Vi lever i en profetisk tid

I en sådan tid behövs profetröster för att vägleda och väcka.

Det är ingen lätt uppgift när många varken vill väckas, varnas eller vägledas.

Vi behöver bedja om att profetröster återigen får ljuda. Frågan är om vi egentligen vill att profeter skall träda fram i vårt land? Det är ingen självklarhet. Om profeter träder fram innebär det utmaningar och uppgörelser med mycket av det som vi sysslar med. Då är det lättare att få vara i fred och låta allt bara gå vidare, utan att störas av några profetröster.

Det blir enbart tragiskt när vi i vår tids predikningar får höra om hur man i beundran lyfter upp Bibelns profeter som förebilder. Men den brännande frågan är om vi egentligen skulle ta emot samma profeter om de kom till våra församlingar idag?

Det är bekvämt att ha profeter på distans, men kommer de närmare då kan vår invanda trygghet kännas hotad, där vi vill ha mänsklig kontroll över allt som skall göras och sägas. Tyvärr har försiktighetsprincipen varit allt för dominerande i vår tids förkunnelse. Vi behöver få en upprättelse där vi låter pastorerna få vara Herrens tjänare, som är kallade att stå i den Högstes tjänst. Det handlar då inte om att alltid ha som utgångspunkt att vara människor till lags, utan istället vara Herren till behag och vara honom trogen. Det är faktiskt det som är avgörande för om man är en Herrens tjänare, vilket Paulus slår fast med all tydlighet: ”Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.” Gal. 1:10.

Om denna bibliska sanning fick vara vägledande för Herrens tjänare och tjänarinnor även i vår tid, så skulle det komma att visa sig i en helt ny frimodighet i predikotjänsten. Där skulle utgångspunkten vara att bära fram vad Herren vill säga, istället för vad människor vill höra. Det kan många gånger vara en himmelsvid skillnad.

Vi är i ett stort behov av att Gud får säga det Han vill säga oss i vår tid. Därför är det av vikt att Herrens tjänare får frihet och frimodighet att bära fram Hans tilltal och budskap. Det skulle förvandla förutsägbara gudstjänster till stunder där folket kommer i en spänd förväntan att lyssna till detta. Då blir det verkligen gudstjänst i dess rätta betydelse!

Gud vill upprätta gudstjänsterna så att dessa upplevs som Herrens tilltal till sitt folk. Han har gjort det förr och Han vill göra det igen och Han söker redskap för detta. Vi ser hur tillståndet var då Herren uppenbarade sig för Samuel: ”Herrens ord var sällsynt på den tiden och profetsyner var inte vanliga.” 1 Sam. 3:1. En förändring började med att Samuel sa till Herren: ”Tala, din tjänare hör.” 1 Sam. 3:10. På så sätt förvandlades Samuel till en Herrens profet.

Samma villighet och öppenhet för att lyssna in vad Herren vill tala, skulle vara grunden för många att få sin tjänst förändrad till en profetisk sådan. Det skulle förvandla mycket av vår tids religiösa ”grådimma” till gudomlig klarhet. Profetiska röster skulle avslöja och korrigera religiöst förfall, andlig sömnaktighet och ljumhet. Det senare är ett kräkmedel för Herren och i det sista av sändebreven i Uppenbarelseboken, som också är en profetisk bild av oss i den sista tiden, kommer detta klara besked: ”Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun.” Upp. 3:15-16.

Är detta ett dömande budskap? Nej, det är ett budskap givet i kärlek för att rädda. Vi gör ofta den felaktiga bedömningen att ett rannsakande budskap skulle vara dömande bara för att det träffat en öm punkt eller sidor i våra liv som vi inte vill skall genomgå förändring. Låt oss sluta med sådant falskt beskyddande, där vi stämplar radikala budskap som dömande.

Allvaret i detta bibelord i Upp. 3, fick en Herrens tjänare, John Bevere, uppenbarat för sig i en syn. Bevere är en internationellt välkänd pastor. Han fick denna syn i slutet av 80-talet och den har kommit att påverka hans liv så starkt att man kan säga att det revolutionerade hans liv. Han såg sig själv stå inför en väldig människoskara och bakom sig hade han porten till himlen.

Han berättar: ”Jag såg inte Jesus i synen men jag förstod att han också stod bakom mig. Jag såg inte slutet av den väldiga folkhopen, och jag såg på människorna att de förväntade sig att få komma in i himmelen. Det går inte att beskriva hur alla dessa människor reagerade när Jesus sade: ´Gå bort ifrån mig, ty jag känner er inte.´ Jag såg förtvivlan och ångesten i deras ansikten. De trodde att de var kristna och skulle få komma in i himlen, men de var tillräckligt ljumma för att både passa in i församlingen och i världen.”

John Bevere blir påtagligt berörd när han berättar om chocken och ångesten hos alla människor som han såg för sitt inre: ”Idag lever jag för dem som säger sig vara med i församlingen men som egentligen är förlorade. Jag brinner för de ljumma. De människor som varken är kalla eller varma, har blivit min passion. Gud lät mig se dessa människors förtvivlan när de inte kom in i himlen. Jag har en enorm börda för de människor som tror att de är kristna, men inte gjort Jesus till Herre i sina liv.” Låt oss verkligen ta till oss, såväl det allvarliga ordet i Upp. 3:15-16, som denna syn!

Det är inte ovanligt att budskap som man inte vill höra ges en nedsättande beteckning, därför att man vill skydda sig mot dem. På så sätt misstänkliggörs budskap och blir lätta att skaka av sig, istället för att ta dem till sig. Vi behöver en uppgörelse med dessa försök, som allt för länge har gjorts, för att ta udden av budskap som Herren har velat föra fram.

Detta sagt inte minst med tanke på budskapet om Bibelns profetior, tidens tecken och Jesu andra tillkommelse. Ett uttryck man kan få höra om sådan förkunnelse kan lyda så här: ”Vi skall inte spekulera.” Genom att fälla sådana yttranden vill man skydda sig från att ta budskapet till sig. Kanske man gör det med en känsla av att vara verkligt andligt sund, då man säger på detta sätt. Det kan rent av dölja sig en materialistisk, förvärldsligad attityd bakom denna ”andliga sundhet”. Sanningen kanske är den att man inte vill bli påmind om att vi kan leva i den sena tid när tiden för uppbrottet är inne och Jesus kommer tillbaka. Detta kan upplevas som ett hot för den som är i full färd med karriärplaner, husbygge, planering av drömsemester eller annat.

Naturligtvis skall vi inte spekulera i det som är ovisst och som vi inte kan förstå på det profetiska området. Det är inte heller nödvändigt att göra det. Många av de tidstecken som vi fått som vägledning för den sista tiden är klara nog.

Talet om spekulation behöver nog riktas åt annat håll än åt dem som talar om Bibelns profetior och Jesu tillkommelse. Det borde många gånger istället behöva riktas till dem som vill ifrågasätta Bibelns budskap som Guds ord. De som gör så verkar bli allt fler. Detta är illavarslande och ett tecken på att vi lever i avfallstider. Det mest bekymmersamma är de angrepp som kommer inifrån kristna sammanhang, vi tänker på den så kallade liberalteologin. Denna teologi breder ut sig allt mer och finns nu i sammanhang som bara för några årtionden sedan skulle varit otänkbart.

Här gäller det att slå vakt om Herrens ord!