Stöd för Hamas i Sverige

Vad har vi för blodtörstiga mörkermänniskor i vårt land? 

Läs denna ledare i Göteborgs-Posten:” En dag efter att över tusen judar kallblodigt mördats på de mest ohyggliga vis i Israel så firas det i svenska städer. Under manifestationen i Göteborg hördes en man som klättrade upp på fontänen i Brunnsparken skrika ”vi ska slakta israelerna”. Detta enligt journalisten Sofie Löwenmark som rapporterade på plats.

”Helsingborgs stad firar Gazas seger, stolthet och värdighet” var rubriken på livesändningen från manifestationen i Helsingborg. I Malmö var det över hundra bilar i en liknande jubelfylld manifestation. Liknande manifestationer ägde rum på andra platser i Sverige.

Doku, som granskar den islamistiska miljön i Sverige, skriver i ett reportage om glädjen som uppvisas på sociala medier. Tusentals personer har ”hyllat attackerna mot Israel. Många beskriver hur de har gråtit av lycka och att de i går vaknade upp till den bästa morgonen någonsin. I grupperna cirkulerar ett stort antal filmklipp som visar kidnappad israelisk civilbefolkning. De får glada smileys och kommentarer präglade av hot och hån.”

Det är alldeles uppenbart att bland muslimska och pro-palestinska organisationer i Sverige så finns det absolut ingen som helst instinkt att ta avstånd ifrån lördagens massmord och förbrytelser. Att det uppdagats att människor har bränts ihjäl levande och att barn har bundits med rep och mördats inför sina föräldrar har inte dämpat firandet.

Bland de mindre nogräknade är det inte ens en fråga om att fördöma något. Som Doku visar i sin granskning handlar det tvärtom om eufori och entusiasm. ”Öga för öga, tand för tand, blod för blod, död för död ger oss ett fritt Palestina” skriver någon. ”Frihet och rättvisa kommer inte att ske genom förhandling eller försoning” är en annan kommentar.

Inte en enda muslimsk organisation, förening eller tongivande talesperson har gjort ett reservationslöst fördömande av händelserna. Mustafa Issa, ordförande för Förenade Islamiska Föreningar i Sverige (FIFS) skriver på sin Facebooksida att: ”Vi står kompromisslöst med Al Aqsa! Vi står kompromisslöst mot dess fiender”.

De tar inte avstånd eftersom de inte har något emot att det skedde, de tycker att det var något bra. Det är förstås ett problem för Sveriges blygsamma judiska minoritet. Dess församlingsledare manar i vanlig ordning judar för att undvika att visa judiska symboler och vara vaksamma. Men vad säger den här situationen om möjligheten att bygga ett välfungerande och fredligt Sverige när så många firar mord och övergrepp?

Lycka till med den ”utmaningen”.

I teorin borde det vara lätt att fördöma Hamas och åtskilja omtanke om palestinier generellt och det som hände under lördagen specifikt. Hamas är inte bara israels fiende – terrororganisationen är dessutom det palestinska folkets fiende. Det borde vara en självklarhet.

Hamas har sedan flera år grävt upp vattenledningar, och på så sätt försämrat tillgången på vatten i Gaza, för att använda dem till att tillverka missiler som skickas mot Israels civilbefolkning. De vägrar nu att evakuera civila palestinier (vem ska då agera som deras mänskliga sköld förutom kidnappade israeler?).

Alla de resurser som som de har använt till att förbereda meningslösa terrorattacker mot israeler borde ha gått till deras egen civilbefolkning. Men i stället gick till att kallblodigt mörda israeler i deras hem, något som inte leder till att en enda palestinier får det bättre, friare eller kan leva ett mer anständigt liv. Tvärtom.

Hamas har gjort precis allt de har kunnat under hela organisationens existens för att torpedera varje försök till försoning, fred och kompromiss. Hamas har aldrig arbetat för fred eftersom organisationens fundament är målet att tillintetgöra Israel och dess befolkning. Hade Hamas haft möjlighet och medel så skulle lördagens massaker upprepas tusenfalt i hela Israel. Det är detta som firas i Sverige. Inte en framgångsrik befrielserörelse utan en dödskult av samma skrot och korn som Islamiska staten.

Nu låter det som att det här är ett specifikt svenskt problem med organisationer och människor som jublar över massmord och betraktar det som en självklar del av en kamp för frihet. Men det är inte annorlunda i exempelvis Storbritannien eller i något annat västeuropeiskt land. I ett gemensamt uttalande från 45 muslimska organisationer och aktivister i Storbritannien så avvisar man användningen av ordet ”terrorism” för att beskriva helgens händelser.

Kommer dessa röster mötas av massivt motstånd från en enig och humanistiskt sinnad europeisk offentlighet?

Nej. Ett centralt problem för Västeuropa är att stora delar av den ”progressiva” offentligheten, främst bestående av vänsterlutande akademiker och aktivister, har odlat ett enögt och och dogmatiskt sätt att se på makt och förtryck.

Enligt detta sätt att se på världen är den som betraktas som offer alltid oskyldig och kan aldrig göra fel. Det finns en maktpyramid i samhället och de som, enligt teorins förespråkare befinner sig längst ned, är oantastliga. I detta fall palestinierna. På förhand är uppfattningen om vem som är förtryckare och förtryckt given. Inga komplicerande omständigheter kan tillåtas för att rubba den här förenklande verklighetsbeskrivningen.

Det är därför offentliga personer i Sverige kan ägna hur mycket tid som helst åt en sverigedemokrat som skriver politiskt inkorrekta uttalanden på Twitter. Sverigedemokraterna är nämligen enligt manus alltid onda. Men samma personer som protesterar mot SD är paralyserade när det uppmanas till slakt på civila under manifestationer eller i sociala medier. De vet helt enkelt inte vad de ska säga eller göra av det faktum att personer med utrikes bakgrund uttrycker fullkomligt hårresande uppfattningar.

Personerna som de trodde var bovarna i dramat har fortfarande inte avskaffat demokratin i Sverige. Samtidigt har vissa, företrädesvis med bakgrund i Mellanöstern, samlats för att fira massmord på civila. Det blir helt enkelt kortslutning för människor som är marinerade i postkolonial teori och så kallad antirasism. De vet inte vad de ska göra av situationen när verkligheten inte motsvarar den inövade teoretiska kartan.

Det är betydelsefullt att se och förstå den här tystnaden och förvirringen kring vad som sker. Den innebär nämligen ett sorts underförstått stöd till uppfattningen att de som kämpar emot påstådd kolonialism, rasism och kapitalistiskt förtryck aldrig kan göra fel. Detta stöd stärker de som i dag på våra gator manar till mer slakt på israeler i övertygelsen att förtryckarsidan, i detta fall Israel, inte har några civila – inga oskyldiga. Allt ”motstånd” i en sådan kamp blir därför legitimt.

Tyvärr är svensk offentlighet full av poserande halvtidshumanister. Personer för vilka det är bekvämt att visa solidaritet och fina uppfattningar när det inte kostar något och passar. De författar öppna brev och skriver under namninsamlingar bara när de bevittnar oförrätter som ligger i linje med deras ideologiska förförståelse av världen. Den här gången, när det manas till mer massmord mot judar, så vänder de bort blicken. Det blir inga motdemonstrationer eller upprop. Det är ingen slump. Det är konsekvensen av många decenniers ideologiska korruption.” Slut citat.

Vi får vara tacksamma att det finns ledarskribenter som klargör och avslöjar vilka mörka krafter som finns i Sverige och som nu har avslöjats sig i samband med Hamskriget.

Vi behöver klarsynta ledarskribenter, klarsynta politiska ledare och inte minst klarsynta andliga ledare.