Tillvarons gåta
Holger Nilsson
Jag lyfte min blick högt upp emot skyn
samt stampade kraftigt med foten i dyn,
som främling i universums oändliga hav
förtvivlan och hopplöshet tanken mig gav.
Jag hade letat i lärdomens stora förråd
sökt att finna klarhet, visshet och råd,
ty svaret på livets gåta, den ville jag veta
för att aldrig mer behöva söka och leta.
Ack, min längtan fick ett kallhamrat svar
att blott en produkt av slumpen jag var,
det näpste mitt längtans spirande frö
då målet allenast var att döden få dö.
Ty nu livet kändes blott grått och kallt
och utblottad och berövad jag var på allt,
smärtan av tomhet ville få mig att gråta
om endast detta var svaret på livets gåta.
Då plötsligt med blixtens klarhet jag såg
att tillvaron dock på ett högre plan låg,
ty tanken den nåddes av de gamla ord
om en som skapat både himmel och jord.
Livet blev plötsligt en meningsfylld tid
och hjärtat fylldes med storslagen frid,
jag var ej längre främling i tomhetens land
ty livet vilade i Guds mäktiga skaparehand.
© www.flammor.com
Jag lyfte min blick högt upp emot skynsamt stampade kraftigt med foten i dyn, som främling i universums oändliga hav förtvivlan och hopplöshet tanken mig gav. Jag hade letat i lärdomens stora förråd sökt att finna klarhet, visshet och råd, ...