Nära- döden-upplevelse

Det är frågan som vi får ställa oss var och en och svara på den!

Vi läste om en person som hade en så kallad nära-döden-upplevelse, den enda frågan som Jesus ställde till denne var: Älskar du mig?

Det visar på vikten av att älska Jesus och vi skall citera från M. Basilea Schlinks bok Den första kärleken. I den skriver hon öppenhjärtligt om hennes vånda med detta, men också hur hennes bön om den blev bevarad och hennes liv blev stort berikat. Så här skriver hon: ”Men jag var i alltför ringa mån gripen av hans kärlek, hans härlighet och skönhet — därför fattades mig denna kärlek, därför gällde orden mig: Du har övergivit!

I smärta över detta började jag nu inte bara längta efter att på nytt få denna "första kärlek" utan verkligen på allvar bedja om det. Jag visste, att jag till varje pris måste få denna kärlek, om jag inte en gång ville stå utanför den himmelska bröllopssalen. Jag måste leva i den, om inte min tjänst för Jesus skulle komma in under den domen, att ljusstaken måste flyttas från dess plats. Jag visste, att om jag inte i innerlig kärlek levde i gemenskap med Jesus, skulle jag kastas bort som en vissnad gren.

Nu förstod jag, att bara om vi själva har denna kärlek till Jesus, kan vi genom vår tjänst tända den hos andra. När längtan efter denna kärlek och bönen om att få den blev allt starkare, insåg jag också alltmer, varför jag hade förlorat "den första kärleken" och varför det var så svårt att få den tillbaka.

Förutom mitt delad hjärta var det framför allt min självrättfärdighet som stod i vägen. Därför blev det nu min bön, att Herren skulle ge mig ett ödmjukt och förkrossat hjärta, som kunde gråta över sina synder, så att jag också likt synderskan i Lukasevangeliets 7:e kapitel kunde falla ner för Jesu fötter för att av hjärtat tacka honom för hans förlåtelse och visa honom den sanna kärleken.

Och Herren, som alltid svarar på den bön, som är efter hans vilja — och det är ju bönen om ett förkrossat hjärta — gjorde det också här. Under det kommande året ödmjukade han mitt hjärta, genom att jag på olika sätt fick erfara hans tuktan. Och det märkliga skedde, att i den mån som jag verkligen sörjde över mina synder och böjde mig både inför Gud och inför de människor jag försyndat mig emot, så gav han mig en personlig kärlek till vår Herre Jesus.

När jag på detta sätt lärde mig att älska Jesus, blev mitt liv outsägligt rikt och lyckligt. Jag fick nog och övernog. Jag fick ju del av den kärlek om vilken det heter: "Huru skön och huru ljuv är du icke, du kärlek, så följd av lust!" Kors och lidande kunde inte längre trycka ner mig, sedan jag lärt att av kärlek till Jesus gå korsets väg. Hans kärlek till mig och min kärlek till honom förvandlade korset för mig.

I den mån som kärleken till Jesus växte, blev människorna och tingen i världen — den värld om vilken aposteln Johannes säger: "Älsken icke världen" — oviktiga i den meningen, att jag inte längre var bunden av dem. Jag blev mer och mer oberoende av vad världen gav eller tog. Jesus blev all min rikedom och glädje och fick all min kärlek. Därmed öppnade sig himmelen och dess härlighet mer och mer för mig.” Slut citat.

Det finns allt att vinna på att älska Jesus både i denna världen och i den tillkommande!