Väckelsefrågan – en ödesfråga

Detta är avgörande för frikyrkorna i vårt land.

Särskilt hos en del äldre troende tänds något i ögonen när det ordet kommer på tal. Det sker hos de som en gång har varit med om en väckelse.

Tyvärr är det så att dessa blir allt färre för varje år som går. De som upplevat en väckelse är i regel så gamla och för varje år dör fler bort som har varit med om väckelseskeenden. Vi behöver låta dessa som har erfarenhet av väckelse komma till tals och berätta vad verklig väckelse är och om den atmosfär som då råder. Den är mycket speciell och behöver upplevas för att riktigt kunna förstå vad det handlar om. För de allra flesta är det bara ett ord, när man möter begreppet väckelse.

Det är därför av vikt att vi i vår tid kan fånga upp vad väckelse står för och vad det är. De som har erfarenhet av detta glömmer aldrig det, detta är något så speciellt att det skiljer sig från andra upplevelser och traditionell verksamhet i församlingarna.

Att jag tar till orda i detta ämne, är att jag av nåd har varit med om en väckelse i mitt liv, i början på 70-talet. Därför vill jag lyfta fram den erfarenheten. Kort kan sägas att den inte bara kom helt apropå, det fanns en förutsättning för det väckelseskeende som bröt ut.

Det hela kom som svar på bön, målmedveten bön där vi var ett antal som gick in i en bönekamp. Vi delade in dygnets alla timmar och tecknade oss för bönetimmar dygnet runt, alltså bön och natt. Det gav resultat, vi hade väckelsemöten i dess rätta betydelse.

Människor började strömma till, sådana som vi aldrig tidigare sett i församlingen. Det var både unga och äldre utan kristen bekännelse som kom. Det kunde till och med vara så, att dessa som fortfarande var ofrälsta, önskade vara med i bönemötena.

Det var något i samlingarna som tydligen fyllde ett behov och drog dem till dessa. Vecka efter vecka kom människor till avgörande frälsningsbeslut. Det var ett behov som fylldes i deras liv när de tog beslutet att ge sina liv till Jesus.

Vad som präglade dessa möten var att man kunde känna att en helig atmosfär var rådande i dem. Det skapade en respekt hos de deltagande och man förnam att det inte var vanliga möten, sådana som hållits dessförinnan. Det var en skillnad som var påtaglig. Naturligtvis drogs andra troende till dessa möten också, man vill uppleva denna atmosfär av helighet.

Denna helighet kan kort beskrivas som Gudsnärvaro. Gud var närvarande genom sin Helige Ande. Det var också så Frank Mangs beskrev vad väckelse är för något – Gudsnärvaro. Det är ett enda ord, men som står för så mycket. När Gud är närvarande blir människan liten, en respekt upprättas för det heliga.

Denna heliga närvaro genom Anden, resulterade också i det som Jesus sa om den Helige Ande:  ”Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom.  Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre.  Om dom: denna världens furste är dömd.” Joh. 16:8-11.

Den Helige Ande överbevisar alltså om synd, rättfärdighet och dom. När denna överbevisning sker i en människas liv, ser den sin synd, saknaden av rättfärdighet och att en dom vilar över henne. Då önskar den som upplever detta, att den vill bli av med sin synd, få del av rättfärdighet och att slippa att bli dömd. Den människan vill bli frälst, det är då ett naturligt steg att ta och för många kan detta upplevas som en mer eller mindre tvingande nödvändighet.

Det är väckelse. Människan bli alltså då medveten om sitt tillstånd, man bli då både väckt över den andliga verkligheten och väckt över sitt eget tillstånd. Det är därför naturligt att kalla detta för väckelse, det är en god summering om vad som sker i ett väckelseskeende.

Vi kan också av detta dra den slutsatsen att vi behöver den Helige Andes närvaro för att denna överbevisning skall ske. Många predikningar kan nog beskrivas som försök att övertala människor att komma till ett avgörande och ta ställning för Jesus och bli en troende. Men om vi ställer dessa ord bredvid varandra, övertalning och överbevisning, kan man tala om människan goda vilja att övertala, medan den Helige Ande däremot överbevisar.

När vår goda vilja att leda människor till levande tro och vi försöker övertala till dem till detta, så finns utöver det den Helige Ande till hjälp för att överbevisa. Hjälparen är ett mycket talande beteckning på den Helige Ande, Han vill hjälpa oss i tjänsten för Guds rike.

Därför är det av största vikt att vi inser vårt behov av den Helige Ande, det är grundläggande. Det andra är att söka en uppfyllelse av den Helige Ande. Jesus sa: ”Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft.” Apg. 1:8.  

Om resultatet av denna beklädnad av kraft, säger också Jesus i samma citerade vers; att vi blir Hans vittne. Vi behöver återvända till denna grundkälla för att vara Herrens sändebud, vittnen och Hans tjänare. Det sker alltså genom den Helige Ande och vi är beroende av denna kraft. Redan i Gamla Testamentet finns det tydligt uttryckt hos profeten Sakarja: ”Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.” Sak. 4:6. Dessa ord gäller för alla som vill användas av Herren i Hans kraft.

Skall vi vara brukliga av Honom, kan det inte ske i mänsklig kraft, det skall ske genom den Helige Ande. Mänsklig förmåga, kunskap och även vilja är för begränsad för att vi skall kunna tjäna Honom på ett rikligt sätt.

När vi inser detta, är det själva grunden för att vi skall kunna bli väckelseredskap – redskap för det som vi så innerligt är i behov av i vår tid – nämligen väckelse.