Rånmördarens avskedsbrev

När Jonas Falk endast hade kort tid kvar att leva, innan han avrättades, skrev han brev till några anhöriga, ett av dessa till sin bror, det ses här ovan.

Under sin fängelsetid före avrättningen hade Jonas Falk många samtal med fängelse predikanten och prästen Leverentz. Han tidigare hårda hjärta mjuknade och han blev omvänd och överlämnade sig utan förbehåll till Gud och blev en djupt troende.

Vi kan ta del av en del av det avskedsbrev som han skrev till sin bror här nedan, betänka att det är skrivet på den tidens svenska.

Här återges inledningen av Falks avskedsbrev till sin bror: ”Älskade broder Sven Ernst Guds nåd vare med dig. Eftersom jag nu ej mera kan få räcka dej handen häri detta närvarande livet så får jag nu teckna några små rader för att bjuda dig ett ömt farväl här i detta närvarande livet men Give Gud att det ej är både för tid och evighet. O nej jag skall icke kunna tro det utan jag   förtröstar på min frälsare att han att han en gång väcker upp ditt hjärta för att jag vet att det ännu vilar på syndens mörka bädd o ja. Slå dig för ditt bröst och bävar du är än i mörkret kläd men jag tycker att min nesliga bortgång skulle kunna väcka dig till åtanke på synden.

Du vet väl huru jag framrusade uti synden liksom du nu gör med flaskan i den ena handen och glaset i den andra på sådant sätt firade jag mina sabbater och jag har genom Guds nåd fått nu se att det ej går an att leva på det viset som jag gjorde därför vill jag nu förmana dig som annars är i samma fara som jag stod utan beder Gud att han väcker på dit hjärta medan det kan stå till med någon hjälp för dig och medan nådens dörr är öppen du kan ej veta huru  länge det kan vara därföre beder jag dig av allt mitt hjärta att du söker honom medan dagen är när aftonen kommer  kan det vara för sent och ryser du icke i ditt hjärta när du tänker på avgrundens lågor som står dig kan hända så nära ifall din hand mej så hastigt skulle hinna du vore rättvis dock o Gud om ock i evig eld jag skulle   brinna  du blott fullgjorde dina bud men huru vänligt han dig icke då han säger att jag vill ej någons syndares död utan han omvänder dig från dina synder och du skall kunna tro att detta är också en   kallelse från honom för att jag tar detta ej ur mitt eget hjärta för ty jag lever icke nu utan Kristus lever i mig och du skall ej undra på att jag villförmana dig jag själv haver varit avgrundens port men  jag är nu såsom en brand utryckt ur elden så att jag skall nu säga dig att jag är ett Guds barn men jag är rädd att du kanske tvivlar därpå men det skall du ej göra utan försök om du såväl som jag kan öppna ditt hjärta för din frälsare då kan du en gång få möta mig hos vår himmelske fader.”

På denna länk kan du ta del av när den kände historikern Bo Eriksson läser något ur Falks brev, han är påtagligt rörd:  Flytta fram markören till 34:58 där detta inslag börjar:

Det hände här – 1. Habo, Västergötland | SVT Play

Med det stora hoppet, som uttrycks här, gick Falk frimodigt in i döden. Det kan alla också göra som tagit mot Jesus som sin personlige frälsare.