Begäran om Palestinsk stat

I september framlade den palestinske president Mahmoud Abbas en ansökan i FN:s generalförsamling om att få en Palestinsk stat erkänd. Det är inledningen till ett nytt skede som kan få stora konsekvenser.

Israel har sagt sig vara redo att erkänna en Palestinsk stat, däremot vägrar Abbas att erkänna Israel som en judisk stat. Vidar kan nämnas att Abbas sagt att i en palestinsk stat skall det inte få bo en enda jude. Däremot vet vi att det bor cirka 1 miljon palestinier i Israel och de har israelsikt medborgarskap. Den som tror att det som nu skett kommer att leda till lugn och ro i detta område kommer att bli besviken. Det upprepas ständigt att Israels så kallade ockupation av västbanken är det stora hindret för fred. Inget kan vara naivare än att påstå något sådant. Det skulle ju innebära att det varit fred innan denna så kallade ockupation. 1967 års krig ledde fram till den. Det var alltså inte fred före ockupationen, den är alltså inte orsaken till utebliven fred, så det påståendet faller. Det var också med 1967-års gränser som arabstaterna gick i krig med Israel, detta för att utplåna landet. Se kartan. Det handlar inte om hur stort eller litet Israel är, det handlar om att Israel existerar. Det är det som är problemet för den muslimska världen. Det var Arabstaternas vilja att utplåna Israel 1967 som ledde till att västbanken och östra Jerusalem förlorades till Israel. Arabstaterna har sig själva att skylla, så att säga. Skulden till krigsutgångens resultat skall inte belastas Israel, som kämpade för sin överlevnad. Den skall belastas arabstaternas hat. Detta skall inte belönas med att Israel tvingas att acceptera gränser som man inte kan försvara. Som minst blir då landets gräns ca 15 kilometer brett, vilket kunde leda till att landet delas vid ett nytt krig.

Abba Eban kallade 1967 års gränser för ”Auschwitz-gränser”. Vi eftersträvar väl inte ett nytt Auschwitz?