Rädd?

Ja. Men det avgörande är vad vi gör med den insikten.

 Länk till artikeln, texten finns här nedan: Vi ska inte skrämma – men det kanske är nu du måste bli rädd

Så här skriver Nicklas Vent, säkerhetsreporter i Aftonbladet: ”Kan Ryssland anfalla Nato?  Ja. Men det avgörande är vad vi gör med den insikten.

Jag vet att världen just nu ofta tycks allt för mörk. Jag vet också att många människor därför i allt lägre grad tar del av nyheter.

Det är ett problem som för mig som säkerhetsreporter blir särskilt akut i lägen som detta – när larmen nu duggar tätt om att en rysk invasion av ett Natoland faktiskt kan vara nära.

Medier ska inte vara oskäligt alarmistiska. Vi ska inte skrämma, eller skapa oro eller upprördhet i onödan.

Men mer än något annat måste vi säga som det är. Sanningen är att läget just nu är väldigt, väldigt allvarligt – och att det snabbt kan bli värre än de flesta föreställer sig.

Kriget i Ukraina går dåligt för Ryssland, men det finns inga tecken på att männen i Kreml därför tänker ge upp. Risken är snarare att de väljer motsatt väg – och höjer insatserna. Pengar, vapen och förnödenheter från Europa håller Ukraina under armarna. Så länge stödet består kan Putin inte vinna kriget.

Alltså måste det brytas.

Ryssland hybridkrig mot oss handlar ytterst om att splittra och skapa rädsla. Vi ska dra öronen åt oss, och börja lyssna på extremisterna som bakom en mask av fred och samförstånd alltid är beredda att välja sina medmänniskors underkastelse.

Kampanjen har ännu inte fungerat.

Det är därför den nu eskalerar kraftigt, snabbare än vi i väst hinner med. Antalet misstänkta hybridangrepp har skjutit i höjden de senaste månaderna – men vi har en tendens att fortfarande se varje fall som en enskildhet. Utredning ska ske, förövare lagföras och allt rimligt tvivel sopas undan.

Det skulle för all del kunna finnas skäl som inte har med Ryssland att göra till att två män kastar brandbomber nära tyska försvarsföretag, att drönarföretaget Milrem i Estland sätts i brand eller att ett ammunitionslager i Bulgarien går upp i lågor. Men de enskilda träd som inte passar in i mönstret får inte skymma skogen.

Det vi vet räcker.

Den misslyckade drönarattacken mot flygplatsen i Leipzig kunde lika gärna lett till dödsoffer. Vi måste förutsätta att en dödlig attack kan ske när som helst.  

Vi människor har lätt för att anpassa oss.

Det är vår stora styrka – och vår stora svaghet. Den ryska invasionen 2022 skakade om, men nu har kriget blivit vardag.

De flesta av oss förutsätter nog att det kommer fortsätta pågå där borta, relativt förutsägbart och begränsat. Det du och jag måste ta in är att det inte måste förbli så.

Ryssland känner sig fram. Om de politiska målen nås med attacker i gråzonen är det gott så, men om det inte funkar finns andra alternativ.

Ytterst kan det handla om en regelrätt militär attack – mot ett Natoland.

En sådan kommer inte gå ut på att erövra massa mark eller tvinga oss på knä. Såna resurser har inte Ryssland. Sverige kommer inte att ockuperas. Det händer inte heller i morgon. Ester och letter, närmast hotet, manar till lugn. Ett omedelbart angrepp är inte förestående.

Men en attack skulle ställa saker på sin spets. Det kan räcka. Den tvingar varje land att välja. Gäller Natos löften om kollektivt försvar på riktigt, och överlever sammanhållningen provet?

USA var redan på väg bort från Europa.

Nu är både vapenförråd och politiskt kapital tömda på ett hittills meningslöst krig mot Iran, samtidigt som världsekonomin hänger på repen.

Om Ryssland mobiliserar, skapar en politisk kris i ett gränsområde och använder det som förespegling för en militär insats vet vi inte vad som händer.

Vissa länder, som Slovakien, kommer att ta till alla möjliga och omöjliga svepskäl för att hålla sig utanför. Den som hävdar att den vet vad Donald Trump kommer att göra ljuger.

När det bränner till kommer det att gå snabbt.

Våra politiker kommer att ha ödesdigra beslut att fatta, i den värsta kris svenska ledare ställts inför på över 80 år. Då måste vi medborgare förstå insatserna, stå bakom åtgärderna och vara grundade nog att hålla samman, göra vårt, hjälpas åt.

Det värsta måste inte hända, kanske aldrig kommer att hända – men om det händer måste vi ha tänkt på allt det här innan. Det är därför jag skriver det här.

Putin räknar med vår rädsla. Att den ska passivisera oss och kuva oss. Vi måste möta honom med mod. Inte genom att stoppa huvudet i sanden, utan genom att förstå vad som pågår, ta in verkligheten och bygga styrkan att möta den.

Det är okej att vara rädd. Det enda som är oförsvarligt är att inte vara förberedd.” Slut citat.

Vi upprepar vad Vent skriver: ”Sanningen är att läget just nu är väldigt, väldigt allvarligt – och att det snabbt kan bli värre än de flesta föreställer sig.” Vi upprepar också: ”Det är okej att vara rädd. Det enda som är oförsvarligt är att inte vara förberedd.”

Vi bävar nog alla inför vad som kan hända.  Rädsla kan göra att vi agerar, förbereder oss mentalt praktiskt på olika sätt. Då har rädslan varit oss till hjälp - vi måste vara förberedda. Vi har skrivit om det ett antal gånger. Därför är det viktigt att en större auktoritet än vi säger det, säkerhetsreportern på Aftonbladet. Hjälper inte det – då har vi oss själva att skylla.