När Jerusalem överlämnades till England 1917

När Jerusalem överlämnades till England 1917 - Holger Nilsson

Publicerad september 2005

Jerusalem har en mycket central roll i den plan som Gud har. Eftersom det är så kan man finna märkliga händelser kring denna stad. Vi skall här återge en sådan. Den är från år 1917 när Jerusalem kom i engelsmännens händer. I Paris bodde en rik och berömd man vid namn Rothschild. Denne man fick en märklig känsla av att det skulle komma en fruktansvärd tid över Europa och att denna fruktansvärd tid på ett särskilt sätt skulle drabba judarna. Detta var omkring 1913, alltså före första världskriget. I sin nöd för detta så skickar han ett telegram till den turkiske sultanen som på den tiden hade överhöghet över Palestina, för det var ett protektorat under Turkiet. Han frågar följande i telegrammet: ”Kan jag baron Rothschild köpa Palestina som ett nationalhem till judarna.” Som en parantes skall sägas att denne man var själv jude och han styrde det stora och rika finanshuset Rothschild, som ett av de största finanshusen i världen. Så att köpa Palestina det var ingen omöjlighet för honom. Han hade alltså denna oro att något skulle komma senare och ville alltså placera judafolket som fanns i Europa, i Palestina. Han skickar telegrammet och får per omgående svar. Turkarna är orientalare, de säger inte ja, de säger inte nej, de talar i bildspråk. Så när han fick telegram tillbaka så stod det ett bildspråk på telegrammet, mycket märkligt: "När Nilens vatten rinner in i Jerusalem skall Ni få köpa Palestina. herr Rothschild." Vad betydde då det? Var det ja eller nej? Rothschild som själv var jude, förstod orientalernas språk, så han förstod det ögonblickligen. Den turkiske sultanen svarade med ett bildspråk och han svarade att det var omöjligt. Nilen rinner ut på ett ställe som ligger på höjd 0,0. över havet. Jerusalem ligger på flera hundra meters höjd över havet. Budskapet var alltså att lika omöjligt som det är att för en flod att rinna uppåt, lika omöjligt som det är att få vatten att rinna den motsatta vägen mot naturlagarna, lika omöjligt skulle det bli för en jude att komma in i Palestina. Ett blankt nej, men format i orientalernas vackra bildspråk. Han förstod budskapet. Så bröt det första världskriget ut. Mitt i krig, mitt i fördärv och elände kan Guds ord gå i fullbordan. Det profetiska ordet går i uppfyllelse och Guds plan går i uppfyllelse när tiden är inne. Engelsmännen kom i krig, turkarna kom i krig, och de kom i krig emot varandra.

General Edmund Henry Allenby

En general som hette Allenby, fick i order att befria Palestina. Det var något märkligt med Allenby, han var en personligt kristen, en troende, inte bara religiös Denne general fick i order att befria Palestina och han var genialisk och förstod att turkarna var skickliga soldater och att engelsmännen behövde vatten i sin kamp, for det var öken där de skulle tåga fram i. Han tog därför vatten från platsen där Nilen rinner ut och de byggde vattenledningar och pumpade det så att trupperna hade vatten hela tiden när de tågade fram i öknen. Det var en genialisk tanke. Turkarna hade gamla åsnor och gamla skinnsäckar på sina åsnor och de törstade oerhört när drabbningarna kom, medan engelsmännen kunde pumpa fram friskt vatten hela tiden. På så vis var de i kondition och kunde rycka framåt. Till slut en dag stod general Allenby på Oljeberget och såg den heliga staden. Då blir han så gripen och han säger till sina andra generaler: "Jag kan inte sända mina orena kanoner mot den heliga staden och fördärva allt där som Jesus har gått, jag kan det inte." Så skickar han ett telegram till den engelska konungen där han omtalar att han är frälst och frågar vad han skulle göra med Jerusalem. Han fick svar, det var kung George V som svarade följande i det märkliga telegrammet som blivit så berömt: "Make it a matter of prayer". (Gör det till ett böneämne.) Det berättas att generalen stod och viftade med telegrammet och så sa han till dem: "Vi skall ha en bönestund. Vi skall be till Gud. Jag har fått telegram från självaste kungen och det är order." De bad att de skulle ta slippa att spränga sönder staden. Gud hör bön! På natten öppnade turkarna portarna och de gick ur staden och försvann. När morgonen kom hade de lämnat staden åt sitt eget öde. Borgmästaren hissade vit flagga. Jerusalem var övergiven, utan något skott utan någon förstörelse.

General Allenby på väg in i Jerusalem

Engelsmännen tågade så in i staden och så tog de och lade den sista vattenledningen in i Jerusalem. Balfour, den engelske statsmannen, gav deklarationen att Palestina skulle öppnas gratis som ett nationalhem för judarna. Det skedde praktiskt taget samtidigt som vattnet från Nilen pumpades in i Jerusalem. Tänk på vad sultanen svarat i telegrammet: "När Nilens vatten rinner in i Jerusalem då skall ni få köpa Palestina". När Nilens vatten rann in i Jerusalem blev Iandet gratis öppnat for judafolket. Guds vägar är förunderliga!