Gustaf Landmér berättar

Vi behöver påminnas oss om väckelsetider när mörker skiljs från ljus.

Vi citerar från boken ”När Guds eld flammar”, där Gustaf Landér skriver så här: ”För några år sedan hamnade jag i en sådan miljö. Jag kan teckna bilden nu, emedan huvudpersonerna är borta. Och allt kom att hållas så "tyst", att jag icke nu begår någon som helst indiskretion genom att använda händelsen som belysningsmaterial.

En av ledarna i den församling jag då tjänade kom till mig en dag någon timme före mötet och begärde ett enskilt samtal. Hans ärende var att förmana mig samt att bedja mig att icke använda så skakande och "grovhuggna, ja rentav ohuggna" bilder. Sådant gagnade icke Guds rike och mitt ärende. Jag visste icke då, vad som egentligen låg under det hela.

Jag hade fastat och bedit flera dagar och kämpat i min ande för att få seger i mötena. Ty jag kände varje gång, att det försvann så mycket kraft, att jag emot slutet av varje möte rent av blev maktlös. När mannen slutat tala, hade han naturligtvis väntat, att jag skulle försvara mig. Istället föreslog jag honom, att vi skulle böja våra knän och tala med Gud om saken.

Och därmed böjde jag mina knän och började bedja. Mannen böjde knä och stammade fram några ord. Sedan sade han icke ett enda ord till mig. Jag fick icke heller något ord till honom. Och så skildes våra vägar den dagen Väckelsen hade redan börjat. Bland dem som allra först begärt förbön var det en ung flicka, som tjänade hos en framstående man i samhället. Hon blev förbjuden att gå på mina möten.

Hennes husbonde hade samma dag varit och talat med den man, som nu varnat mig. Jag fick sedan veta, att han hade vädjat till denna "friförsamlingspamp" att söka få mig bort från församlingen och samhället så fort som möjligt. Jag bara skadade församlingens anseende. Vi hade våra möten klockan sex på vardagskvällarna, och flickan

skulle nu inte bli fri från sitt arbete förr än klockan sju. Det hade mannen och hans hustru förelagt henne.  Detta gjordes för att hålla henne borta från mina väckelsemöten. Den något enfaldiga flickan tog sig då före att i smyg vrida fram klockan en timme och kom så iväg även denna kväll. Personligen kände jag henne icke. Jag hade icke talat ett enda ord till henne.

Böjd under sin syndabörda, hade hon krupit ned på knä tillsammans med flera andra. Ingen visste, att hon var mor till ett barn. Och ingen visste, att hon tagit detta dödfödda barn och grävt ned det i en backe i en annan socken. Och mannen, som hon tjänade hos, var far till barnet.

När hon kom hem från mötet, hade man upptäckt hennes bedrägeri med klockan. Och mannen var icke sen att banna henne för detta. Hon förbjöds eftertryckligt att hädanefter besöka ett enda

möte. Mannen hade betalt flickan för att hon skulle tiga. Och nu fruktade han, att hennes samvete skulle väckas, så att hon icke skulle kunna tiga. Och det var precis, vad som skedde.

Tidigt följande morgon var hon försvunnen. Hon hade gått direkt till fjärdingsmannen och bekänt allt. Den man som varnade mig, innehade också en sådan tjänst i samhället, att han blev tillkallad och underrättades om hela sammanhanget. Han var med om att gräva upp liket. Den eftermiddagen hängde sig flickans husbonde. Och mannen som "varnat" mig var med om att skära ned honom ur snaran. Och nästa söndagskväll gick denne "kristne" man på bio. Ack, hur svårt är det icke att väcka den oandlige!” Slut citat.

När Guds ord predikas som det ska, då tål inte de ljusskygga individerna ljuset. När man däremot mest kretsar kring att Gud är kärlek, då blir de inte avslöjade. Nej, då kan de med det budskapet som intäkt leva vidare i sina synder och tro att det inte ”är så farlig”.

Nu är det hög tid att allt Guds ord predikas så att det får ske en åtskiljning, på rättfärdigt och orättfärdigt. För en dag kommer allt i ljuset och då är det bäst att tåla det ljuset, istället för att bli bortvisad som Jesus säger: ”Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.”  Matt 25:41. Så talade Jesus, nu är det knappats någon som ens vill upprepa vad Han har sagt – och ändå så skall man predika. 

Skall vi inte predika allt Guds ord? De som inte gör det kan göra en lista på vad som inte skall predikas. Skulle vara intressant att se en sådan lista. Är den listan lång, säger det mer om den som har gjort den, än den som har gett oss sitt ord.

Länk till en artikel där man kan lyssna till Landmérs kraftfulla förkunnelse:  https://flammor.com/gustaf-landmr-p3192.html