Det största tidstecknet! Judarna är nu tillbaka i sitt gamla hemland. Det största av alla tidstecken, staten Israels upprättande och judarnas återvändande till detta land, har inträffat i vår tid. Detta innebär att vi i vår tid fått den förutsättning för Jesu tillkommelse som fattas i tidigare generationer och innebär att Han kan komma när som helst! Bibelns profetior är tydliga när det gäller detta: landet Israel skulle få sin upprättelse och folket skulle få återvända. Den pastor och förkunnare som tycker det är svårt att tala om Tidens tecken och Bibelns profetior kan börja tala om Israel. Det är inte svårt. Vi kan finna ett 60-tal skriftställen i inte mindre än 14 av GT:s böcker som talar om att judarna skall återvända till sitt land. För att vi skall få perspektiv på hur klart dessa profetior har framträtt och förståtts av kristna, långt innan de fick sin uppfyllelse, skall vi ge exempel på detta. Vi har funnit en hel del sådan vittnesbörd och vi börjar med att gå tillbaka ungefär 400 år i tiden. 1600-talet På 1600-talet levde John Owens. Han har blivit betraktad som en av de största puritanska teologerna. Vid den tiden var Palestina ett försummat och plundrat område under turkiskt styre. Det fanns inte en strimma av hopp att judarna skulle kunde återvända till sitt land. Detta till trots skrev Johan Owens följande: ”Judarna skall samlas från alla delar av jorden där de är spridda och föras hem till deras hemland.” Den protestantiske författaren Paul Glegenhauver skrev så här 1655: ”Ett permanent återvändande av judarna till deras land är för evigt tilldelat dem av Gud genom de obegränsade löftena till Abraham, Isak och Jakob.” 1700-talet Heinrich Jung-Stilling, Tyskland, levde 1740-1817. Han skrev böcker som fick stor spridning, inte bara i Tyskland, utan också utomlands. I en av sina böcker, Das Heimweh, skriver han med profetisk träffsäkerhet om en upprättad stat för Israel. Detta skrevs alltså långt innan att detta blev en verklighet och i en tid då det inte fanns några tecken på att något sådant kunde ske. Så här skrev han: ”Det skall en gång komma en tid, då någon kanske i ett hörn eller i en stor boksamling, som skall auktioneras bort, finner en undanlagd bok i fyra delar med titeln: ´Das Heimweh von Henrich Stilling´ och när han då vid genombläddrandet därav kommer till detta ställe, skall han förvåna sig och säga: ´Det fanns sålunda även då människor, som i dessa mörka oroliga och upprörda tider såg in i framtiden och kunde ana ett och annat. -Landet Palestina skall sålunda en gång, och det kanske snart, komma i kristna händer och då ånyo upplåtas för det judiska folket. Detta folk, som är så helt fostrat för praktisk gärning, skall då grunda en handelstat där, vilken på grund av sitt förträffliga läge skall dra till sig alla världsdelars näringsflit och handel.” Så här i efterhand kan vi konstatera att exakt 100 år efter Jung-Stillings död kom landet i ett kristet folks händer, England, och uppläts sedan för det judiska folket precis som Jung-Stilling skrivit i sin bok. 1800-talet Vi skall också ta exempel från 1800-talet på hur det under detta århundrade profetiskt förutsades att judarna skulle återvända till sitt gamla hemland och nationen återuppstå. Så här skrev H. Grattan Guinness i boken Light for the last days, utgiven 1886: ”Judeförföljelserna, vilka redan varit så i ögonfallande i central- och södra Europa, skall även ökas och kanske även utsträckas sig till andra länder, tills de skall föranleda till judiska nationens frivilliga utvandring från många stater, så att de landsflyktiga i stigande antal skall samlas i Palestina.” Theodor Herzel En person som profetiskt fick förbereda och förutsäga ett nationellt hemland för det judiska folket var Theodor Herzl. Han var den som låg bakom den första sionistkongressen. Den hölls i Basel 1897. Efter tre dagar på denna kongress hade man kommit fram till beslutet som återges på följande sätt i protokollet: ”Sionismen eftersträvar för det judiska folket en nationellträttslig garanterad hemvist i Palestina.” Samma kväll skrev Herzl i sin dagbok följande: ”I Basel har jag grundlagt den judiska staten. Om jag sade detta offentligt, skulle man säga, att jag förlorat förståndet. Kanske om fem, men senast om femtio år, skall hela världen konstatera detta.” Den visionen var kanske svår för andra att tro på, men exakt 50 år senare, 1947, kunde alltså världen konstatera vad Herzl skrivit om i sin dagbok, detta genom beslutet i FN:s generalförsamling att judarna skulle få upprätta en stat i sitt gamla hemland. 1900-talet Går vi in på 1900-talet skall vi där finna många som skrev och förutsade hur judarna skulle komma tillbaka till sitt land. Fram till 1917 så var ju landet en del av det turkiska riket, men trots detta så skrev August Hedström i sin bok Studier i profetiorna som utgavs 1912 detta: ”Slutligen är att märka att uti det turkiska riket kommer på den tiden att ligga en självständig fristat, nämligen Judiska staten eller vad den kommer att kallas.” Vidare skriver Hedström: ”Genom vilka politiska förvecklingar Turkiet en dag kommer att tillåta judarna att upprätta en självständig stat, vet vi ej, men det kommer att ske, ty Gud skall befordra den saken, när tiden är inne.” Boken: Studier i profetiorna Vi lägger här märke till den starka tro som Hedström hade på att det som Gud hade talat genom profeterna, det skulle ske. Som vi vet så ledde de politiska förvecklingarna till att Turkiet förlorade landet i krig mot engelsmännen 1917, då landet blev ett brittiskt protektorat. Samma år så upprättades även Balfourdeklarationen där det sägs att den brittiska regeringen stöder förslaget att Palestina blir ett hemland för judarna. Vi skall också citera en bok skriven efter händelserna 1917, den gavs ut 1919 och titeln på den är Tecken och tider, skriven av C. Skovgaard-Petersen. I denna bok ger författaren uttryck för att innan Jesu återkomst kommer judarna att vara tillbaka i sitt land, så här skriver han om detta: ”Vi kunna alltså vänta, att judarna skall före Jesu Kristi återkomst vända tillbaka till sitt land.” Vidare skriver Skovgaard-Petersen: ”Men i alla händelser måste det anses som biblisk sanning, att Israel är samlat i sitt land och står i en andlig vårbrytning innan Herren kommer. Tecknen är icke fullbordade, Judarna ha icke ännu kommit i besittning av Palestina.” Boken: Tecken och tider Hur annorlunda är det inte idag jämfört med den bild som Skogvaard-Petersen gav på sin tid! Han skrev att tecknen inte är fullbordade men det kan man säga att de är nu! Landet Israel är nu en verklighet som ett nationalhem för judarna. Den andliga vårbrytning som Skogvaard-Petersen förutsade skulle komma innan Herren kommer tillbaka, är också den en verklighet. Om vi ser på detta utifrån ett perspektiv från 1967, det år då Israel fick kontrollen över Jerusalem, fram till vår tid så är det en markant skillnad. År 1967 fanns det enligt tidningen Charisma inte en enda församling med messiastroende i hela världen och det var bara ca 2000 judar som var messiastroende. Nu finns det ca en miljon! Bara i Israel finns det nu mer än 120 messianska församlingar och dessutom ett antal hemgrupper. Tala om en andlig vårbrytning bland judarna på bara några årtionden. Nu bordet det också vara dags för ett andligt uppvaknande i de kristna leden! Inte minst behöver vi inse vad detta betyder. Det är de tecken som Skogvaard-Petersen efterlyste innan Herren skulle komma, skrev han. Vi behöver nu vakna upp över vad som har skett, vi behöver lyfta vår blick från vår lilla horisont och se de stora skeenden som är runt Israel och dess folk - ty Jesus kommer mycket snart!

Ser vi det största tidstecknet? Vi har nu inför våra ögon det största av alla tidstecken som Bibeln ger oss på att vi lever nära Jesu andra tillkommelse, nämligen Israel. Ingen kan undgå att se detta inte bara på världskartorna, utan vi påminns nästan dagligen genom nyhetsmedia om landet. Det är den ena sidan av myntet, men ser vi den andra, den profetiska sidan? Det är en viktig fråga. Gör vi inte det så har vi ändå missat det tilltal som är profetiskt genom landets existens och folkets återvändande dit. Saknas den profetiska dimensionen behöver vi gå till bibelordet för att finna vad det har att säga om det som nu sker. Låt oss bara se på några av alla de förutsägelser som nu är så aktuella kring Israels land och folk. Vi kan börja med det judiska folkets församlande till landet Israel. Det finns ett 60-tal profetiska förutsägelser om detta i GT och dessa handlar om församlandet som nu sker. Vi vet att judarna en gång fördes tillbaka till sitt land efter den babyloniska fångenskapen, men det är inte om det som dessa profetior handlar om. När det gällde det återvändandet var det bara från ett väderstreck man församlades, men nu handlar det om att komma tillbaka från olika länder och väderstreck, det framgår av flera profetior där det exempelvis lyder så här: ”samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn” Jes. 11:12, ”Frukta inte, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig. Jag skall säga till länderna i norr: "Ge hit!" och till södern: "Håll dem inte tillbaka! För hit mina söner fjärran ifrån och mina döttrar från jordens ände” Jes. 43:5-6, ”hämta dem ur alla länder” Jer. 23:8, ”Se jag skall föra dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta hörn” Jer. 31:8, ”Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land.” Hes. 36:24. Det som omtalas här, sker nu när judarna dagligen återvänder från olika länder. Hur skulle vi kunna undgå att se detta och denna tydliga koppling till profetiorna? I dessa kan vi också finna märkliga detaljer om på vilket sätt återvändandet skall ske. Så här heter det i Jes. 60:8: ”Vilka är dessa som kommer farande som moln, lika duvor som flyger till sitt duvslag?” Judarna kommer i dag tillbaka till sitt land i stor utsträckning med flygplan. När profetiorna uttalades fanns det ju inga flygplan, men beskrivningen är ändå den att de skall komma farande i luften. Det var helt säkert obegripligt då profetian uttalades, men nu vet vi i vår tid hur uppfyllelsen av denna sker. När de jemenitiska judarna skulle transporteras till Israel med flygplan, efter staten Israels bildande, så hade dessa judar aldrig sett några sådana farkoster. De kände dock till de heliga skrifterna och citerade detta bibelord när man skulle färdas till Israel med flygplanen. Så förverkligades det som profeten Jesaja uttalat ca 2700 år före dessa händelser. Tala om att vi lever i profetiska tider där profetiorna får sina märkliga uppfyllelser! Vi skall se på fler profetiors uppfyllelse i vår tid. När det gäller landet Israel, var det bara för ett sekel tillbaka, till stora delar ett ökenområde. När sedan judar från olika delar av världen flyttade till detta landområde började de att bevattna och odla upp ökenområden. På detta sätt gick de profetiska förutsägelserna, som talade om detta, i uppfyllelse. Så här lyder några av dessa profetior: ”Öknen och ödemarken skall glädja sig, hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja.” Jes. 35:1. ”Ja, HERREN tröstar Sion, han ser med medlidande på alla dess ruiner. Han gör dess öken lik Eden, dess ödemark lik HERRENS lustgård.” Jes. 51:3. Dessa ökenområden i Israel som förvandlats till bördig mark, predikar också till vår tid om profetiornas uppfyllelse! Ja, mer än så, man kan med egna ögon se resultat av hur Israels land har förvandlats från öken till områden där man i dag bl a odlar frukter. Dessa frukter sänds sedan till olika länder i världen. Man kan säga att dessa frukter blir som vittnesbörd om profetiornas uppfyllelse. Så här lyder nämligen profetians ord: ”I kommande dagar skall Jakob slå rot, Israel grönska och blomstra. De skall fylla hela världen med frukt.” Jes. 27:6. Det är hela 80 % av den odlade frukten som sänds på export, på så sätt fylls världen med deras frukter, precis som profetian säger! Detta sker genom att folket, efter en nära 2000-årig förskingring, är tillbaka i det land där de tidigare bodde. Bara detta är helt unikt, nämligen att ett folk som varit bosatta i olika länder under så lång tid, fortfarande existerar som folk. Vi behöver inse hur unikt detta är. Ett folk som förlorat sitt land eller blir innevånare i ett annat land, överlever som folkslag högst tre-fyra århundraden innan de assimilerats. Så har alltså inte skett med judarna, de har förblivit som folk emot alla odds. Det finns faktiskt en garant för att de skulle bestå som folk, den garanten är Gud. Han har lovat att detta folk inte skall upphöra så länge som skapelseordningen består. Denna garanti kan vi läsa om i Jer. 31:35-36: ”Så säger HERREN, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång, han som rör upp havet så att dess böljor brusar, HERREN Sebaot är hans namn: Om denna ordning inte längre består inför mig, säger HERREN, först då skall Israels släkte upphöra att vara ett folk inför mig för alltid.” Inga andra folk har fått en sådan garanti utställd. Inga andra folk har heller fått så mycket löften av Gud själv. Den är Han som själv står bakom dessa, det är därför som de kan uppfyllas oavsett om omständigheterna talar emot dessa löften. De har alltså fått löftet av Gud att återvända till sitt forna hemland. Att detta skett i vår tid, efter denna långa tidsperiod som förflutit sedan landet upphörde, är något som borde leda till att vi förstår hur unik vår tid är. Ben Gurion läser upp Israels självständighetsförklaring 1948 Det var många turer innan nationen kunde återupprättas, men när det väl hände så skedde det med hast. Det var när David Ben Gurion reste sig upp på sabbatsaftonen den 14 maj 1948 i Tel Aviv och sade: ”Jag vill läsa upp Israels oavhängighetsförklaring.” På en enda dag förändrades bilden, judarna fick ett hemland att återvända till. Det judiska folket och staten reste sig ut ur historiens dunkel och steg fram på världsarenan. Profeten Jesajas ord fick då sin uppfyllelse, han hade profeterat om detta under, hur landet skulle komma till liv med hast: ”Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag, eller ett folk födas på en enda gång, eftersom Sion föder sina barn redan när födslovåndan börjar?” Jes. 66:8. Det var inte bara att landet skulle komma till liv på en dag som Jesaja profeterat om, han profeterade också i samma andetag ”när födslovåndor börjar”. Klockan sex på morgonen dagen efter den nya statens bildande, ljöd sirenerna över Tel Aviv, det första egyptiska angreppet mot Israel var ett faktum. Det visade sig att Egypten inte var ensam i sitt anfall på den nyutropade staten, flera arabstater hade som målsättning att krossa den nya statsbildningen direkt. Dessa stater var Libanon, Syrien, Transjordanien och Irak. Födslovåndorna hade börjat… Dessa våndor har sedan fortsatt. Israel har tvingats in i ett flertal krig under sin relativt korta existens. Inte ett enda av dem hade man önskat. I princip kan man säga att landet inte haft en dag av verklig fred sedan dess tillblivelse. Likväl har man lyckats överleva och man kommer i fortsättningen också att göra det. Gud har nämligen inte låtit staten återuppstå för att förgöras. Syftet är ett högre. Det ligger en förkunnelse i Israels återupprättelse som stat och folkets församlande dit. Det är en förkunnelse som nått hela världen. Den blir ett tecken för folken världen över, att Guds löften om att det som skulle ske, nu är en verklighet. Det blir en förkunnelse om en Gud som finns och vars ord man kan lita på, även om det mänskligt har verkat som att detta aldrig skulle kunna hända. Profeten Jesaja har talat om att detta tecken skulle bli synligt för världens folk. Så här profeterade han: ”Han skall resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.” Jes. 11:12. Profeten beskriver alltså det som att Gud ”skall resa ett baner för hednafolken”. Detta har rests i vår tid för att vi skall observera det. Kan vi omfatta hur stort detta är? Ett baner (”fälttecken”, Bibel 2000), är något som trupper höjde upp för att soldaterna skulle ha ett riktmärke. Det höjdes upp så att alla skulle se det. På samma sätt har det som nu skett med Israel och församlandet av judarna, blivit ett baner för världens alla folk. Det är meningen att detta skall vara ett profetiskt riktmärke och en förkunnelse. Även Jeremia profeterade om denna förkunnelse: ”Hör HERRENS ord, ni hednafolk, och förkunna det i kustländerna i fjärran. Säg: Han som skingrade Israel skall också samla det och bevara det som en herde bevarar sin hjord.” Jer. 31:10. Vi ser alltså att detta är Herrens ord till folken i världen och Han bjuder att detta skall förkunnas även till de mest avlägsna folk eller som det uttrycks ”kustländerna i fjärran”. Vi kan då fråga oss om vi lytt Herrens uppmaning att göra det? Betraktar vi situationen i Sverige, kan vi bara konstatera att vi varit dåliga på att följa denna Herrens uppmaning. Det är ju egentligen en allvarlig sak, att försumma det som Herren bjudit oss att göra. Förkunnelsen om Israel och det som profetiskt sker kring detta land, har varit mycket blygsam om man ser till kristenheten i stort i Sverige. Vad kan det bero på? Att det finns ett motstånd mot Israel i Sverige, det är väl kartlagt. Enligt en undersökning som presenterades i Dagens Nyheter den 25 april 2005, var det bara 8 % av svenskarna som sympatiserade med Israel. Kan det vara så att man väjer för att tala om Israel, därför att man vet att det finns ett stort motstånd mot detta land? I så fall sätter man mänsklig hänsyn före det som Gud har bjudit. Att göra så är ju att svika kallelsen från Gud på grund av mänskliga hänsynstaganden. Vi behöver inse detta och sluta gömma oss bakom allehanda ursäkter. Nu är det dags att träda in i en profetisk funktion och tala det som Herren bjudit oss. Profeterna tog inga hänsyn till vad människor tyckte och tänkte, de bar fram ordet som Gud givit dem. Detta är att vara en profetröst i tiden. Det är kanske inte alla gånger det lättaste, men det är vad Herren bjudit oss att vara och därför är det viktigt att göra upp med mänsklig feghet och att vara Herren trogen. Om vi förkunnar det som vi är uppmanade att göra, så blir en profetisk förståelse upprättad. Denna förståelse, inte minst kring tidstecknet Israel, borde leda till att vi inser vad detta är tecken på, nämligen att vi lever nära Jesu andra tillkommelse. Det som nu sker är signaler till denna händelse, inte bara för världens befolkning i stort men också för folket som bor i den återupprättade staten. David Ben Gurion verkar ha förstått den profetiska betydelsen av vad som hände 1948, han sa då: ”Vårt nya land uppfyller Hesekiel kapitel 37 och vi kan höra fotstegen av Messias.” Vi kan också säga att vår Messias, Jesus Kristus, är nära! Det är budskapet som nu når oss genom det som skett i vår tid. Inser vi att mångtusenåriga profetior nu går i uppfyllelse? Gör vi inte det, är det dags att vakna upp inför detta!

Hotbilden från Iran förstärks Iran har i sommar provskjutit robotar Den hotbild som funnits från Irans sida mot Israel har under sommaren förstärkts. Om inte en lösning på detta konflikthot kommer snart kan det leda till en militär konflikt, vars konsekvenser är svåra att överskåda. I juli utförde Iran provskjutningar av robotar med en räckvidd på 2000 kilometer, alltså robotar med tillräcklig kapacitet för att nå till Israel. Att det är just Israel som är det tilltänkta målet det framgick med all tydlighet när man tidigare under en parad i Teheran visades långdistansrobotar, på dessa fanns övertäckande texter med budskapet ”Radera ut Israel från kartan”. Även signaler från Iran i samband med Israels 60-års firande i våras var tydliga. Då talade Irans president Ahmadinejad om Israel, att landet var ”bestämt att förgöras”. Stoppas inte denna utveckling i Iran, för att framställa kärnvapen, så blir ett krig oundvikligt. Israel måste slå ut de anläggningar som nu anrikar uran för att få fram kärnvapen. Det enda som egentligen skulle kunna göra att krig undviks, är att regimen i Iran störtas. Om inte detta sker i närtid, är ett krig det som vi kan räkna med. Detta skulle medföra konsekvenser för hela världen. Chefen för IAEA, Mohamad El Baradei, har uttryck sina farhågor om ett militärt anfall sker på Iran: ”Det skulle förvandla Mellanösternregionen till ett eldklot.” Ett annat larm kommer från den tidigare brittiske utrikesministern David Owen. I ett uttalande i Sunday Times i oktober, säger han att ett angrepp på Iran kan vara möjligt före december. Anledningen till detta är att efter den tiden så är det en fara för en kärnfysisk explosion kommer att ske vid en senare bombning av atomkraftsanläggningarna i Iran. Vidare säger Owen Under att: ”Under de senaste 40 åren har det funnits få fall där jag har varit mer bekymrad över en viss konflikt skulle eskalera till att involvera, ekonomiskt, hela världen.” Det finns en stark profetisk dimension kring detta allvarliga krigshot mot Israel. Profetiorna visar på att Israel kommer att bli utsatt för svåra krig och attacker i den yttersta tiden. Detta visar att vi har kommit mycket nära slutskedet och Jesu andra tillkommelse.

Vems är landet? Frågan i rubriken är mycket aktuell i vår tid. Det handlar om Israel som i år firar 60-årsjubileum som stat. Palestinierna strävar efter att få upprätta en stat och begär landområde för det. Därför är detta en aktuell och het politisk fråga. Vems är egentligen landet? Vi skall se på olika argument som kan peka på vem som egentligen har rättigheter till detta omstridda landområde. För att vi verkligen skall komma till botten med denna fråga måste vi först konstatera vad Gud säger i sitt ord. ”När ni säljer jord, skall ni inte sälja den för all framtid, ty landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig.” 3 Mos.25:23. Det är för det första Guds land, han som skapt himmel och jord. För det andra har han rätt att ge det till vem han vill. Vi skall då se på ytterligare ett bibelord. ”Han tänker för evigt på sitt förbund, på det ord han påbjudit för tusen släkten, på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak. Han fastställde det för Jakob som en stadga, för Israel som ett evigt förbund. Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land, det skall bli er arvedel.” Ps. 105:8-11. Vi ser här klart anvisat vem landet givits till. Det talas om Abraham och vidare hans efterkommande genom Isak, (alltså ej Ismael, arabernas stamfader), åt Jakob: ”som en stadga, för Israel som ett evigt förbund.” Tydligare än så kan det knappast sägas, alltså att förbundet är ett evigt förbund, det betyder att det gäller än. För den som har respekt för Gud och Hans ord är därmed frågan avgjord. Högsta instans, nämligen Gud själv, har talat och det skall vi underordna oss. Men även för den som inte bryr sig om vad Guds ord säger eller tror på det, så finns det ändå argument för att se att svaret blir det samma: landet tillhör judarna. Rent historiskt är det inget annat folk än judarna som har haft ett sådant förhållande som de, när det gäller detta landområde. Det är bara judarna som har haft Jerusalem som sin huvudstad och inget annat folk har format sitt språk och byggt sin nationalstat här. När idag palestinierna begär att få upprätta en stat skall vi veta att det aldrig tidigare funnits en palestinsk stat, varken här eller någon annan stans. Ja, även benämningen ”palestinier”, är ett uttryck som skapats först på senare tid, detta av taktiska skäl. Det finns nämligen inget särskilt folkslag, ”palestinier”, det är araber som det handlar om. Vi skall citera vad PLO:s egen tidigare försvarschef uttalande 1977: ”Det finns ingen skillnad mellan jordanier, palestinier, syrier och libaneser… Vi är ett folk. Det är bara av politiska skäl som vi omsorgsfullt understryker vår palestinska identitet. Ty det är i arabernas nationella intresse att uppmuntra palestiniernas existens gentemot sionismen. Ja, existensen av ens särskild palestinsk identitet förekommer bara av taktiska skäl. Upprättandet av en palestinsk stat är ett nytt medel att fortsätta kompen mot sionismen och för arabisk enhet…” Slut citat. Vi skall också se på myten att judarna har tagit landet från ”palestinierna”. De officiella siffror som den brittiska administrationen tillhandahöll före Israels självständighets förklaring visar att: 8,6 % av landområdet ägdes av judar, 3, 3 % av araber, 16,8 av landområdet hade övergivits av arabiska ägare. Resterande 70 % var den brittiska mandatmaktens egendom och tillföll således Israel såsom juridiska arvinge. Detta är viktigt att ha med i dagens diskussion om vem som har rätt till landet. Herbert Tingsten För att ytterligare understryka Israels rätt till landet skall vi också komma ihåg av Herbert Tingsten skrev i boken Det hotade Israel. Där talar han om tre slags rätt till landet för judarna. - Det första är den historiska, bibliska rätten. - Det andra är kulturarbetets rätt. Det är judarna som har byggt upp landet. - Det tredje är lidandets rätt. Judarna har varit förföljda och fått lida mycket i de länder där de bott. Inte minst de brott som begicks under det andra världskriget, motiverar att de skall få tillbaka det lilla landområde som det handlar om och som de en gång förskingrats ifrån. Det finns alltså flera olika argument för att landet, där judarna nu bor, tillhör dem. Det är bra att känna till denna bakgrund när man dag diskuterar denna fråga: Vems är landet?

David Ben-Gurion - statsman och profetgestalt David Ben-Gurion läser upp självständighetsförklaringen 1948 När nu Israel i år firar sitt 60-årsjubelium kan det var intressant att också uppmärksamma Israels förste premiärminister, David Ben-Gurion. David Ben-Gurion var den som fick förmånen att läsa upp Israels självständighetsförklaring vid det historiska och profetiska ögonblicket 1948. Det var mycket passande ty han var själv en man som själv läste mycket i de gamla skrifterna, Guds ord. Han var medveten om sambandet mellan landet och den heliga skrift. Så här skriver han i regeringens årsbok 1951-52: ”Israels framtida utveckling vilar på de båda grundvalarna Landet och Boken, det härliga landet och den heliga Bibeln.” Ben–Gurion såg alltså vikten av Guds ord, så här säger han: ”Vår styrka är Bibeln. Genom Bibelns kraft lever det förflutna i oss. Den som vill förstå Israel näste läsa Bibeln.” Han såg staten Israels tillblivelse som ett under som skulle förverkligas i den yttersta tiden: ”Genom otaliga generationer var vi det enda folk som fasthöll tron på den vision som skulle förverkligas i de yttersta tiderna. Det kan inte vara möjligt att en framtidssyn, som i så mångas sekler inspirerat ett folks tro, dess förhoppningar och dess tålmodiga väntan, skulle svika oss nu när vi äntligen upplevt de under som staten Israels tillblivelse utgör.” Vid ett tillfälle fick han frågan om den nuvarande staten Israel är en uppfyllelse av profetian. Hans svarade: ”Den hade aldrig annars uppkommit!” Så fortsatte han med följande utläggning: ”Jag kan inte föreställa mig hur den annars skulle ha kunnat uppkomma ─ judar kommer från Irak, från det tidigare Babel, från Indien, Jemen och från hela världen. Hur har de kommit? Vad har drivit dem att komma? Det var boken! Det var den första och huvudsakliga faktorn.” David Ben-Gurion var övertygad om att det var Gud som församlade judarna och vid ett tal 1961 läste han Jes. 11:11-12 och sa: ”Idag har vi förmånen att se fullbordandet av dessa profetior och Bibelns löfte. Från norr och söder, från öster och väster, från hundra länder förlossas de förskingrade och återvänder för att på nytt bygga upp sina liv.” Han såg vidare sambandet med församlandet och Messias ankomst, han sa angående detta: ”Vi lever i den messianska tiden och det är Herren, vår Gud, som församlar oss och det skall vi inte sätta oss emot.” Vid ett annat tillfälle yttrande han: ”Vårt folk måste första komma tillbaka till sitt land sedan skall Messias komma.” Vid ett besök som vi gjorde på kibbutzen Sde Boker, där han slog sig ner på ålders höst, kan man se vad som var riktmärket för hans arbete med att förvandla öknen till ett blomstrande land. På hans skrivbord fanns följande bibelställen antecknade: Jes. 2:22, Jes. 35:1, Jes. 41:9, 43:19-20. 51:3. David Ben-Gurion hade Bibeln som riktmärke, som den statsman han var. På så sätt är han ett föredöme för både andra statsmän och människor. Låt oss följa i hans fotspår och ha Bibeln som den bok som får vägleda våra liv. ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Ps. 109:105. David Ben-Gurions skrivbord på kibbutzen

Hotet mot Israel Under det första halvåret i år har en upptrappning skett i Mellanöstern. Flera hotbilder har förstärkts och det gemensamma för dessa är att hoten riktas mot Israel. Frågan är nu vad detta kommer att leda till. Kan den upptrappning som sker i områdena runt Israel, vara förberedelser för ett nytt krigsutbrott? Vi kan ge några exempel på den aktuella bilden. Hizbollah i Libanon utlöste en krigskonfrontation med Israel sommaren 2006. Sedan dess har de upprustat. Nu har de har minst dubbelt så många raketer som 2006 och kan starta ett raketregn över Israel. Det handlar om 30-40 000 raketer! Till detta kan läggas ett alltmer upptrappat hot från Syrien. I april sa Syriens president att ett krig mot Israel är möjligt och att de var redo för det. Dessutom rapporteras det om att Syrien har en kärnvapenreaktor. USA:s kommentar om denna är att den inte är för fredligt ändamål. Vem fienden är behöver inte sägas. Irans kärvapenambitioner är kända sedan länge. Även här har presidenten uttalat vem fienden är och att Israel skall utplånas. Hur allvarligt detta hot är speglades i CBS NEWS, ett välkänt nyhetsmagasin som ses av stora skaror. I slutet av april medverkade den israeliske generalen Eliezer Shkedy i programmet och gav då uttryck för hur allvarligt den iranske presidenten Ahmadinejads hot mot Israel verkligen är. Han sa: ”Jag anser att detta är ett mycket allvarligt hot mot staten Israel, men mer än det, det är ett hot mot hela världen. De talar om att förstöra och utplåna oss från jorden.” Vi ser alltså att många av Israels fiender talar om och gör förberedelser för krig. Samtidigt så talas det om fred i de fredsförhandlingar som skall genomföras detta år. Den allvarliga frågan är alltså den om krig eller fred i Mellanöstern? Svaret kan komma redan i år.

Gud har utvalt Jerusalem Ingen stad i världen har haft större betydelse för mänskligheten än Jerusalem. Det var där Jesus dog för våra synder. Guds ord säger att det är Gud själv som har utvalt Jerusalem. Nu har vi fått ytterligare ett tecken på att så är fallet. Som bekant finns det satelliter som från rymden fotograferar markytan. När man tog fram en sådan satellitbild över bergen och dalarna utanför Jerusalem, gjorde man en intressant iakttagelse. De som kan läsa hebreiska såg de bokstäver som står för Guds namn. Det är det namn som Moses fick när han frågade Gud efter Hans namn, på svenska bokstäverna JHVH. Så här ser bokstäverna ut på hebreiska: På bilden längst ner ser man dessa bokstäver på satellitfotot. För oss som inte kan hebreiska ger det ju inte samma intryck för dem som på bilderna kan läsa Guds namn. Så här är Bibelns budskap: ”Jerusa¬lem, den stad som jag har utvalt åt mig för att där fästa mitt namn.” 1 Kung. 11:36. Samma budskap återfinns på fler ställen: 1 Kung. 14:21, 2 Krön. 6.6 och 2 Krön. 12:13 Att Jerusalem har utvalts av Gud är ett budskap som vi skall förkunna. Jesus säger vid ett tillfälle att om människor tiger skall stenarna ropa. Nu kan man säga att t o m bergen ropar ut budskapet

Judarna - en ödesfråga Israel och judarna är utan jämförelse det folk och land som står mest i fokus i Bibeln. Även i de profetiska förutsägelserna som Bibeln ger angående den yttersta tiden, så är det även där detta land och folk som det mest handlar om. Under 2008 kommer också Israel att vara i centrum av viktiga händelser, inte minst på grund av de förhandlingar som i år skall ske mellan israeler och palestinier. Världens stora politiker har sina tankar om detta, men det stora misstaget är att man förbiser vad Gud själv säger om detta land. Detta finns tydligt angivet på flera ställen i Guds ord, så här kan det t ex låta: ”En profetia: Herrens ord om Israel.” Sak 12:1. Det verkar i övrigt som om nästan alla har åsikter om Israel och det judiska folket. Nu är det även här så att Gud har något att säga. Han säger bl. a så här: ”Den som rör vid er (Israel), rör vid hans ögonsten.” Sak. 2:8. Detta är alltså vad Gud själv säger om det judiska folket. Vilken kontrast mot vad muslimerna säger om dem. De kallar nämligen Israels folk för apor och svin! Det är vad Koranen lär i Sura 5:65. I vår tid upprepas detta av såväl kända som okända muslimer, i små som stora sammanhang. Vi skall här bara ge några exempel på detta, fler skulle kunna ges. Sudansk TV den 25 maj 2007: Shejk Muhammad Tannound talar om judarna som avkommor av apor och svin. Vi har sett detta på youtoube: http://www.youtube.com/watch?v=e2xnUTkxWjM Syrisk TV den 21 juli 2006: Ministern för religiösa donationer Muhammad Abd Al-sattar har samma budskap; judarna är apor och svin. Har kunnat ses på denna länk: http://www.youtube.com/watch?v=UQERHieZHcg Saudiarabisk TV den 7 maj 2002: Där kan man se en hjärntvättad liten flicka på 3,5 år som säger att judar är apor och svin. Detta var länken där detta visades: http://www.youtube.com/watch?v=nhbHVEGnYD8 Den lilla flicka framställs som en sann muslim av programledaren. På frågan om vem som säger att judarna är apor och svin, svarar hon: ”Vår Gud.” Vilken kontrast till vad den levande Gud, som kristna tror på, säger om judarna: De är Guds ögonsten. Ändå finns det de som påstår att vi har samme Gud som muslimerna. Ack, så stor förvillelsen kan bli!

Israel 60 år: 1948-2008 I år fyller staten Israel 60 år. Det är en profetisk milstolpe i vår tid. Det är också ett profetiskt under att detta land återuppstod efter närmare 2 000 år. Många och fördömande ord har uttalats över judarna i detta land och de har praktiskt taget inte haft en enda dag av verklig fred sedan 1948. Den muslimska arabvärlden har gång efter gång attackerat det judiska folket genom ett flertal krig under de senaste 60 åren. Följderna har varit nederlag för dem som angripit Israel. Trots detta har man från islamistiskt håll inte gett upp kampen att utplåna Israel. Rörelser som Hamas, Hizbollah, och islamistiska Jihads har denna målsättning. PLO har heller ännu inte strukit föresatsen om Israels utplåning i sina stadgar! Till detta finns det uppenbara och uttalade hotet från Iran, vars president vid ett flertal tillfällen har uttryckt att Israel skall utplånas. Det borde ju vara en naturlig sak att stödja den nation som har så många fiender och fått kämpa för sin existens allt sedan 1948. Det är dock inte självklart för alla, istället så haglar fördömanden över Israel från alla möjliga håll. Det tyder på att man inte har klart för sig den unika kamp som Israel utkämpar - det är faktiskt den enda nation i hela världen som hotas av utplåning. Kampen kommer att bli alltmer intensiv för Israel framöver. Gud kommer dock att vaka över Israel i dess kamp för överlevnad. Frågan är bara var vi står i denna kamp - på Israels fienders sida, som vill utplåna landet eller på Guds - som vill vaka över detta folk. Det kommer att visa sig allt tydligare var vi står i denna fråga.