Öppet brev till pastorer

Bästa pastor!

Situationen för den kristna tron i vårt land är allt annat än gott. I snitt upphör en församling i veckan, så har det varit under 2000-talet. I en del församlingar är det ungefär hälften aktiva av de matrikelförda.

Något behöver göras – det handlar om den kristna trons framtid i detta land. Därför är frågan viktig för alla och den kan inte tas lätt på. Här har vi alla som andliga ledare och pastorer ett särskilt ansvar.

Den 19 oktober skrev Joel Halldorf på ledarplats i Dagen. Huvudrubriken var ”Omgivna av dåliga vägledare” Underrubriken var: ”Råd till osäkra predikanter i en förvirrad samtid.”

Halldorf skrev: ” Bristen på självförtroende kan få predikanten att tona ner anspråken, för att undvika att säga något som inte vem som helst skulle kunna hålla med om.”

Mot slutet av ledaren skrev Halldorf: ”Till sist: tala inte bara allmänt om synd, nåd och att Jesus älskar oss. Vägledning bör vara handfast. Tala också om girighet, gästfrihet, att älska sina fiender och att stå inför döden”.

För att vi skall få se en nedåtgående trend måste något göras, förkunnelsen av Guds ord är en avgörande faktor. Vi behöver en ny tydlighet och frimodighet på detta område. Det håller inte att bara tala om det som alla kan hålla med om, då sker ingen förändring och utveckling.

Att genomgående upprepa att Gud älskar oss, är inte heller något som varken för församlingarna eller enskilda, framåt på tron väg. Snarare kan detta uppfattats att oavsett hur vi lever, så är allt gott och väl och vi räddas av den gudomliga kärleken. Vi borde förstå hur farligt ett sådant förhållningssätt är.

Vi har tydliga anvisningar på den rakryggade hållnings som en i Herrens tjänst skall inta. Låt detta belysas med två bibelord:

”Är det nu människor jag försöker få på min sida, eller Gud? Eller söker jag människors gillande? Hade jag fortfarande sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare.” Gal. 1:10.

”Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan. Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller andra.” 1 Tess. 2:4–6.

Vårt förhållande till de som lyssnar på predikan, skall alltså inte vara att alltid söka människors gillande eller genom orden försöka behaga människor.

Vi behöver se djupet av att vara i Herrens tjänst. Att verka i en församling är en del av den kallelse som en pastor har, men bara en sida av kallelsen, den andra är att man står ytterst i Guds tjänst.

Man är i första hand i Guds tjänst och i andra hand i församlingens tjänst, det är i den ordningen man skall se på sin tjänst inför Gud. 

PS. Ett tillägg till ovanstående.

Vi tycker det passar bra att lägga till det som pastor Stefan Swärd skrev på sin blogg den 21 oktober, det ligger i linje med det vi har skrivit:

"Att vara pastor kan så lätt glida in i ett världsligt tänkande kring karriär, resultat, självförverkligande, och att nå berömmelse och människors godkännande. Om man tänker karriärmässigt kring sin pastorsroll och sina kristna engagemang, och söker bara efter människors bekräftelse – då har man glidit bort från troheten till Kristus, efterföljelsens och försakelsens väg. Om man tänker att man ska bli pastor för större och större församlingar och nå allt viktigare uppdrag, och bli alltmer känd i kristna världen – det är avfallets väg."  Stefan Swärd.