O, underbar himmel på jord, bringad hit av frälsningens ord, ger glädje och stillande tröst, talade ord med fridfull röst. Den rösten viskar så stilla, i världens oro och villa, den söker att finna ett bo, ett hjärta att stilla till ro. Ej världen detta kan skänka, högre än någon kan tänka, för stort att i rymderna bo, men skänkes till hjärtan som tro. Skriv ut

Arbeta, fritid och sova, är detta livets gåva? Äta, dricka och konsumera, finns det då inget mera? Skola, jobbet och karriär, är det därför vi lever här? Åren rinner iväg så fort, vad har vi med livet gjort? Skall vi bara jaga på, och låta åren från oss gå? Eller skall vi utvärdera, om det finns något mera? Att det skall sluta bra efter livet, är det något som vi tar för givet? För alla skall vi möta dödens allvar, har vi då livets viktigaste fråga klar? Lyssna till frågan från honom som vill oss väl: Vad hjälper det en människa om hon förlorar sin själ? Skriv ut

Vi vandrar här i skuggornas land där ondska och våld uppfyller vår jord, men snart skall vi se vår skapares hand, han som skapat med bara sitt ord. Då rullar han himlens fäste ihop och suddar ut spåren i tidens sand, det sker vid den stora ängelns rop han som står uppå hav och på land. Då ängeln ropar över jorden ut att ingen tid skall mer till oss ges, för vi kommit till tidernas slut och då skall i skyn frälsaren ses. Då är det fullbordat rådslutet all och då finnes ingen nådatid mer, då är det slut på Frälsarens kall och nådens sol för evigt gått ner. Skriv ut

Du som vill andas klarhet som randas när sanningens ord dukar sitt bord. Sök och bli vis av den andliga spis som gives ut när veckan är slut. Dig är förunnat som ordet förkunnat; du söker och finner och salighet vinner. Skriv ut

Skenet skall blända ögonen våra, himmeln skingras och skyarna brista, då är det slut på tiden, den svåra, och då är timmen slagen, den sista. Detta sker i en flyende sekund, uppbrottets tid, när stunden är inne, för då har vi nått avgörandets stund, låt oss alltid ha detta i minne. En tages upp och en lämnas kvar, detta är vad skrifterna säger, och då får vi lämna allt som vi har, intet behålla av det som vi äger. Och då är ju frågan vad som är vinst, om vi förlorar vår själ som vi har, ty allt kan ske när vi anar det minst - att en tages upp och en lämnas kvar. Skriv ut

Ett nytt år för oss har begynt och blicken framåt vi vända, för att om möjligt se en skymt om det som oss nu kan hända. Men som i den täta dimma vi intet av detta kan se, ty ej ens den närmsta timma vi vet vad som oss skall ske. Men att ta vara på tiden det är detta vi kan göra, ty i tid redan förliden kan ingen något utföra. Nu är nuets dyra gåva ty nu är det tid att göra, och bättre än löften lova är att en rätt levnad föra. Om vi med detta ej lyckas så finns en som kan oss stötta, det verkar enkelt kan tyckas men tröst för vandrare trötta. Det är han som är herden god och som för oss sitt liv utgav, han som kom ned till denna jord vill leda från vagga till grav. Skriv ut

Jag skulle vilja tvätta bort alla ord alla ord som jag dränkes av från det evigt brusande mediahav. Jag skulle vilja tvätta bort alla ord som under dagen tränger sig på borta och där hemma i hemmets vrå. Jag skulle vilja tvätta bort alla ord som strömmar från luftens korridor och träffar mig där jag vandrande går. Jag skulle vilja tvätta bort alla ord samt vandra de ljudlösas gång och lyssna till tystnadens bländande sång. Skriv ut

En röst genom rymden hördes viska och endast de vakande den hörde men orden de var som en piska för det hjärtats innersta rörde Dess stämma var som kristallen så klar den skingrade vardagens dimma grå genom rymden ett budskap den bar och det träffade stora och små Och orden var få och frågade så: "O, min dyre vän - älskar Du mig än?” och de som hörde viskade då: "Är det Du? - Min brudgum - min vän!” Skriv ut