Spänningen ökar i Mellanöstern

Världen följer spänt den senaste tidens händelser i Mellanöstern. Det som startade med ett uppror i Tunisien har fått svallvågor. I andra arabländer har folk gått ut på gatorna och demonstrerat.

Att det stora och på flera sätt ledande arablandet Egypten nåtts av folkets uppror emot diktaturen som så länge behärskat folket, är förstås en oerhörd storpolitisk händelse som kommer att hamna i historiebeskrivningen. När detta skrivs vet man inte vad utgången kommer att bli. Vad kommer folkets uppror att leda till? Världens politiker följer spänt dramat. Vad som är särskilt alarmerande är om det Muslimska brödraskapet skulle komma till makten. Då väntar en radikal islamism som världen kommer att konfronteras med. Många ledande politiker fruktar för att detta skall ske. Detta skulle betyda att den islamistiska revolutionen som ägde rum i Iran 1979 får en uppföljning. Att islam som religion skulle även bli grunden för ytterligare ett lands styre, det innebär att risknivån skulle höjas dramatiskt. Redan Irans kompromisslösa hållning är illa nog. Vi tänker inte minst på deras trots emot världssamfundet när man nu uppenbarligen är på väg att bli en kärnvapennation. Detta hotar hela stabiliteten i Mellanöstern och utgör i förlängningen ett hot mot världsfreden.

Inte minst är den nuvarande utvecklingen ett hot mot Israel. Detta land som kämpat för sin överlevnad sedan statens tillblivelse upplever ett starkt hot från Iran vars president i flera tal sagt att Israel skall utplånas. Hotet från öster är påtagligt och Israel är medvetna om att deras existens står på spel den dag Iran får kärnvapen. Detta kommer man sannolikt inte att se på stillatigande, utan genom en miltär attack kommer man att försöka avväpna Iran innan dess. Att det skulle bli ett hot även i söder, om Egypten skulle komma in på en radikal islamistiskt väg, det vore i så fall mycket illa. Israel har ju för närvarande ett fredsavtal med Egypten, vilket sannolikt kommer att upprivas om Egypten skulle komma in på den islamistiska vägen. Även Jordanien har en fredsuppgörelse med Israel. I detta land jäser det nu också och folket har kommit i rörelse även där. Till detta kan läggas att i norr, i Libanon, har Hizbollahs kandidat fått premiärministerposten och skall bilda en regering. Hizbollahs inflytande i Libanon är ytterligare en hotbild för Israel. Mot Hizbollah fick Israel utkämpa ett krig 2006 som man hade stora svårigheter att klara av. Hizbollahas raketinnehav bedöms nu till hela 50 000. Detta utgör ett reellt hot för Israel från norr.

Har spänningen ökat överlag i Mellanöstern så gäller detta inte minst för Israel. Den 28 januari uttalar sig en av Israels försvarsexperter Yaacocv Amidror i Jerusalem Post, han inser det allvar som är för handen. Han säger: ”Vi måste förstå att vi lever på en vulkan.” Kommer denna vulkan att få sitt utbrott? Vart leder händelseutvecklingen? Om något land följer den med största vaksamhet, så är det Israel. Det profetiska ordet ger oss den inblicken att Israel kommer att genomgå stora svårigheter i den yttersta tiden. Vi befinner oss i denna tid, därför behövs vaksamhet inför profetiornas uppfyllelse. När de omgivande länderna vänder sig mot Israel och hotbilden finns där, då kan det explodera. Men om världens länder vänder sig mot Israel kommer Gud inte att överge det folket som Han en gång utkorade med en speciell kallelse. Gud har resurser som är av annat slag än militära. Ängel Mikael kommer att stå upp för Israel i denna tid av nöd, som är profetiskt förutsagd: "På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden. Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken”. Dan. 12:1.