Insändare i Hallmedia

Reaktioner på Jerusalem som huvudstad

Beskedet att USA erkänner Jerusalem som huvudstad väcker rektioner. Det är ett erkännande av ett faktiskt förhållande, Jerusalem är de facto Israels huvudstad. Margot Wallström reagerade direkt. Den reaktionen borde vara svårare att förstå i ljuset av att hon däremot, erkänt en stat som inte finns – den palestinska. 

Det är också naturligt att Israel har Jerusalem som sin huvudstad, det har den varit tidigare också. Jerusalem har aldrig varit huvudstad under något muslimskt styre och för övrigt har inget annat folk genom världshistorien haft den som sin huvudstad.

Att palestinierna inte har haft det är självklart, de har aldrig haft något eget land överhuvudtaget, än mindre någon huvudstad. Palestinierna har däremot ett flertal gånger tacka nej till att upprätta en stat. Först vid delningen som skedde i FN 1947, samt vid några andra tillfälle, då man i förhandlingar har erbjudits en stat. Därmed har man missat flera tåg som gått och nu står man kvar på perrongen, bara som åskådare och kritiker när händelser utspelats framför deras ögon.

De enda gånger man agerat, har varit i krig och uppror som man startat mot Israel vid ett flertal tillfällen. Man har då gått våldet och krigets väg istället för försoning och att ta del av konkreta förslag som har lagts fram för dem om en statsbildning.

Allt detta har skett medan Israel har utvecklats till en av världens främsta nationer på ett flera områden. Istället för att skapa konflikter borde man vara med att skapa arbeten för den palestinska befolkning. Den har istället världens nationer fått ta ansvar för, när det gäller deras försörjning.

Det bistånd som den palestinska myndigheten har fått, där ibland stora bidrag från Sverige, har förvaltats på annat sätt. Det är inte små bidrag som kommer från vårt land, det handlar om 1,5 miljarder under den innevarande femårsperioden.

Stora utbetalningar har skett till terrorister och deras familjer. Den palestinska myndigheten använder årligen 2,7 miljarder till palestinier som utfört terrordåd riktade mot civila israeler.

 Om man ser till den totala delen av biståndet som den palestinska myndigheten mottar, utgör det ungefär en tredjedel! Det borde få varje människa att reagera och protestera mot att så sker.

Bidragen till terroristerna är frikostiga och många gånger mer än vad en palestinier tjänar på att arbeta. På det här sättet har terrorismen varit lönande, man kan till och med tala om att genom dessa bidrag har den palestinska myndigheten belönat, och indirekt på det sättet uppmuntrat till terrorism.

Många gånger kommer inte dessa fakta fram utan istället har ett medlidande och medömkan skänks åt palestinierna. Ett uttryck som kan verka hårt, men som skulle kunna appliceras på palestiniernas situation är: ”Som man bäddar får man ligga.” Att ”bädda” med hat, terrorism och krig ger inget bra underlag varken för den enskilde eller en stat. Det nämnda ska inte löna sig och har heller inte gjort det.

Vad kommer nu att hända? Kanske sanningens minut kommer att gå upp för palestinierna. Kan man inse att det är bättre att leva i fred och försoning med sina israeliska grannar?

Kanske man kan komma till förhandlingsbordet för konstruktiva lösningar som är grundande på samtal istället för hatpropaganda. För sådan har man inte varit sena till att föra fram. Redan från de första klasserna har man i olika palestinska skolböcker gjort det.

Det pågår en hjärntvätt av de palestinska barnen. Det skapar ett uppväxande släkte som fått inpräntat att det judiska folket skall hatas, avskys och bekämpas. Att utifrån den grunden tro på samverkan med sina judiska grannar är en illusion. Propagandan måste omedelbart stoppas om fred skall kunna uppnås. Det är det minsta krav som kan ha på den palestinska myndigheten; att man ser över sina utbetalningar till terrorister och stoppar hatpropagandan till det uppväckande släktet.

Vi brukar var noga med att i det här landet fördöma antisemitism. Här kan man tala om det i dessa värsta former. När detta skett under många år, har man från Sverige, ”världssamvetet” som vi vill vara, varit förvånansvärt tyst och undanglidande när detta har förts på tal.

Det borde gnaga i det berömda ”svenska världssamvetet”.

Holger Nilsson