Tillvarons gåta 

Jag lyfte min blick högt upp emot skyn

samt stampade kraftigt med foten i dyn,

som främling i universums oändliga hav

förtvivlan och hopplöshet tanken mig gav.

Jag hade letat i lärdomens stora förråd

sökt att finna klarhet, visshet och råd,

ty svaret på livets gåta, den ville jag veta

för att aldrig mer behöva söka och leta.

Ack, min längtan fick ett kallhamrat svar

att blott en produkt av slumpen jag var,

det näpste mitt längtans spirande frö

då målet allenast var att döden få dö.

Ty nu livet kändes blott grått och kallt

och utblottad och berövad jag var på allt,

smärtan av tomhet ville få mig att gråta

om endast detta var svaret på livets gåta.

Då plötsligt med blixtens klarhet jag såg

att tillvaron dock på ett högre plan låg,

ty tanken den nåddes av de gamla ord

om en som skapat både himmel och jord.

Livet blev plötsligt en meningsfylld tid

och hjärtat fylldes med storslagen frid,

jag var ej längre främling i tomhetens land

ty livet vilade i Guds mäktiga skaparehand.

Skriv ut