Evighetsallvaret

Vad är då slutligen och sist det som vi verkar för som kristna och församlingar?

Det handlar djupast sett att människor skall välja rätt väg i livet för att räddas för evigheten till den himmelska världen. Detta sker i genom frälsningen i Jesus Kristus. Alternativet till denna frälsning måste vi också vara medvetna om, förtappelsen. Båda dessa slutdestinationer finns och vi måste ha med båda för att vi skall kunna omfatta en hel förkunnelse och ett helt tjänande för Herren.

Hur har det då kunnat bli så att det nästan aldrig talas om den eviga förtappelsen, eller helvetet som är det ord som används i Bibel 2000 på ett flertal ställen? För det första så är det ett avsteg ifrån vad Jesus själv förkunnade. Han talade och varnade mer för den eviga förtappelsen än han talade om himlen. Detta borde vara en tankeställare – varför gjorde han det? Han ville varna människorna för att komma till denna fruktansvärda plats. På annat sätt kan väl knappast hans betoning av detta ses.

Sedan måste vi inse att en utebliven förkunnelse på detta område, att det är att ta bort en av grunderna i den kristna tron. För det är faktiskt så här vi kan läsa om detta: ”Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras mot fullkomningen, och inte lägga grunden igen med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, med undervisning om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom.” Hebr. 6:1-2.

Det sistnämnda, evig dom, tillhör alltså grunderna för kristen tro, och den grunden har inte ändrats. Vad som däremot har ändrats är förkunnelsen av denna grundläggande bibliska sanning. Den har mer eller mindre tystnat. Hur har det kunnat bli så och vem har gett oss mandat att tona ner eller rent av vara tysta i denna fråga, när inte Jesus var det?

Självklart skall allt Guds ord förkunnas, vi har ingen rättighet att ta bort något från Guds ord – tvärtom är vi varnade för att göra det: ”Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok.” Upp. 22:19.

Vi läser alltså ”denna profetias bok”, om vi då förstår det som att det handlar om Uppenbarelseboken som betecknas på det sättet, och inte minst i den varnas det kraftigt för konsekvenserna av att gå förlorad. En varning lyder: ”Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.” Upp. 20:15.

Nu har det gjorts åtskilliga försöka att omtolka och bortförklara de ställen som talar om evighetsallvaret. Inte minst på senare år har detta skett och böcker har getts ut där man gör det. Om vi ser det i ett större perspektiv har man genom kyrkans historia haft med den förkunnelsen och den sanning som alltså Bibeln själv framhåller att den tillhör grunderna i läran.

Det blir ett avfall i den yttersta tiden. Vi kan kanske räkna in denna förändring som skett på detta område, som en del av detta avfall. I vart fall kan vi inte ta lätt på denna fråga utan verkligen rannsaka oss över varför vi har förändrat förkunnelsen under senare tid på detta område.

Kanske vi har trott att det skulle vara en framgångsrik väg att gå? I så fall kan vi nog lätt inse att det inte har varit så, snarare tvärtom. När frikyrkorna hade den välgrundade tron på detta och även förkunnade det, då var det en stark tillväxt i dessa kyrkor. Människor insåg allvaret och överlämnade sina liv till Gud.

Det är sedan den liberala teologin har trängt in även i frikyrkorna som vi skördar resultatet – tillbakagång. De klara budskapen om nödvändigheten av omvändelse från Satans makt till Gud, är i vår tid inte längre självklara. Det som däremot klart står fram är skriftens ord på dessa områden och det är det som gäller i alla tider.  Vi har tydliga skriftord som visar på vilket budskap som ska predikas. Ett exempel är då Jesus själv talade till Paulus om vad han var kallad till, det återges i Apostlagärningarna 26:18: ”... för att öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, så att de får syndernas förlåtelse och en plats bland dem som helgats genom tron på mig.”

Och om inte denna omvändelse finns, då blir bara kyrkorna som vilken annan förening som helst och inte en församling enligt Bibelns modell. Det handlar om att räddas från något till något. När denna förkunnelse klargörs för människor kan vi förvänta en skörd för himlen. Eller har även himlen avskaffats precis som tron på förtappelsen? Kan man tro på den eviga saligheten och inte tro på dess motsats? Jesus säger så här: ”Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv." Matt. 25:46. I båda fallen används ordet ”evigt”. Det är ologiskt att tro att det bara handlar om evigt liv i den himmelska världen och inte i förtappelsens värld.

Vi kan inte förändra det som Jesus har sagt, hans ord är vårt rättesnöre.