Evolutionsteoriernas orimlighet

Två argument mot evolutionsteorierna.

Nils Ibstedt skriver i sin bok Uppenbarelseboken så här: Två argument mot evolutionsteorierna:

1. Kan liv komma från död materia utan någon intelligent påverkan?

Utvecklingsläran förutsätter att materien finns som en grund för livets uppkomst. Sannolikheten för att molekyler, av olika slag nödvändiga för livsprocessen, skulle slumpmässigt sammanträffa och bilda ett s. k. urslem är oerhört liten, och skulle teoretiskt kunna inträffa en gång på 9 miljarder år?

Men att sedan få dessa molekyler att binda sig tillsammans i en s k urcell med sin egen DNA-kedja som är en förutsättning för liv, är helt otänkbart utan att någon styr processen. Ännu mer omöjligt blir det att tänka sig att få de döda molekylerna att ge cellen liv så att den kan fortplanta sig genom tudelning och utvecklas till mera komplicerade former utan en övervakande intelligens.

Materien kan inte av sig själv producera intelligens. I naturen gäller lagen att inget levande kan framalstra en högre art än sin egen. Detta är sant om alla arter på jorden, vilket vi har miljontals exempel på och det har varit sant från att livet ursprungligen kom till jorden, d v s skapades. Den intelligens och de beteenden som vi ser i de levande varelserna kan inte ha uppstått ur ointelligent materia. Lika litet som en klocka inte har kommit till utan en urmakare, så säger det sig självt att den ointelligenta materien inte av sig själv kan planera och forma alla dessa arter vi ser på jorden idag.

2. Det naturliga urvalet och överlevnad av den lämpligaste

På engelska: "natural selection and survival of the fittest". Dessa två uttryck har sin upprinnelse från Charles Darwin (1809-1882) och var de två teorier som han byggde sin evolutionslära på Dessa två teorier kommer i konflikt med varandra. Om naturen väljer att utveckla en ny lem, så innebär det att när den efter lång tid endast är till hälften utvecklad, den nödvändigtvis måste vara en svag lem och inte till någon nytta utan tvärtom till ett hinder. Därför skulle den helt enkelt försvinna om man skulle tillämpa den andra teorin om att den mest passande skulle överleva. En halvt utvecklad kroppsdel som t ex ett öga som ännu inte kan se, bör därför inte ha en chans att överleva eftersom det inte har någon funktion och inte lämpar sig för något.

Fiskar som fatt stor lust att flyga skulle enligt teorin om det naturliga urvalet utveckla fenor som till slut blir fågelvingar och efter många, många årmiljoner kan fisken flyga.

Samtidigt måste den också börja att andas med lungor istället för med gälar. Länge trodde evolutionisterna att de funnit en övergångsform mellan fisk och fågel, "visserligen numera utdöd", trodde man, nämligen kvartsfeningen, vars fossil visade ett slags mellanting mellan fena och vinge. Men så fann man till sin stora förvåning helt levande kvartsfeningar i Stilla Havet.  Tydligen hade de inte utvecklats alls.

Teorin om det naturliga urvalet som skulle bidraga till utvecklandet av nya organ, så att giraffen fatt sin långa hals därför att den sträckte sig efter löven högt upp på träden, kamelen har fått sina pucklar som en vattenreserv för långa vistelser i öknen, rovdjuren sina långa hörntänder för att hugga tänderna i andra djur osv. Denna teori motsägs av teorin om att den mest passande och starkaste överlever. Under utvecklingen av nya organ, dvs när de är halvt utvecklade, måste de, som sagt, vara ganska svaga så att de egentligen inte skulle kunna överleva eftersom de inte är de mest passande och starkaste.

Om en hjortsort utvecklat starka horn för att försvara sin stam, borde den ta död på andra som ännu ej hunnit utvecklat så stora horn. De senare skulle duka under. Om ett slags rovfåglar utvecklat kraftiga näbbar vilket andra fåglar ännu ej utvecklat, så borde de starkaste ta död på de svagare som ännu har outvecklade näbbar. Men så är inte fallet. Det är inte alltid bara den starkaste som överlever, det är inte den som bäst kan anpassa sig som alltid förökas mest och som är den som är livsduglig. I naturen ser vi en enorm mångfald av många olika arter, både svaga och starka, både rovdjur och fredliga djur som alla överlever och passar in i sin miljö.

Naturen och erfarenheten motsäger dessa teorier. Det naturliga urvalet skulle innebära att naturen i sig själv besitter ett slags intelligens så att den kan välja, och kan välja mycket förståndigt eftersom naturen ej vet vad som blir slutmålet för produkten. Så skulle t ex "förapan" som fått stor lust i att klättra i träd börja att utveckla händer även på fötterna. Men eftersom man menar att människan härstammar från apan, måste det senare ha förekommit en  baklängesevolution, eftersom människan inte har några händer på fötterna.

Ett exempel på det naturliga urvalet är hur man menar att ögat kom till. Genom att blinda amfibier utsattes för solljus kom fräknar i deras hud att reagera så att det bildades ögon. Hur det samtidigt kunde bildas ett syncentrum i hjärnan och en mängd fina nervtrådar däremellan endast genom att naturen själv väljer den oerhört komplicerade mekanism som seendet utgör, kanske man inte har någon teori om. Det måste vara en underbar intelligens som naturen har i sig själv som kan utveckla detta utan att någon planerar det utifrån. Modern vetenskap bevisar att teorin är omöjlig.

Andra teorier såsom att vårt hår är rester av förhistoriska reptilers fjäll, att ryggradsdjurens ben har utvecklats från vårtor på ursprungliga amfibier och att öron har uppstått genom att havsvågorna har påverkat vissa ställen på förhistoriska reptiler etc har numera tillbakabevisats av modern vetenskap som omöjliga.” Slut citat.

Det är klart att om man inte tro på Gud och Honom som skapare, då måste man söka någon annan förklaring på hur det gått till - detta oavsett hur orimlig den än är.

”Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.” Rom 1:20.

De som genom evolutionsteorier vill bortförklara Gud som skapare, de är utan ursäkt den dag då de skall möta Skaparen. Gud har redan varnat för dessa ursäkter som de har.

”Från havet vi kommit”, löd lärarens ord,

”och via schimpanser vi sitter här nu,

detta är vad som hänt på denna vår jord

och inget annat än utveckling är du.”

Med ord om utveckling från en cell,

som blivit vad jag en gång ej var,

jag tänkte ej bedja någon bön i kväll

för ingen det finnes som giver mig svar.

På detta sätt mången har berövats sin tro

och har blivit en vilsen i tomhetens land,

för man ju låtit det falska utsäde gro

som förnekar Guds mäktiga skaparehand.

Men en dag är de falska ridåerna borta

då visas vad människan hade för grund,

då skall förnekarna komma till korta

ja, då har den kommit – sanningens stund.