Vems är landet?

Frågan i rubriken är mycket aktuell i vår tid. Det handlar om Israel som i år firar 60-årsjubileum som stat. Palestinierna strävar efter att få upprätta en stat och begär landområde för det. Därför är detta en aktuell och het politisk fråga. Vems är egentligen landet?

Vi skall se på olika argument som kan peka på vem som egentligen har rättigheter till detta omstridda landområde. För att vi verkligen skall komma till botten med denna fråga måste vi först konstatera vad Gud säger i sitt ord. ”När ni säljer jord, skall ni inte sälja den för all framtid, ty landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig.” 3 Mos.25:23. Det är för det första Guds land, han som skapt himmel och jord. För det andra har han rätt att ge det till vem han vill. Vi skall då se på ytterligare ett bibelord. ”Han tänker för evigt på sitt förbund, på det ord han påbjudit för tusen släkten, på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak. Han fastställde det för Jakob som en stadga, för Israel som ett evigt förbund. Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land, det skall bli er arvedel.” Ps. 105:8-11. Vi ser här klart anvisat vem landet givits till. Det talas om Abraham och vidare hans efterkommande genom Isak, (alltså ej Ismael, arabernas stamfader), åt Jakob: ”som en stadga, för Israel som ett evigt förbund.” Tydligare än så kan det knappast sägas, alltså att förbundet är ett evigt förbund, det betyder att det gäller än. För den som har respekt för Gud och Hans ord är därmed frågan avgjord. Högsta instans, nämligen Gud själv, har talat och det skall vi underordna oss.

Men även för den som inte bryr sig om vad Guds ord säger eller tror på det, så finns det ändå argument för att se att svaret blir det samma: landet tillhör judarna. Rent historiskt är det inget annat folk än judarna som har haft ett sådant förhållande som de, när det gäller detta landområde. Det är bara judarna som har haft Jerusalem som sin huvudstad och inget annat folk har format sitt språk och byggt sin nationalstat här. När idag palestinierna begär att få upprätta en stat skall vi veta att det aldrig tidigare funnits en palestinsk stat, varken här eller någon annan stans. Ja, även benämningen ”palestinier”, är ett uttryck som skapats först på senare tid, detta av taktiska skäl.

Det finns nämligen inget särskilt folkslag, ”palestinier”, det är araber som det handlar om. Vi skall citera vad PLO:s egen tidigare försvarschef uttalande 1977: ”Det finns ingen skillnad mellan jordanier, palestinier, syrier och libaneser… Vi är ett folk. Det är bara av politiska skäl som vi omsorgsfullt understryker vår palestinska identitet. Ty det är i arabernas nationella intresse att uppmuntra palestiniernas existens gentemot sionismen. Ja, existensen av ens särskild palestinsk identitet förekommer bara av taktiska skäl. Upprättandet av en palestinsk stat är ett nytt medel att fortsätta kompen mot sionismen och för arabisk enhet…” Slut citat. Vi skall också se på myten att judarna har tagit landet från ”palestinierna”. De officiella siffror som den brittiska administrationen tillhandahöll före Israels självständighets förklaring visar att: 8,6 % av landområdet ägdes av judar, 3, 3 % av araber, 16,8 av landområdet hade övergivits av arabiska ägare. Resterande 70 % var den brittiska mandatmaktens egendom och tillföll således Israel såsom juridiska arvinge. Detta är viktigt att ha med i dagens diskussion om vem som har rätt till landet.

Herbert Tingsten

För att ytterligare understryka Israels rätt till landet skall vi också komma ihåg av Herbert Tingsten skrev i boken Det hotade Israel. Där talar han om tre slags rätt till landet för judarna. - Det första är den historiska, bibliska rätten. - Det andra är kulturarbetets rätt. Det är judarna som har byggt upp landet. - Det tredje är lidandets rätt. Judarna har varit förföljda och fått lida mycket i de länder där de bott. Inte minst de brott som begicks under det andra världskriget, motiverar att de skall få tillbaka det lilla landområde som det handlar om och som de en gång förskingrats ifrån. Det finns alltså flera olika argument för att landet, där judarna nu bor, tillhör dem. Det är bra att känna till denna bakgrund när man dag diskuterar denna fråga: Vems är landet?