Främlingens land
Främlingens land
Du mottogs i själviskhetens kyla så sträng
och otrygg du grät dig till sömns i din säng,
du tog de första steg in i det kyliga land,
där gåstolen ersatt föräldrarnas trygga hand.
Du sparkade och svor på skolgårdens asfalt
och dess hårdhet skakade i själen som svalt,
du vandrade under kunskapens höga valv
fast benen av fruktan och otrygghet skalv.
Du hade i själen ett värkande sår
och det läktes ej fastän år lagts till år,
sedan växte du upp och i världen kom ut,
men smärtan från såret tog aldrig slut.
Du ensam och hjälplös famlade vilsen kring
skyddad av samhällets säkra men kalla ring,
när ljusen i folkhemmet om aftonen tändes
där ute du kände hur i själen de brändes.
Du visste om sambandet där i sängen du låg
fast vuxen och manlig dig människor såg,
men trygghetens säkra och fasta fadershand
den fann du inte i detta främlingens land.
Du nåddes så en dag av Guds kallande röst
och kände värmen i ditt iskalla bröst,
då plötsligt du insåg Guds vidöppna famn
- och äntligen du funnit den trygga hamn.
© www.flammor.com
Du mottogs i själviskhetens kyla så sträng och otrygg du grät dig till sömns i din säng, du tog de första steg in i det kyliga land, där gåstolen ersatt föräldrarnas trygga hand. Du sparkade och svor på skolgårdens a... Främlingens land
Främlingens land Du mottogs i själviskhetens kyla så sträng och otrygg du grät dig till sömns i din säng, du tog de första steg in i det kyliga lan...