Inlägg

Vi behöver en upprättelse på predikans område.

En förändring när det gäller predikan i våra församlingar har skett. Tidigare var det en mycket klar och tydlig undervisning om vad Guds ord säger på livets olika områden och vad som förväntas av en Jesu efterföljare. Bibelns samlade budskap ger ett helhetsgrepp om både vad den kristna tron är och vad den innebär för den kristnes livsinriktning.

Med det sista ordet om livsinriktning så handlar det alltså om att ha det himmelska målet stadigt för sitt inre och att bli bevarad på vägen dit. Jag tror att både målet och vägen som leder dit har blivit alltför otydligt framställd i predikningar.

Innan jag fortsätter tankarna kring det vill jag påminna om hur det kunde låta förr. Som ett exempel på detta är Lars Linderots psalm Ingen hinner fram till den eviga ron. Så här är texten till den första versen:

Ingen hinner fram till den eviga ron, som sig ej eldigt framtränger. Själen måste utstå en kamp för den tron, varpå dess salighet hänger. Porten kallas trång, och vägen heter smal, hela Herrens nåd är ställd uti ditt val, men här gäller tränga, ja, tränga sig fram, annars är himlen förlorad.

Detta är bara ett exempel på hur man har gått bort ifrån de allvarliga budskapen. Vi skall inte underskatta vad en sådan här text, som man förr sjöng i församlingarna, verkade fram i den gemenskapen och som man sedan hade i sitt innersta och kanske även själv sjöng då man inte var i kyrkan. Det var en påminnelse om vart man var på väg och att det handlade om att kämpa sig fram för att nå det himmelska målet.

Nu är till stora delar både målet och den andliga kampen borta från både sång och förkunnelse. Mycket av predikan handlar om hur man skall hantera livet med vår tidsstress och press, livspusslet skall gå ihop och hur man skall få ett bra liv. Med utgångspunkt från en bibeltext kan man applicera den på den enskilde och hans liv här i tiden.

På så sätt sätts det egna livet i centrum och det liv som levs här på jorden. Borta blir då Bibelns stora berättelse om synden (när hör man predikningar om detta?) och dess konsekvenser för livet på jorden. Det djupa allvaret att om man inte omvänder sig (när hör man omvändelsebudskap?) går man evigt förlorad, (när hör man predikningar om detta?)

Med bara dessa exempel kan man se hur det skett en stympning av förkunnelsen i församlingarna, kanske utan att man varit medvetna om det. Endast de riktigt gamla kan konstatera denna förändring. De som är medelålders och yngre tror att det som man nu hör i sång och predikan, det är något som är helt normalt, man vet inte om något annat.

Här behöver vi påminnas om hur frikyrkorna i vårt land levde i väckelse och fick bedja med skaror av människor till frälsning. Om vi gräver i dessa väckelsekällor kan vi också få uppleva det som tidigare generationer i frikyrkorna varit med om.

Det är dags att vi i vår tid rannsakar oss och verkligen söker en förändring.