Pressen ökar på Svenska kyrkan.

Det pågår ett unikt tryck på Svenska kyrkan, den kritiseras nu öppet i profan media av olika röster. Det är nu dags för kyrkan att inse sin krissituation.

Det är naturligtvis inte trevligt att bli ifrågasatt som nu sker med Svenska kyrkan. Det höjs nu röster från alla möjliga håll och i olika medier där kyrkan nu får kritik, det är en kyrka i kris. Nu är det så att en kris också är en möjlighet – möjlighet till förändring. Det är så vi ser det när vi nu i olika artiklar belyser Svenska kyrkan, vi vill hennes andliga väl.

Vi hoppas innerligt att denna kritik får leda till en omvändelse så att Svenska kyrkan blir en kyrka i dess rätta bemärkelse. Det är nästan otroligt att detta frånfall har kunnat ske så länge utan att en förändring skett. Nu är den gyllene tiden och tillfället för kyrkan att tas till sig kritiken och städa upp och rensa ut så att det blir en andlig friskhet.

Tillståndet är så kritiskt att det är uppenbart även för utomstående, till exempel för politiker. En av dess är EU-parlamentarikerna Gunnar Hökmark. Han skriver i Norrköpings-Tidningarden 17 augusti och rubriken är talande: ”Kyrkan borde vara en andlig rörelse.”

Hökmark skriver bland annat:

”Och nu, när kristna i Mellanöstern förföljs och massmördas är det likväl Israel som skuldbeläggs och demoniseras. Det är Israel – den enda demokratin och det enda fria samhället – som ska bojkottas. Och på fullt allvar menar den Svenska kyrkans ledning att de kristna som bär sitt kors synligt provocerar och manar till en kulturkamp, som om det vore fel att stå för kristna värden och motarbeta extremismen som ringaktar människolivet och hatar kristen eller judisk tro.

Många av den Svenska kyrkans företrädare formades under den vänstervåg som präglade universitet och studentkårer i början på 1970-talet. Andra har accepterat den som en ytlig godhetsideologi, baserat på att man naivt tror på vänsterns liturgi. Och man är mån om att sprida sina personliga uppfattningar om miljöpolitik, ekonomisk politik och utrikespolitik i namnet av den religion och kyrka man företräder.”

http://hokmark.eu/kyrkan-borde-vara-en-andlig-rorelse-kronika-i-norrkopings-tidningar/

En annan känd politiker, riksdagsledamoten Fredrik Malm. Han har reagerat när han letat på Svenska kyrkans olika plattformar för att finna tecken där kyrkan engagerar sig för förföljda kristna. Han blev besviken – så pass besviken att han nu lämnar Svenska kyrkan.

Nu är det alltså ledande politiker som reagerar på Svenska kyrkan, det är dags att också kyrkan reagerar, innan ännu fler hoppar av detta sjunkande skepp.

Debatten om att bära kors för att stödja förföljda kristna bröder och systrar fortsätter alltså. Kampanjen har mött motstånd från en del i Svenska kyrkan. Detta har väckt förvåning. I många profana medier ges uttryck för detta. Vi länkar här till ytterligare en artikel i Aftonbladet  den 20 augusti:

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article23376323.ab

En tydlig förkunnelse grundad på Guds ord och en tydlig kristen bekännelse är vad kyrkan behöver komma fram till. En ståndpunkt där man står för tron, inte skäms för den eller motarbetar den.