Insändare i Hallmedia

Insändare den 3 augusti.

Var finns den kritiska granskningen av Pridefestivalen? Det är en fråga som behöver ställas.

Vi är vana vid att media granskar det mesta i alla samhällets hörn och funktioner, men när det kommer till den återkommande Pridefestivalen verkar det som granskningen tagit semester under den veckan.

Finns det kanske inte något att granska?

Om nu inte media har kommit till skott med någon granskning, gjorde i alla fall Claphaminstitutet det då de i år kom med en rapport angående Pridefestivalen. Namnet på rapporten är: ”Det färgglada mörkret.”  I den framkom sådana uppgifter som för de flesta är okända, om vad som förekommer på Pridefestivalen. För att bara kort nämna vad som ryms under det som har beteckningen BDSM, är sådant som handlar om bestraffning, bondage och dominans.

I dessa sexutövningar ingår det som vi vanligtvis skulle kalla tortyr, exempelvis att sticka kroppsdelar med vassa nålar. Det är alltså sadism, våld och självskadande som finns med i det som kallas BDSM och detta låter Pridefestivalen passera och får presenteras där.

Man behöver inte ens gå till den rapporten för att få inblick i vad Pridefestivalen innehåller, det är bara att gå in och läsa deras eget program. Här är ett litet axplock av rubriker från årets program: ”Prova på Smisk, Prova på Rep, Animalistic subcultures & sexuality, Allt om strap-on sex, Guide till strap-on sex, Chemsex Stockholm, Aspekter på rottingen.”

Här bejakas det mesta, vanliga samlag mellan man och kvinna, det är det inte tal om. Här gäller det att leva ut sina sexuella begär maximalt på alla tänkbara och otänkbara sätt. Vad sägs om sex och våld, sex kopplat till droger, sex med djur?

Istället för att media granskar blir man en megafon och reklampelare för festivalen. Tidningar upplåter spaltmeter efter spaltmeter till reklam för festivalen och en hyllning av den. Även i nyhetssändningar på TV brukar det vara återkommande rapportering om Pridefestivalen. Jag trodde att nyhetsmedia skulle rapportera om just nyheter. Pridefestivalen är ingen nyhet, den har många år på nacken, men i media verkar det som att det vore något alldeles nytt!

Nej, det handlar om människan och hennes sexualliv – det är inget nytt. Möjligtvis förpackningen som Pridefestivalen har och alla dess olika uttryck. Ja, dessa är sannerligen nya – sådant som aldrig tidigare i historien har förekommit när det gäller sexualliv. 

Behöver festivalen för övrigt stöd? Inte ekonomiskt i alla fall. Enligt uppgifter gick festivalen förra årets i vinst med en miljon i överskott. Trots överskott går Stockholm stad in med stöd på 400 000:-!

Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan hjälper till med 400 000 vardera! Då finns det pengar!

Kulmen på festivalen nås på avslutningsdagen med Pridetåget som paraderar genom vår huvudstads gator. Då går hundratusentals av medborgare ut för att titta på tidernas spektakel – men man har ju blivit inpräntad att detta verkligen är något nytt att beskåda – precis som folket i sagan trodde när det gällde kejsarens och hans nya kläder.

Det är bara det att kejsaren hade inga kläder, han var naken. Där stod dessa människor i sagan som levande exempel på hur man kan få människor att tro att detta var något fint och extraordinärt som man såg.

Precis som folket i sagan får man se nakenhet, men i betydligt större utsträckning. Det tragiska är bara att det inte är en saga – det är Sverige år 2018.

Holger Nilsson

Gå gärna in och rösta eller skriv kommentar till insändaren, länk:

https://www.vetlandaposten.se/article/varfor-granskas-inte-pridefestivalen/

AU svarar direkt om bevakning av Pride

Svar direkt Din insändare handlar som jag förstår det mestadels om Pridefestivalen i Stockholm, men du ställer också frågor om hur media rapporterar om evenemanget och därmed känner jag mig som ansvarig utgivare för våra nyhetstidningar nödgad att svara.

Du lyfter fram de inslag i Pridearrangemanget som rör sex och nakenhet – men för mig är det inte detta vare sig festivalen i Stockholm eller våra lokala Pridefester handlar om alls. Pride är enligt min uppfattning ett uttryck för alla människors lika värde – oavsett personlighet, vem man blir förälskad i eller vem man är förälder till. Hur människor har sex och med vem är, så länge det sker utan tvång och inom lagens råmärken, upp till var och en och inget vi har skäl att granska. Vi har heller varken ambition eller anledning att göra reklam för Pride – eller för den delen något kommersiellt evenemang. Däremot bär dessa stora och populära festligheter ett nyhetsvärde i och med den stora mängd människor som deltar i dem – vilket brukar vara en av aspekterna vi tar hänsyn till när vi bedömer allmänintresset i det som sker runt omkring oss. Vi gör samma överväganden gällande Pride som exempelvis en lokal, återkommande marknad eller en näringslivsgala.

Därtill kan vi, vilket vi alla fall brukar göra lokalt, bevaka och rapportera om de sidoevenemang som brukar åtfölja en Pridevecka – som debatter, utbildningar eller liknande, om vi finner att de är intressanta för en bredare publik.

Du nämner i din insändare Claphaminstitutet som ett exempel på hur Pride borde granskas – och du är naturligtvis i din fulla rätt att uppskatta deras insatser. Däremot går det inte att jämföra en kristen tankesmedja, som det handlar om i detta fall, med en nyhetsredaktion. Den förstnämnda arbetar för att driva opinion i en viss riktning – medierna arbetar med oberoende journalistik med fokus på det som betraktas som allmänintressant för samhällets medborgare.

Frågan om huruvida Pridefestivaler eller andra evenemang ska sponsras av kommunen eller ej är till slut ett spörsmål för politiken och inget vi som nyhetsrapportörer tar ställning till. Däremot kan vi naturligtvis, vilket vi också har gjort lokalt tidigare, upplysa om hur exempelvis kommun och region agerar kring dessa bidrag och bakgrunden därom. Utifrån det kan alla sedan bilda sig sin uppfattning om ifall man tycker att beslutet är fel eller rätt. Oavsett vilket har var och en, precis som du, rätt till sin åsikt.

Patricia SvenssonStf ansvarig utgivare