Behovet av att väckas

Låt oss ta dessa uppmaningar till oss eftersom de är givna i bibelordet.

En väckelse startar i de troendes hjärtan och ibland Guds folk, man kan tala om att det sker ett nytt uppvaknande. Det första skedde när man insåg sitt andliga tillstånd och behovet av att få sin synd försonad och man blev frälst. Det som därefter sker är så viktigt för att det är lätt att förlora den första kärleken, den som är så betecknande för just starten av en kristen vandring. Detta är ett omvittnat faktum som många håller med om. En annan sida som lätt kan bli en del av vandringen är att man förlorar andlig vaksamhet. Man kan lätta glida in i ett slentrianmässigt kristet liv utan att man är observant över detta.

Ytterligare en annan sida och fara som finns för varje kristen är att man somnar in andligt. Fast denna fara finns så är det inte så ofta som det predikas om. Detta trots att denna vara belyses i bibelordet och därför är maningen till uppvaknande som finns en naturlig plats på flera ställen i Bibeln.

Vi ska lyfta fram några av dessa som en grund för att vi skall förstå att så är fallet.  Korta kommentarer ges till dessa bibelversar. Från de tre första evangelierna är det tre första verserna hämtade och ordet vakna är markerat med fet stil i samtliga verser.

Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer. Matt. 24:42.

Det är Jesus som säger dessa ord. De är som en uppmaning till att hålla sig andligt vaken då han kommer igen. Anledningen till denna vaksamhet som fodras i samband man hans återkomst är att ingen vet vilken dag den inträffar. Alltså finns det ingen tid och möjlighet att den dagen förändra sig.

Och vad jag säger till er, det säger jag till alla: Håll er vakna! Mark.13:37.

Också dessa ord är uttalade av Jesus. Även de är kopplade till hans återkomst. Uppmaningen är att vi skall hålla oss vakna inför den. Detta är så angeläget att han säger detta: ”till alla”. Här kan ingen räkna sig utanför den skara som han riktar orden till. Det handlar om nyfrälst såväl som gammalfrälst. Det handlar om man antingen är en medlem, pastor, teolog, ung eller gammal.

Saliga är de han finner vakna, även om han skulle komma mitt i natten eller på småtimmarna. Luk. 12:38.

Även dessa ord är sagda av Jesus och också de är kopplade till hans återkomst. Här kan vi se att vaksamheten är förknippad med salighet. Den som alltså är vaken då Jesus kommer uttalar han Att dessa är saliga. Det är också vad som borde vara varje kristens inställning att vara detta. Eftersom allt tyder på att vi lever så när denna händelse då han skall uppenbara återkomma så är detta salighetslöfte verkligen något som vi kan gripa tag i och få sin uppfyllelse på oss om vi håller oss vana inför denna stora händelse. Detta borde vara en självklar sporre för oss att leva i vaksamhet och väntan inför det som kan inträffa när som helst. Och den händelsen är beskriven att en kommer överraskande och med tanke på detta så behövs en ständig vaksamhet.

Var ständigt vakna och be om kraft att undfly allt som ska ske och kunna bestå inför Människosonen. Luk. 21:36.

Precis som den sista meningen och kommentaren till föregående citerade bibelstället, så tar vi del av det är precis det som Jesus säger inför hans kommande ”ständigt vakna”. Här finns alltså inte någon tid där man kan gå in i kortare eller längre ”andlig dvala”, här där den ständiga vaksamheten som gäller.

Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar. Apg. 20:31.

När vi nu går vidare från det som Jesus har talat till sina åhörare så kommer vi fram till Apostlagärningarna där vi finner denna uppmaning. Det är Paulus som talar till de äldste i Efesos och det är ett avskedstal till dem som han håller här. Hans uppmaning till dessa ledande i församlingen i Efesos är att de skall vara vakna. Den andliga vaksamhets är naturligtvis inte minst viktigt för att de var andliga ledare. På samma sätt är det var av största betydelse att det andliga ledarskapet i alla tider och därmed också i vår, lever i andlig vaksamhet.

Om de inte lever i det är det genast en fara inte bara för dem, utan för hela den församling som de är satta att leda.  Om inte andligt ledarskap är i sin funktion andligt vakan så är det också stor riska att inte de som finns under deras ledning är det heller. Man kan också vända på det och positivt se det som att är ledarna andligt vakna så kommer det att påverka är medlemmar som finns i församlingen. Därför behöver vi ha som böneämne att pastorer och styrelser lever i ett andligt tillstånd av denna vaksamhet.

Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro. Rom.13:11.

I denna vers finner vi återigen att Paulus framhåller vikten av att vara andligt vaken. Ja, här verkar han vara bekymrad över att denna vakenhet inte finns hos de troende i Rom som han skriver till. På intet annat sätt kan man uppfatta han ord: ”det är dags för er att vakna upp ur sömnen.” Låt oss tänka tanken att om Paulus hade skrivit brev till de församlingar som vi har i Sverige, skulle han då inte upprepat sin uppmaning till att vi skulle vakan upp ur sömnen.

Troligtvis så är vi i samma behov av det som de troende i Rom, ja rent av än mer än dessa! Det är så lätt att bli förblindad och bara läsa uppmaningarna i Bibeln som att det gällde de som då tog emot dem. Naturligtvis är det inte så, det är uppmaningar som är ständigt gällande och därför också högaktuella i vår tid.

Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden. Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga. Efs. 6:18.

Vi ser här att det var inte bara i sitt brev till de troende i Rom som Paulus kände behovet av att mana till vaksamhet. Här är uppmaningen till de troende i Efesos som den framförs. I denna vers skriver Paulus om bönen, han nämner den två gånger i denna vers. Det är säkert ingen tillfällighet. Ett medel emot andligs sömnaktighet är att ha ett levande och ständigt böneliv. Det finns nog inget annat som kan hålla denna sömnaktighet borta som just vårt böneliv och därmed kontakten med himmelns Gud. Han som är ständigt vaken och vill vaka över oss vill också hjälpa oss på detta område där denna fara finns.

En levande brinnande kristet liv är oförenligt med den sömnaktighet som annars utgör en stor fara.  Vi kan vända på det också; att vara en brinnande kristen har sin grund i att man lever ett liv i bön. Här har vi botemedel emot andlig sömnaktighet!

Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. 1 Tess. 5:6.

Paulus återkommer till sina uppmaningar om vaksamhet är till de troende i Thessaloniki som det framgår av den citerade versen. Det verkar vara ett ständigt återkommande tema i det budskap som Pauls har till olika församlingar. Detta kan vi konstatera av dessa exempel som vi har fått del av genom det som han skrev. Vi kan nog av det också dra slutsatsen att då han var personligt närvarande i församlingarna och talade till dem, så var det uppmaningar i dessa predikningar. Hur är det i vår tid? Förekommer den uppamningen i dagens förkunnelse? Tänk efter hur det är! Mycket av det som idag predikas är bekräftande budskap, där vi kan hur bra vi har det som kommit in i Guds rike och blivit frälsta.

Visst är det så, men faran är inte över genom det. Vi har kosnaterat att Pauls inser att det behövs uppmaningar till att hålla sig vanka. Om det gjorde det då är det säkerligen inget mindre behov av sådana uppmaningar i församlingarna idag. 

Spänn därför bältet om livet, var vakna och hoppas helt och fullt på den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbarar sig. 1 Petr.1:13.

När vi nu har fått del av Paulus undervisning på detta område så kan vi gå vidare till den store aposteln Petrus. Det var han som av Jesus fick himmelrikets nycklar, det kan vi läsa om i Matt.16:19.

Dessa använde Petrus då den första stora predikan hölls efter pingstupplevelsen som lärjungarna hade gjort. Då öppnade han himmelriket för judarna då han predikade i Jerusalem och tre tusen kom till tro.

Petrus var också med och öppnade himmelriket för hedningarna. Det gjorde han då han besökte Kornelius och de som var församlade där i hans hus. Då vara inte skaran så stor men de förstlingskärvarna av hedningarna som då trädde in i gudsriket. Sedan har oändligt många från det som enligt Bibelns kan betecknas som ”hednavärlden” följt i spåren av denna predikan. Även Petrus såg att det var ett grundläggande behov att hålla de troende andligt vakna. Det var inget som han kunde ta lätt på, han skriver: ”min plikt att väcka er genom mina påminnelser”. Eftersom han skriver ”påminnelser” så förstår vi att det inte vara vid något enstaka tillfälle som detta skedde, det tillhörde ett upprepande budskap som han hade till sina nårhörare och mottagarna av de brev som han skrev.

”Var vakna” är det som Petrus skriver här i den citerade versen. Detta är det naturliga tillståndet hos den troende, vaksamhet och att vara vakande. Motsatsen till detta är andlig sömnaktighet, något mycket allvarligt som vi skall behandla i nästa kapitel.

Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. 1 Petr.5:8.

Varför vaksamheten hos den troende är av yttersta vikt det framgår av denna vers som är från Petrus första brev. Som troende får vi aldrig glömma att vi har en fiende som är djävulen. Han är ständigt verksam och söker som ett lejon sitt byte. De är de troende som han är ute efter, de andra har han redan som byte, det är den andliga verklighet som faktiskt Bibelns visar på.

Men den visar också på att djävulen inte är nöjd därmed?  Han vill också komma åt de som börjat sin vandring med Frälsaren. Ibland kanske vi glömmer bort att så är fallet. Kanske man förr var mer medvetna och detta och i förkunnelsen varande för denna Guds fiendes avsikter. Vi kan bara tänka på hur John Bunyan så målande beskriver den andliga kampen i sin klassiska skildring Kristens resa.

Den beskriver den kristens ständiga faror att gå under på vägen till et himmelska målet. Först när vi är fram där är faran över. Därför behövs andlig nykterhet för att förstå den verklighet och kamp som den troende har att utkämpa i denna värld. Petrus skriver om att vara nykter i samband med sin uppmaning om att vara vaken.   Kolla kommentarer.

Jag ser det som min plikt att väcka er med mina påminnelser så länge jag är kvar i detta tält. 2 Petr. 1:13.

Petrus såg att det var ett grundläggande behov att hålla de troende andligt vakna. Det var inget som han kunde ta lätt på, han skriver: ”min plikt att väcka er genom mina påminnelser”. Eftersom han skriver ”påminnelser” så kan vi förstå att det inte vara vid något enstaka tillfälle som detta skedde. Det tillhörde ett budskap som han upprepade och hade till sina nårhörare och mottagare av de brev som han skrev.

Vakna upp och stärk det som är kvar och som var nära att dö, för jag har inte funnit dina gärningar fullkomliga inför min Gud. Upp.3:2.

I denna Bibels sista bok återkommer uppmaningen att vakna. Det är Herrens tilltal till församlingen i Sardes. Nu är det inget genom någon av apostlar i sina brev som ger uppmaningen. Det är Herrens själv som ger det i ett sändebrev till denna församling som Johannes fick uppdraget att sända till den.

Detta var en av de relativt nystartade församlingarna i Mindre Asien som erhöll denna uppmaning att vakna upp. Församlingen var bara några årtionden gammal när den redan hade behov av ett andligt uppvaknande.

Ja, det hade gått så långt att Herren säger: ”Du har namn om dig att du lever, men du är död.” Vilken andlig dom Herren fäller över denna församling! Så kan det väl inte vara i vår tid? Vi kanske har svårt att tänka det. Det var säkert lika svårt för församlingen i Sardes att inse sitt andliga tillstånd och tro att det var så illa att man skulle vara som andligt död. Men det är Herrens ord till den likaväl.

När församlingen i Sardes efter denna relativt korta tid, hade hamnat i en sådan ställning förstår vi hur snabbt det kan gå efter att en församling har bildats. Den första inspirationen och kärleken till Herren hade förändrats så att man var i ett behov av andligt uppvaknade.

Om det hade så snabbt blivit ett behov i den församlingen, kan man fråga hur det är med vårt tids församlingar som har betydligt äldre än några årtionden, ja till och många som är mer än ett århundrade gamla. Hur mycket mer kan det då inte lägrats sig en sömnaktighetens ande över sådana församlingar? Vågar vi rannsaka oss i ljuset av detta? En sådana andliga granskningar är det som kanske är det största behovet för att vi skall få se ett andligt uppvaknade och att i spåren av det få se den väckelse som i de flesta fall utgjorde grunden för församlingarna bildande.

Väckelsefrågan som sådan kanske är så enkel att det är församlingarna som behöver ett uppvaknade, ett väckande, innan vi överhuvudtaget kan förvänta en väckelse utåt till folket. Väckelsen börjar i församlingarna.