Jude förutsade händelserna 1948 och 1967 - Holger Nilsson Publicerad oktober 2002 Juden Chaim Shvili skrev 1935 en bok ”Chazon hachajim” (Livets vision). Han skriver där om 5 Mos 4:30, som lyder så här: ”När du är i nöd och allt detta vederfares dig i kommande dagar, då skall du vända åter till Herren, din Gud, och höra hans röst.” I den hebreiska texten står det ” i de yttersta dagarna”, där vi i vår svenska text har ”i kommande dagar.” Detta uttryck i hebreiskan ”i de yttersta dagarna”, är kombinerat med uttrycken ”du vänder åter till Gud.” 5 Mos.30:2. I versen efter den 3:e kan vi läsa detta: ”då skall Herren, din Gud åter upprätta dig och förbarma sig över dig; Herren, din Gud, skall då åter församla dig från alla folk, bland vilka han har förstrött dig.” De hebreiska bokstäverna har som bekant talvärden. Detta uttryck ”de yttersta dagarna” har ett sammanlagt talvärde som är 708, Shaim Shvili skriver att detta år, 708 i det femte årtusendet, alltså år 5708, är ett betydelsefullt år för Israel. ( Det 5708:e året efter den judiska tideräkningen, motsvarar vårt år 1948). Om det året skriver Chaim Shvili i den ovannämnda boken att det: ”är det år, då regeringen åter kommer i Israels händer efter en fruktansvärd vedermöda.” Hur rätt fick inte Shvili; en fruktansvärd vedermöda genomled det judiska fo9lket under Hitler-regimens förföljelser mot judarna. Men efter denna svåra period upprättades staten Israel 1948 för det judiska folket. Etta annat år som Shvili förutsagt är året 1967. Om detta år skrev han i sin bok ”Chashbonoth hageula” (Frälsningens statistik), den utkom 1964. Han skriver om att följande skulle hända: hela Jerusalems återförening, och hela Judeens och Samariens inlemmande i den judiska staten år 1967.” Som bekant blev detta en verklighet under sexdagarskriget 1967. Shvili skriver ödmjukt: ”Om jag ej tar fel….” Shivili tog inte fel. Förutsägelserna om dessa år fick sin fullbordan. © www.flammor.com

Profetia från 1700-talet - Holger Nilsson Publicerad september 2002 Det andra världskriget i mitten av förra århundradet är en händelse av den mest omvälvande art. Att denna händelse varit profetiskt förutsagd, det har vi visat genom några profetior som vi har haft med här på vår hemsida. Vi återkommer här med ytterligare en. Den är så gammal som från 1700-talet, närmare bestämt från 1749. Den finns i en vallfärdsbok i klostret Mariental och där står det bl a så här: ”I mitten av tjugonde århundrade kommer ett krig inför vilket alla andra krig förblekna. Stora örnar komma flygande över himlen och deras vingar skola slå människorna till marken och mullvadarna skola tjäna som förebilder för knektarna i jorden till 300 fots djup. Allt blir annorlunda mot vad det varit. Det blir strider på jorden och i luften och stora städer skola bli tomma. En stor veklagan skall gå över jorden och månen skall stanna elva eller tolv gånger i sina faser och sedan skall seger vinnas. Salig den som får uppleva tiden därefter.” © www.flammor.com

Profetia från 1600-talet - Holger Nilsson Publicerad augusti 2002 Det stora kriget i mitten på förra århundradet, det tjugonde, var en stor omvälvande händelse utan motstycke tidigare i världshistorien. Det är väl då inte så konstigt om detta krig var profetiskt uttalat tidigare. Vi skall här ta med en profetia från 1600-talet. Den är från en skrift av Romanus Magnus och lyder så här och man kan här se hur flygplan beskrivs: ”Hur märkvärdiga århundradena än kunna bli, så kommer det tjugonde århundradet ändå att bli det märkvärdigaste. Då skall det komma ett krig, då kulorna falla från himlen, och sedan utbryter ett nytt krig då hela världen förstöres. – Människorna blir utan själ och utan förbarmande. Farande fästningar av järn och flygande skepp, fyllda med kulor, skola förgöra stora städer. Detta blir det märkvärdigaste av alla århundraden, ty människorna bli vilse om sig själva och tvivla på sig själva.” Klicka här för utskrift © www.flammor.com

Profetia från 1500-talet - Holger Nilsson Publicerad juli 2002 Vi skall här presentera en profetia som är mycket gammal. Den är från 1500-talet och går under beteckningen ”Maria Laachs förutsägelser”. Den leder våra tankar till det stora världskriget 1939-45, och lyder så här: ”I mitten av det tjugonde århundradet skall det goda förbytas i ont. Drakar skola utspy sitt gift och sprida död och fördärv, och döden skall skörda offer som aldrig förr. Människorna skola förbanna det ondas ande, som störtat dem i ett hav av blod och tårar, sådant som världen aldrig skådat.” © www.flammor.com

Fredrik Franssons profetiska varning - Holger Nilsson Publicerad maj 2002 Predikanten och missionsivraren Fredrik Fransson är ett betydelsefullt namn när det gäller missionshistorien. Hans hängivna sak för Guds rike är mycket omvittnad. Vid ett mycket speciellt tillfälle uttalade han profetiskt något som fick sin uppfyllelse på ett dramatiskt sätt. Det vi tänker på var då Fredrik Fransson besökte staden Ålesund i Norge. Mötena hölls men de stördes av onyktra människor och uppviglingsmän. En gång blev han jagad ut ur Ålesund, följd av en skrikande folkskara som kastade sten. Då Fransson hade hunnit nära Närve, berättas det att han stigit upp på en sten och vänt sig till de förföljande och ropat: "Som ni i dag jagar ut mig från er stad, skall ni själva en dag jagas samma väg." Detta gick i bokstavlig uppfyllelse då staden brann ner 1904. Folket fick då fly från staden på samma väg som Fransson fick fly. © www.flammor.com

Vikten av ett rätt förhållande till Israel och judarna - Holger Nilsson Publicerad april 2002 Vi publicerar en profetia som framfördes i Delta, Missouri, USA. Den är högaktuell och visar på betydelsen av Israel och det judiska folkets plats i Guds plan: "Mina förbund är eviga, säger Herren. Mina förbund gäller hela tiden och förändras inte. Mina kallelser, Mina gåvor förändras inte. Ändå är det en del av er som gömmer denna fruktan som Jag ser. Ni gömmer denna felaktiga bild. Ni gömmer dessa förutfattade meningar mot Mina utvalda. På samma sätt som det är ett blodsförbund för er med mig på grund av Min Sons blod, så har jag ett förbund med ättlingarna från Sara och Abraham. Det har inte ersatts, och kommer aldrig att ersättas. Mitt ord deklarerar detta slut till slutet, och kommer inte att förändras. Detta har inte ersatts, men ni har blivit inympade i detta förbund genom Min nåd. Det var inte "Judarna som dödade Jesus", inte heller var det hedningarna. Min Son gav frivilligt sitt liv för alla. För alla har syndat och kommit till korta för Min härlighet. Att förebrå andra är att nedvärdera gåvan av Hans blod för er del. Mitt folk har ringaktats, när någon har gett så mycket. Det har förebråtts för andra misslyckanden, när de i själva verket inte har gjort någonting. Alla som har lärt känna Min Son, Jesus, kommer till himlen. Göm inte girigt denna gåva. Anse dig inte förmer än andra, men omvänd dig! Omvänd dig för ditt hårda hjärta mot Mina fortfarande utvalda! En del visar öppet sina fördomar, och en del har det i sina hjärtan, gömt även för sig själva. Men öppna ditt hjärta, och låt det bli mjukt mot Mitt folk Israel. Min Son kommer att återvända till Mitt folk, och till deras land. Vill du inte att ditt hjärta inte skall bli förhärdat? Vill du lägga undan din stolthet? Vill du inte att du inte ska vara öppen för misstänksamhet. För en del har välsignat Israel, och jag kommer fortsatt att välsigna er. För de som talar mot Israel, det är en tunn lina ni vandrar på i Min nåd. Omvänd er och låt Mig ger er ett hjärta för ALLA människor att komma till mig genom Min Son! Istället för att beklaga sig, gå ut och välsigna. Instruktionerna är fortfarande de samma: Gå till varje land och dela med dem Min sanning. Gör lärjungar av alla nationer! Omvänd er, omvänd er! För den onde skulle vilja förvränga Mina ord för att skada Mitt folk igen, Ni är adopterade in i Min familj. Öppna era hjärtan, och bed för Abrahams och Saras ättlingar. Välsigna dem! Tala aldrig mer ont om dem. Var välsignande och inte förbannande. Det är fortfarande sant att en man är Jag inte som skulle kunna ljuga. Mina ord kommer inte att återvända till mig gagnlöst, men vara troget till att fullborda den uppgiften som Jag har sänt det till. Öppna era hjärtan! Lår dem förkrossas inför Mig. Om ni välsignar Mitt folk, så är ni välsignade själva. Låt inte er själva bli förbannade. Bed, Bed! Mina vägar är inte era vägar och Min tidsordning är känd av ingen annan än mig själv. Men medan det fortfarande är idag, sök Mig. Gör Min vilja. Var en del av Min skörd! Dela din kärlek för din Brudgum och var i Min tjänst. Jag älskar er barn. Omvänd er och öppna era hjärtan. Följ Mina vägar." Skriv ut © www.flammor.com

Publicerad mars 2002 Alltmer tyder på att vi lever i den yttersta tiden innan Jesu andra tillkommelse. Det är de olika tidstecknen som finns angivna i vår Bibel som anvisar detta. Det finns förutom dessa bibliska profetior, profetiska budskap som frambärs. Dessa skall naturligtvis prövas, men å andra sidan skall man inte förakta profetiskt tal säger skriften: 1 Tess.5:20-21. Vi skall i vår serie Profetiska utsagor, denna gång presentera en profetia som talar om att vi lever i den sista tiden. Den kan på så sätt ses som ytterligare en fingervisning utöver de tidstecken som vi ser i vår tid. Det är en äldre kristen, Gösta Tidefors i Mölndal som sänt oss följande berättelse om det profetiska budskap som han i ett möte i Mölndal lyssnade till. Så här är hans berättelse om detta: ”Det har nu gått 40 år sedan vi i vår församling, Pingstkyrkan, Mölndal, fick lyssna till ett högst märkligt budskap från Herren. Det var så att på våren 1961 hade vi besök av kinamissionären Einar Karlsson. Efter en gripande förkunnelse om sitt missionsarbete följde ett budskap i tungor genom äldstebroder Hugo Thulin och uttydningen gavs genom Einar Karlsson, då han ännu var kvar i talarstolen. I detta märkliga budskap framhöll Herren att: ”HAN I DEN GENERATION SOM NU ÄR (en generationstid ca 33 år) SKALL UTFÖRA SINA VÄLDIGA GÄRNINGAR, - TY I DEN KOMMANDE (den därpå följande) SKALL JESUS HÄMTA SIN BRUD. Detta budskap gjorde mig särskilt förundrad, ty det framhöll en särskild tidsangivelse av generationstider. Varför jag nu efter gångna 40 år tar mig för att skriva härom, är att en generationstid nu gått och vi har kommit in i den därpå följande generationen, då Jesus skall hämta sin brud, enligt detta profetiska budskap. Det är för mig nu högst angeläget att nå ut med det budskap vi fick lyssna till söndagen 19 mars 1961. Genom detta budskap kunde man förvänta sig stora händelser. Detta har i sanning uppfyllts med det stora tidstecknet Israel, ty två av de största händelser i dess historia har nu gått i uppfyllelse. Det första var då de 1967 fick tillbaka sin gamla huvudstad Jerusalem. Sedan har vi den andra stora händelsen som gått i uppfyllelse. Det är den stora invandringen ”det andra exodus”. (Hur judarna drar ut från länder för att återvända tillbaka till sitt gamla fäderneland). Det är vad världen fått bevittna och det är det största sedan uttåget ur Egypten för cirka 3500 år sedan. Jer. 23:7-8. Dessa stora händelser skedde nu i den första generationstiden. Vi har nu kommit in i den generationstid under vilken, enligt det profetiska budskapet, Jesus skall hämta sin brud. Inför vad som nu sker i vår tid och vår generation, frågar man sig: Har det tagits för lite del av det profetiska ordet, så man står frågande inför vad som nu sker? Man frågar sig även: Förhåller man sig väckelse genom att ej ge akt på tidstecknen, vilka borde vara en källa till väckelse, som aldrig tidigare? Därför är det högst viktigt för oss att akta på det profetiska ordet, ty det är Guds röst i tiden. * Det budskap som vi här tagit del av stämmer till eftertanke. Bibeln säger att vi inte kan veta ”dagen eller stunden” för Jesu tillkommelse. Mark.13:32 Det som står i denna vers är att vi inte kan veta dag eller stund, alltså en närmare tidsprecision är omöjlig att förutsäga. Däremot framgår det av Jesu undervisning om tidstecknen, att de ger orientering om när vi kan vänta att han kommer igen - annars vore ju hans undervisning om tidstecken utan någon mening. Tidstecknen är ju för att vi skall få visshet om vilken tid det handlar om. Det slår Jesus fast: ”När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren.” Mark. 13:29. © www.flammor.com

Titanics undergång - Holger Nilsson Publicerad februari 2002 Anton Johansson Den så kallade Finnmarksprofeten, Anton Johansson, fick en profetisk uppenbarelse om Titanics öde. Denna fick han natten mellan den 13 och 14 november 1907. Han berättar själv att: ”Från denna natt fick jag veta vad som skulle ske i framtiden, förut hade jag endast fått reda på händelser i samma ögonblick de tilldrog sig.” Angående uppenbarelsen om Titanics undergång har Anton Johansson berättat följande: ”I anden blev jag förd till den plats på Atlanten nära den amerikanska kusten, där olyckan inträffade. Runt omkring på havet drev större eller mindre isblock. Natten var mörk och full av tjocka. Ur de täta nattdimmorna såg jag plötsligt ljusen från båten och de tända lanternornas sken bryta fram. Det närmade sig hastigt, och jag varseblev konturerna av en jättelik ångare. Samtidigt reste sig ett väldigt isblock ur havet ett stycke längre bort i fartygets kursriktning. Det rasslade och smällde kring fartyget, som gick fram med en förfärlig fart. Några ögonblick därefter hade olyckan inträffat, och ett väldigt dån trängde genom natten. Det stora isblock, som jag kort förut sett resa sig ur havet, hade rammats av ångaren, som nu snabbt började sjunka. Jag greps av en förfärlig ångest, och samtidigt begynte människorna i vattnet en förtvivlad kamp för sina liv. Jag såg hela denna händelse som i ljuset av en strålkastare. Rösten sade mig, att olyckan kom som ett straff för engelsmännens högmod. Namnet på flera av passagerarna hörde jag nämnas, och särskilt namngavs med stor tydlighet Astor, den amerikanske mångmillionären. Jag blev nämligen i anden uppmanad att telegrafera till denne man och fartygets rederi, och sades det, att han skulle ha varit en av dem, som trott och blivit räddad, och efteråt skulle ha ersatt mig mina telegramkostnader. Namnet på fartyget såväl som dess rederi och den stad i England där detta var beläget, blev mig nämnt med stor tydlighet. När jag några år efter denna syn hemma i Lebesby fick läsa i tidningen om det stora fartyget, som gått av stapeln i England, och som erhållit namnet Titanic, blev jag alldeles som förlamad och sjönk ner i bön till herren, att han måtte bevara fartyget och människorna, som skulle resa med detsamma. Jag bad sedan flera gånger till Herren för detta fartyg, men underlät att telegrafera, ty dels var jag svag i min tro och tänkte, att ingen skulle tro mig, dels trodde jag, att olyckan skulle avvändas genom min bön. Men – måhända var min tro för svag. Den natt, då fartyget förliste, natten mellan en söndag och en måndag, kunde jag omöjligt få sova utan kände mig mycket ängslig och erinrade mig gång på gång namnet Titanic. Det stod klart för mina tankar så starkt, att jag omöjligt kunde få dem därifrån. Jag kände mig ytterst olycklig, för att jag icke gjort min plikt och telegraferat. Jag började då på nytt bedja till Herren för fartyget, men efter en stund kände jag att olyckan var fullbordad. Det kändes som en kallvattenvåg slagit över mig, och en isande köld gick genom själen. Därefter kände jag ett stilla lugn.” Så långt Anton Johanssons berättelse. Titanic körde in i isberget sent på kvällen den 14 april 1912 och sjönk fyra timmar efter kollisionen. © www.flammor.com

Profetisk uppenbarelse om första världskriget - Holger Nilsson Publicerad januari 2002 Anton Johansson var bosatt i den avlägsna norska finnmarken. Trots det så är hans namn vida känt och han är mest känd som ”Finnmarksprofeten”. Anton Johansson levde mellan åren 1858-1829. Han var en gudfruktig man som fick flera uppenbarelser från Herren om vad som skulle komma att inträffa. Vi skall i detta sammanhang ta med den uppenbarelse han fick angående ett stort krig, det första världskriget. Han hade syner år 1907 om händelser som låg i framtiden. Han berättade om detta på följande sätt: ”När jag hade fått se de händelser eller partiella olyckor, som under de närmaste åren skulle beröra eller drabba olika delar av världen och speciellt mitt hemland Norge, visades mig en av de största olyckor som skulle hemsöka jorden – världskriget. Rösten sade till mig: ”Du skall vara tillsammans med sex officerare på kartläggningsarbete i Finnmarken – sådant arbete har jag haft i 26 år – en sommar skall du vara på hemarbete. Jag såg officerarna och kände igen var och en av dem, när jag senare träffade dem. Så fick jag också reda på deras namn och de trakter, där jag tillsammans med dem skulle arbeta. Den som jag sist såg av dessa sex, skulle heta kapten Riber, och honom skulle jag komma att vara tillsammans med på Svärhalt-halvön. Detta inträffade. Den som talade till mig sade: ”Sedan du har varit tillsammans med denne officer under sommaren, skall du icke vara hemma den påföljande julhelgen. Innan nästa jul skall världskriget ha utbrutit.” Sedan fick jag se hur kriget blossade upp mellan Österrike-Ungern och Serbien, och utefter tyska ostfronten, dit jag sedan blev förd, såg jag ofantliga slaglinjer och skyttegravar fulla med folk och vapen. Fronten sträckte sig ända nere ifrån Svarta havet upp till Östersjön, och över hela fronten rådde väldiga larm och vapengny. Jag såg hur ryssarna med sina massor översvämmade stora sträckor av tyskt land, och hur stora rökmoln vältrade sig utefter fronterna. Starka eldsken syntes även på flera ställen. När jag i Anden hade fått se hela det fruktansvärda världskriget och blivit förd till fronterna såväl i öster som i väster sade Herren: ”För människornas ondskas skull skall världskriget komma, men du skall göra vad du kan för att underrätta och varna kejsar Wilhelm, att han icke må låta förleda sig att gå med på världskriget. Du skall vara mitt vittne. Du skall stå inför norska regeringen och stortinget, inför myndigheter i Stockholm och Berlin, och inför kejsar Wilhelm. Och det är tungt för gamle Franz Josef att bära de sorger och olyckor som kriget pålägger honom, då han är så gammal och svag.” Det sades också att han skulle dö under kriget. Jag sade: ”Jag är ovärdig att vara ditt vittne för folk och för dessa höga herrar, och därtill har jag ingen skolutbildning, skriver endast dåligt och kan ingen tyska. För andra gången sade han till mig: ”Du skall vara mitt vittne!” Då svarade jag: ”Jag skall försöka.” Dessa syner fick alltså Anton Johansson om det världskrig som skulle utbryta. Då tiden närmade sig för världskrigets utbrott reste han omkring för att varna för det. Han besökte först den norska huvudstaden och fick där sammanträffa med krigsministern Keilhaug. Han lämnade också kvar en skrivelse till honom, vari han uppmanade norrmännen och svenskarna att bedja för sina fäderneland. Efter detta besökte han Stockholm, där han sammanträffade med överste Melander. Han meddelade vad han fått uppenbarat och om uppdraget att underrätta den svenska regeringen. Två månader innan kriget bröt ut fick han nya tecken och då skrev han till både norska och svenska regeringen. Han uppmanade också överste Melander att han måtte underrätta kejsar Wilhelm om kriget. Med dessa budskap fick han alltså varna överheten för vad som komma skulle. Lik en gammaltestamentlig profet uppträdde han med varningens ord. Från sin ensliga plats uppe i den norska finnmarken drog han åstad med sitt budskap. Han tog sig ända till Berlin, men kejsaren fick han aldrig träffa personligen. Den gudfruktige mannen försökte att påverka människor att bedja för folken och deras framtid. Klicka här för utskrift © www.flammor.com