TV-tittande

Det är av största vikt att inse detta och vad det har resulterat i.

Först ser vi i den lilla artikeln från Dagen för 60 år sedan, vad man skrev då. Dagen skrev alltså: ”Och håller detta mäktiga massmedium på att bli en av de allvarliga konkurrenterna till intresset före den andliga verksamheten?” Frågan var befogad. I dag har vi svaret – det har visat sig tydligt att så blev det.

För 39 år sedan i Flammor nr 1 1985 hade vi en artikel med denna rubrik: ”Har TV-serierna blivit viktigare än mötesserierna?” Vi publicerar den här: ”En pastor sökte Gud i bön, frågande varför det inte var någon väckelse i församlingen. Då manade Gud honom att gå runt och besöka församlingsmedlemmarna på kvällarna. I hem efter hem fann han dem sittande framför sina TV-apparater. Då talade Gud till honom och sa: Det är på grund av detta som det inte är någon väckelse.

Du kanske undrar, kan TV:n verkligen vara ett hinder för väckelse? David Wilkersons verksamhet bland narkomaner, som nu är spridd i många länder och har hjälpt skaror av människor, är väl bekant. Men hur började hans överlåtelse som resulterade i detta? 

I "Korset och Stiletten" skriver han, hur han frågade sig: "Hur mycket tid tillbringar jag framför den där apparaten varje kväll? Ett par timmar minst. Herre, vad skulle hända an jag sålde TV:n och tillbringade den tiden i bön?  Jag var faktiskt den ende i familjen som någonsin såg på TV. Vad skulle hända om jag använde två timmar varenda kväll i bön? Det var en stimulerande idé. Byt ut TV mot bön och se vad som inträffar!

Man kan sedan läsa om hur han sålde TV:n och när detta var gjort skriver han: "sedan dess har mitt liv varit annorlunda."

Don Bashams vittnesbörd i boken "Fräls oss från ondo?” är liknande. Han berättar där om sina problem i sitt förhållande till TV-apparaten. Vi citerar: "Just då framstod mitt sjukliga intresse för TV-apparaten an ett exempel på alla mina problem. Jag tittade tvärs över rummet. Där stod den som en fet, självbelåten Buddhastaty och stirrade på mig med sitt stora mörka öga. Herre, sa jag högt, det är inte TV:n som är problemet, det är mig det gäller. Herre, det står inte väl till med mig Jag behöver din hjälp!

Och framför TV-apparatens stirrande blick omslöt mig en majestätisk Närvaro. Jag upplevde en frid som jag inte känt på veckor.  I det ögonblicket visste jag att Herren var med mig i kampen Vad jag än nu kämpade emot, så var det inte mot Gud. Han stod på min sida. Han varken fördömde eller kritiserade mig Utan önskade endast att jag skulle komma till honom. Jag kände mig överväldigad, när jag förnam hans kärlek. Ur den frid som intog mig, föddes ett lysande litet beslut. Genom Guds nåd skulle jag ta mig ur den modfälldhet som jag befann mig i. Jag tog ett djupt andetag och klädde mitt inre beslut i ord. "Till avgrunden med TV!"

Häpen över att jag hade talat med så hög röst, tittade jag upp i taket och undrade, om jag hade stört Alice och barnen en trappa upp. Allt förblev tyst däruppe.  Efter denna avsvärjelse visste jag att problemet med TV:n inte längre fanns. Jag kunde inte förklara det. Likaväl som jag tidigare hade vetat, att TV:n var en snara för mig, så visste jag nu, att jag var fri."

- Tänk om dessa båda hade levat kvar i sitt TV-tittande och inte gjort sin överlåtelse.  Vilka skaror av människor som idag är frälsta och befriade, annars i sin synd och bundenhet hade varit på väg till en evig förtappelse.

NEGATIV PÅVERKAN.

Vi har här sett hur TV:n utgjort ett hinder, när det gäller överlåtelse till Gud och ett effektivt tjänande. Men nu är det inte bara så att TV-tittandet är ett hinder när vi ska söka oss närmare Gud, utan jag vill påstå att det drar oss bort från den djupa gemenskapen med Gud. Det finns många kristna som menar sig vara så andligt starka att de kan praktiskt taget kan se vad som helst utan att påverkas negativt. Detta är lögn!

FÖRFÖRELSE.

Att TV kan utgöra en negativ påverkan är dock kanske ett alltför milt uttryck, man skulle snarare kunna tala om förförelse.  En tidning återgav ett profetiskt budskap, som frambars innan TV var en verklighet. Det löd ungefär så här: Att i framtiden skulle förförelse komma och den skulle komma över hustaken. 

HUR ANVÄNDER VI VÅR TID?

Guds ord uppmanar oss att ta vara på tiden. Gör vi det? Mötesserier med möten kväll efter kväll, som det anordnades förr, blir allt mera sällsynta.  Inte beror det på att fritiden blivit mindre, det är ju bekant att den har ökat.

Kanske beror det på att också för de kristna har TV-serierna blivit viktigare än mötesserierna. Gud får finna sig i att vara med i andra hands planeringen av kvällarna. Man han är INTE nöjd därmed!

URSÄKTER.

Någon säger: "Man tänk på de kristna programmen!" Man har lyckats se till att mycket lite tid ges för sådana program!

En annan säger: ”TV är ett så bra sällskap!" Ett sämre sällskap kan man knappas tänka sig!

Ett annat försvar: "TV:n är en så bra barnvakt!" Jesus säger: "Ve den som förför en. av dessa mina minsta" Låt barnen bli bekanta med Jesus istället för denne förförare.

Ytterligare någon menar: "Det finns ju avstängningsknapp!" Tyvärr verkar det vara få som har karaktärsstyrka att använda den!

Ännu någon menar: "Det är så trevligt med en TV-hörna!" Se upp så inte bönevrån har blivit en TV-hörna!” Slut citat.

Praktiskt råd: Börja aldrig och se en av dessa tv-serier, det blir då lätt att du vill se alla avsnitt i dessa. På det sättet binder du upp dig till en massa timmars tv-tittande som skulle kunna användas på ett bättre sätt.   

För 50 år sedan kunde församlingar ha mötesserier från onsdag till söndag, ibland i ett par veckors tid. Idag har de flesta församlingar bara en gudstjänst i veckan. Det går inte att bortse från att TV:n har varit en bidragande orsak till den förändring som skett i församlingarna – det är hög tid att vi inser att församlingarnas möten har ersatt med att man sitter hemma - många gånger vid TV-apparaten.

Förr var det väckelsens eld som brann bland de troende – nu brinner man för annat. OM vi inte inser den förändring som skett är vi så förblindade så att vi inte inser det avfall som ägt rum de senaste årtiondena! Det skall kallas för avfall och inte något annat – annars bedrar vi oss själva och kommer inte att vakna upp och få se det andliga uppvaknande som vi är i ett mycket stort behov av i detta land!