De skall plantera vingårdar och få dricka vinet från dem. De skall anlägga trädgårdar och få äta deras frukt. Jag skall plantera dem i deras eget land. De skall inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger HERREN, din Gud.” Dessa ord talar om det som nu sker inför våra ögon. Judarna är tillbaka i sitt ursprungsland, städer byggs upp och trädgårdar anläggs. När Netanyahu citerade profetian från Amos bok, tillade han: ”De bibliska profetiorna blir uppfyllda i vår tid.” Detta uttalades inte från en kristen talarstol utan från talarstolen i Förenta Nationernas byggnad. Vilket budskap och vilken tankeställare för FN! Om någon skulle tänka att dessa profetior handlar om judarnas återvändande från den babyloniska fångenskapen, så är det en felaktig tolkning av denna profetia. Detta är lätt att konstatera, för efter judarnas återkomst från den babyloniska fångenskapen bodde de några århundraden i sitt hemland, innan de sedan blev förskingrade på nytt. Detta skedde år 70 e Kr och fullbordades år 135 e Kr, då romarna slog ned det judiska upproret som ägde rum då. En världsvid förskingring av judarna skedde efter det. Det kan alltså inte handla om återkomsten från Babylon, eftersom de förskingrades på nytt igen. Men i profetian sägs det i samband med den återkomst, som det talas om i detta sammanhang, att: ”De skall inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem.” Det kommer alltså inte att bli någon mer förskingring av judarna, de har kommit hem till sitt land för gott. Angående landet säger Gud att det är: ”det land som jag har givit dem.” Den som har andra åsikter om detta, har alltså Gud och Hans Ord emot sig och det är allvarligt. Man kan nämligen inte säga att man tror på Gud och samtidigt förkasta det Han har talat. Utgångspunkten som en troende kristen har är vad Gud har talat, och det handlar i detta sammanhang inte om några tolkningar; ordet är nämligen helt tydligt. Det kan vara så att en del har andra uppfattningar om landet Israel, men då har man inte det profetiska ordet som utgångspunkt, utan en politisk sådan, och då kan man komma i strid med Guds eget ord. Anledningen till att det är så många stridigheter kring detta land och folk, är att man inte böjer sig inför Gud och vad Han har talat. Bland dem som inte gör det är muslimerna i de omgivande länderna. Därför kommer vi att få se mer stridigheter. Men dessa kommer att bli förödande för dem som går emot Guds plan som den är profetiskt uppenbarad i Hans ord.