Samboskap

På ledarplats i tidningen Världen idag tar chefredaktören Jonas Adolfsson upp denna problematik med samboskap.

Så här skriver Adolfsson: ”I många av våra frikyrkor är samboskap numera helt normaliserat. Vi låtsas som det regnar och att det på sin höjd är ett marginellt problem. Detta trots att Bibeln är glasklar: sexuellt samliv före och utanför äkten­skapet är otukt respektive äktenskaps­brott. 

Självklart kan synd adresseras på olika sätt. Det kan ske okänsligt, på ett sätt som motverkar sitt syfte – men det måste göras. Om inte så lurar vi varandra och oss själva. Synd begränsar nämligen Guds välsignelser för den enskilde och leder bort från Gud.

Om vi som församlingar inte ger de unga sanningen i denna fråga tar vi ifrån dem den enorma välsignelsen av att gå in i det gemen­samma livet på Guds sätt. Vi förleder dem in i synd vilket får konsekvenser för deras andliga liv.

Och det är värre än så, även försam­lingen tar skada och vi måste ställa oss frågan: Vad händer när vi som kyrkor – av feghet eller möjligen okunskap – underlåter att ge en tydlig biblisk syn på sambo­frågan. Kan en sådan församling räkna med Guds välsignelser? Kan den räkna med hans Andes närvaro i samlingar och gudstjänster? Hjälper det över­huvud­taget att vi ber och ropar om väckelse och genom­brott om vi samtidigt avstår från att berätta hur Gud ser på denna och andra sexuella synder? 

Äktenskapet är en sinnebild för den kärleks­relation Gud vill ha med sin församling och med var och en av oss. Guds över­låtelse till oss är full­ständig och hans förbund med oss innebär evig trohet. Det är inte ett sambo­förhållande, en test­period där vi känner lite på varandra och eventuellt hoppar av när vi tröttnar.

Kyrkans walk-over i den här frågan är ett typ­exempel på hur vi som kristenhet har anpassat oss till världen. Det är tragiskt och det bidrar till kraft­löshet och andlig blindhet i Guds församling.

En epidemi av samboskap äger just nu rum i våra kyrkor och vi behöver ändra på detta. Vi behöver omvända oss och ställa oss ett antal rann­sakande frågor. För det första: vet våra ungdomar ens att sambo­skap är fel inför Gud? För det andra: hur säker­ställer vi att grund­läggande förståelse om Guds plan för äktenskap och sexualitet – utifrån bibliska kriterier – är en självklar del i sådant som regel­bundet förmedlas i församlingen?

Ja, sådan undervisning kommer säkert leda till att en del tar anstöt. Och det är en risk vi som kyrka måste ta. Glädjen över att få del av Guds ords sanning i ämnet kommer i många fall att väga tyngre. Inte minst unga människor vill ha tydlighet. De vill att vi i vuxen­generationen står för vår tro. De vill ha sanningen så att de kan bygga sina liv på Guds ord och få den välsignelse som bara finns i hans ordningar.

En epidemi av samboskap äger just nu rum i våra kyrkor och vi behöver ändra på detta.

När en pastor i Rockwall church i Texas nyligen valde att lyfta problemet med samboskap i predik­stolen fick det dramatiska konsekvenser. Totalt 52 par som levde sambo i församlingen gen­svarade. I en stor gemen­sam ceremoni lät paren sig bli vigda inför Gud påhejade av jublande vänner i församlingen. Här kan vi hämta mycket inspiration. Det är dags för en sådan rörelse i Sverige, dags att vi lämnar den världsliga livs­stilen och blir heliga inför Honom.

Bollen ligger nu hos oss. Vem fångar den och visar vägen för Guds folk ut ur världslig sambo-kultur och tillbaka in Guds välsignade ordningar? 

Tänk om vi kunde få se en renässans för bröllop och livslång trohet i Sverige. Tänk om vi kunde få se massvigslar, likt den i Rockwall, också i våra svenska församlingar!” Slut citat.

Tyvärr har det blivit ganska vanlig att det kan finans sambopar i församlingar. Detta har gjort att många kan uppfatta detta som något som kan accepteras. Ser man tillbaka i församlingarnas tidigare liv fram till de senaste årtiondena så har det inte varit så, samboskap har man tagit avstånd ifrån.

Det är det perspektivet som vi också måste ha i vår tid – ty vi lever i en avfallstid – detta är en av de yttringar som bekräftar detta.