Mitt i prick!

Ett klargörande budskap som sätter strålkastaren på hur det blivit i Sverige.

Så här skriver Gabriel Külen föreläsare och influencer, författare och diakon i syrisk-ortodoxa kyrka, i Dagen: ” Det finns en tystnad som är värre än hat: den feghet som klär sig i toleransens mantel. Sverige, som en gång fostrade modiga tänkare, missionärer och sanningssökare, har blivit ett land där människor hellre tystnar än riskerar att bli kallade ”fel sak”. Vi har bytt sanning mot bekvämlighet och övertygelse mot konsensus. I ett land som älskar trygghet har vi gjort konformiteten till dygd och modet till last.

Det svenska folket har inte alltid varit fegt. Våra förfäder stod upp för tron, för familjen och för samvetet även när det kostade dem allt. De bar sitt kors. De visste att människan inte lever bara av bröd, utan av sanning. De byggde kyrkor i sten för att deras tro skulle stå fast även när världen skakade.

I dag, däremot, lever vårt folk under ett osynligt socialt tryck: ”Säg inte för mycket. Tyck inte för starkt. Och framför allt – ifrågasätt inte det som kallas progressivt.”

Den som vågar uttrycka sin tro på Gud, ifrågasätta könsideologin eller försvara äktenskapet mellan man och kvinna betraktas nästan som en samhällsfara. Vi har blivit rädda för att bli uteslutna ur gemenskapen – och därför väljer vi tystnaden. Vi säger: ”Jag vill inte bråka.” Men egentligen menar vi: ”Jag vill inte offra något för sanningen.” Det är just så fegheten får makt: inte genom våld, utan genom bekvämlighet.

Svensken älskar trygghet. Det märks inte bara i vår politik, utan i vår själ. Vi vill hellre smälta in än stå upp. Vi är rädda för att bli utstötta, kallade fördomsfulla eller ”omoderna”. Men tänk på det: Vad är feghet, om inte att veta vad som är rätt – och ändå välja att tiga?

Den som försöker vara neutral mellan rätt och fel kommer alltid att upptäcka att han i slutändan står på det ondas sida.

Vår tystnad är inte neutral. Den formar ett samhälle där lögnen får växa, där barn förvirras och där sanningen förvandlas till något farligt. När modiga röster tystnar, blir de fegas viskningar till majoritetens röst. Och i den tystnaden blir allt tillåtet – utom att tala sanning.

Vi kallar det ”tolerans”, men det är inte tolerans – det är rädsla. Den som i Sverige i dag säger att människan är skapad till man och kvinna, eller att livet är heligt från början till slut, betraktas inte som en tänkande människa utan som ett problem. Men samhället blir aldrig starkare av att tysta dem som vågar tänka annorlunda – bara svagare.

Fegheten är inte bara ett socialt problem, det är ett andligt problem. När ett folk tappar tron på att det finns en objektiv sanning – något större än individens känslor – då tappar man också viljan att försvara något. Den som inte tror på sanningen, kommer inte heller att lida för den. Och utan lidande finns inget mod.

Vår tid har förlorat förmågan att se det heliga och har därmed förlorat sin ryggrad. Allt ska relativiseras, förklaras bort, göras ”inkluderande” – även på bekostnad av det som är sant. Men en tro som inte längre vågar tala om synd, skuld och sanning, blir en tro utan kraft.

Kyrkan borde vara samvetets röst i detta land, men även där har tystnaden smugit sig in. Många präster och troende vågar inte längre tala klart av rädsla för att stöta sig med tidsandan. Man anpassar budskapet för att passa den moderna människans känslor – men när kyrkan börjar be om ursäkt för evangeliet, då har den redan förlorat sin kraft.

Jesus kallade oss inte till bekvämlighet, utan till korsbärande. Han sa inte: ”Följ mig, så ska du bli accepterad.” Han sa: ”Följ mig, och världen ska hata er, men sanningen ska göra er fria.”

Mod handlar inte om att skrika högst, utan om att stå kvar när det blåser. Sanningen har alltid haft ett pris, men det är bara i kampen den blir verklig. Sverige behöver inte fler tysta medlöpare, utan människor som kan säga: ”Jag tror på Gud, jag tror på familjen, jag tror på livet – och jag skäms inte för det.”

Det är först när vanliga människor börjar tala – i fikarummet, i skolan, på arbetsplatsen – som förändringen börjar. Vi behöver återuppväcka den andliga stoltheten: att stå upp för det goda, även när man blir hånad. För det är där ett folks själ prövas.

Vi måste lära våra barn att sanning inte är något man röstar om, utan något man upptäcker, försvarar och lever efter – även när det kostar. Om vi inte lär nästa generation att stå upp för något, kommer de att falla för allt.

Historien visar att civilisationer inte faller på grund av yttre fiender – utan på grund av inre förfall. Och fegheten är det sista steget innan sönderfallet. Romarriket föll inte när barbarerna kom, utan när moralen försvann. Samma sak håller på att hända här.

Om vi vill rädda Sverige, måste vi börja med att återfinna modet. Modet att tala. Modet att stå för något. Modet att säga sanningen även när den gör ont. För sanning utan mod är död – och mod utan sanning är meningslöst.

”Sanningen ska göra er fria” (Joh 8:32) – men bara om vi vågar tala den. Vägen till ett starkare Sverige börjar inte i riksdagen, utan i människans hjärta. Och den första segern vinns inte i debatter eller val, utan i samvetet – där vi väljer mellan tystnad och mod.” Slut citat.

Det är så typiskt att detta budskap är från en som inte är en ursprungssvensk. Vi har sett det gång efter annan att om det är någon som sticker ut och våga säga sanningen, så är det många gånger från en person som inte har svensk bakgrund.

Vi hare drabbats av en försiktighet och feghet i detta land som är anmärkningsvärd. Detta gäller inte minst i kristna sammanhang. Tro aldrig att det blir en väckelse med den genomsnittliga förkunnelse som är idag. Den är i princip anpassade till vad folk vill höra – inte vad de behöver höra! Det är så ynkligt!

Kyrkan skall vara en profetisk röst – nu har den blivit en som anpassar sitt budskap så att det skall inte stöta någon, varken kristen eller icke kristen. Det är precis som vi citerade David Wilkerson i vår förra artikel: ”Ni har blivit toleranta och det är vad Gud hör både från kyrkan och från samhällets toppar är: ’vi är toleranta.’ ’Nej’, säger Gud, ’ni är ljumma. Ni accepterar att ni inte får tala emot homosexualitet från era talarstolar.” Slut citat. 

Återigen, inte en svensk som bar fram detta budskap, utan en från USA. Så blir det när de svenska profetrösterna har tystnat!

Redan för flera år sedan så varnade Yonggi Cho, han sa. ”Sverige har att välja på väckelse eller krig.” En pastor från Sydkorea som kunde säga detta! Typiskt icke en svensk! Feghet och anpassning ger aldrig väckelse – återstår gör det andra alternativet

Det måste bli slut på denna anpassade och fega förkunnelse i vårt land – den är så tröttsam så att folket inte går till kyrkorna längre. Du som är pastor, evangelist och förkunnare – Gud vill använda dig om du är frimodig – det står och faller med detta! Du har allt att vinna på att vara frimodig ty så säger Guds ord: ” Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön.” Hebr 10:35