Dikt

Sten Hård

Han var alltid vresig och arg

en som var riktigt rå och karg

han både svor och domderade

alltid sin ilska demonstrerade

För honom var glädjen en brist

och alla tyckte han var så trist

hela hans liv var som en plåga

många tyckte det var en odåga

Så en dag blev han illa sjuk

och direkt blev han så mjuk

han började tänka i nya banor

och ville helt bryta sina vanor

Livet kan ju snart vara slut

och hur skulle det då se ut

om jag inte omvänder mig

från denna min eländiga stig

Ett beslut tog han på sin bädd

för han var för evigheten så rädd

bad till Jesus som för honom dött  

och då han dog log han så sött