Profetiskt budskap

Tjugo år sedan David Wilkerson profeterade till svensk kristenhet.

Så här är denna angelägna artikel i Världen idag: ”Apati har drabbat den svenska kristenheten” • Budskap utmanar ännu.

Kristenheten i Sverige har drabbats av apati och låtit en generation unga brinnande kristna gå förlorad. Det skarpa profetiska budskapet gav David Wilkerson vid ett besök i Filadelfia Stockholm 2004. Tjugo år senare upplever många att delar av budskapet fortfarande är aktuellt. Världen idag väljer därför att här återpublicera viktiga delar av Wilkersons ord.

■ Den amerikanske evangelisten David Wilkerson blev känd i Sverige genom boken och filmen Korset och stiletten, som skildrar hans modiga arbete bland kriminella gäng i 1970-talets New York. Men Wilkerson blev också känd för sina profetiska tilltal, bland annat vid besöket på en ledarkonferens i Filadelfiakyrkan i Stockholm den 27–29 maj 2004.

I sin predikan, som finns att se på Youtube, berättade Wilkerson att han strax före mötet beslutade att slopa sitt planerade budskap. I stället ägnade han hela sin predikan åt att dela ett profetiskt budskap som han just hade upplevt från Gud.

Med stor vånda och brusten stämma inledde han:

– Gud har en kontrovers med den evangeliska kyrkan i Sverige.

Wilkerson förklarade att det gällde lutheraner, pingstvänner, baptister, frälsningssoldater – ja, alla evangeliska kyrkor. Han underströk att Gud älskar sin församling i Sverige och att det budskap han tänkte bära fram inte var till för att såra någon.

– Jag kommer inte i vrede, utan i förkrosselse, sade han.

Wilkerson berättade hur Gud hade lett hans tankar till Amos kapitel 3 och versen: ”Vandrar två tillsammans utan att de kommit överens?” (v 3). Sedan delade han profetiska ord från Herren:

– ”Ni är min familj. Men ni är inte överens med mig. Jag har en konflikt med er. Två kan inte gå tillsammans om de inte kommer överens. Jag kan inte vandra med er på det sätt som jag vill vandra med er. Jag kan inte göra det som jag skulle vilja göra med er.”

Orsaken till detta, sade Wilkerson, var en ”håglöshet” som kommit över den evangeliska kyrkan i Sverige.

– Jag ger er det så som Gud gav det till mig, ett enda ord: apati, förklarade han och fortsatte därefter att profetera om apatin:

– ”Jag ser det i min kyrka, hos dem som är min familj … Ni är nöjda att komma till kyrkan, gå igenom programmet … Och ni har blivit toleranta … ingen böjer knä och bryter dessa fästen. Det finns inga tårar, ingen förkrosselse. Den helige Ande säger: det är apati.”

Samtidigt lyfte han fram Guds syn på Sverige som en historisk väckelsenation:

– ”Jag hade mäktiga ledare bland er, män med eld i benen och i sin tjänst. Jag reste upp profeter och unga män som var ’nasirer’, som avskilde sig från den här världen … som skulle sätta en hel nation i brand.”

Wilkerson sade att han mindes hur han själv hade stått i samma talarstol, där i Filadelfiakyrkan, redan på 70-talet och då blickat ut över hundratals unga människor som brann för Gud.

– Planen var att dessa avskilda unga skulle ge budskapet till tusentals ungdomar, resa upp en nation, en värld, och föra miljoner till frälsning. Men en ande av håglöshet kom, upprepade Wilkerson.

Han frågade sig om det var ”ropet efter välstånd” som orsakat denna tragedi.

– Ropet kom mer att handla om ett bra arbete – inga försakelser längre, men att få ett bekvämt hus. Vi fick tv in i våra hem, alla prylar som förde hela världen in i våra vardagsrum. Du sade: ”Man blir trött på dystra budskap.” Ni ville sitta bekvämt i kyrkan och du ville inte gråta, du ville inte tillbringa två timmar på bönemöten. Nu är det timmar framför tv:n, och att gå till Guds hus utan nöd i ert hjärta, sade Wilkerson med brusten stämma.

Han framhöll att de kristna i Sverige hade fått ”välståndets vin” och instinktivt avvisat Herrens ord: ”Stör oss inte. Inga gråtande profeter ibland oss. Låt oss få lena ord.”

Wilkerson menade att det som Gud tidigare hade gett Sverige, vilket han liknade vid ”en vagn full av kärvar, en skörd av profeter och nasirer som ville tjäna Gud”, inte hade tagits hela vägen och nu i stället blivit ”en börda för Herren, en före detta skörd, som Sverige inte omvandlat till bröd”.

– Den har trampats ner i håglöshetens lera, menade Wilkerson i bestörtning.

Han sade att vagnarna med skörden hade sjunkit ner i ”håglöshetens dy, där säden kommer att ruttna”.

– Vi har förlorat en hel generation, inte bara i Skandinavien utan över hela världen.

– Om du inte vaknar, församling, om du inte tar itu med det här, om du inte kommer tillbaka till ett förkrossat hjärta och en ödmjuk ande, så kommer det att bli svagare och svagare. De ungdomar som en gång var starka kommer att bli svaga och fly från Herrens hus … Det blir ett massuttåg.

Wilkerson menade vidare att Gud inte är emot välsignelse och framgång, men pekade på riskerna när den missbrukas: att elden försvinner, att alla bara börjar bry sig om sig själva.

Lösningen på kristenhetens andliga kris, menade Wilkerson, är nöd. Han utgick ifrån Nehemja kapitel 1, där bakgrunden är att Jerusalems murar låg i ruiner.

– Hur kunde Gud återupprätta Jerusalem, bygga upp templet och murarna och göra något nytt i landet? Receptet mot apati är nöd, slog han fast på nytt.

Wilkerson efterlyste en villighet att ta upp korset, människor som säger: ”Jag vill ha det som jag såg att mina förfäder hade, jag vill ha den heliga elden.”

– När fastade du senast, för ditt land, för din kyrka, dina barn, ditt äktenskap – när var det senast? utmanade han åhörarna i Filadelfiakyrkan. Om vi vill ha väckelse, framhöll Wilkerson, skulle bönemötena vara de mest välbesökta samlingarna i våra församlingar.

Innan han klev ner från predikstolen underströk David Wilkerson att Gud längtar efter – ja, vädjar till oss – att vi ska vända om:

– Han vill utgjuta sin Ande … Kalla till fasta, kalla till bön, gå ner på ansiktet inför Gud och säg: ”Gud, du har talat till oss … res upp oss för ditt namns skull. För oss ner på våra knän, förlåt oss för vår apati. Möt oss igen!” Slut citat.

Gud vi bekänner att vi tagit lätt på Din uppmaning om omvändelse från apati. Förlåt oss dessa 20 år av försummelse. Vi bekänner vår apati, ljumhet och andliga likgiltighet som synd. Förlåt oss detta och verka i våra liv till förändring. Välkommen Helige Ande att göra Ditt verk i oss!