En röst genom rymden hördes viska och endast de vakande den hörde men orden de var som en piska för det hjärtats innersta rörde Dess stämma var som kristallen så klar den skingrade vardagens dimma grå genom rymden ett budskap den bar och det träffade stora och små Och orden var få och frågade så: "O, min dyre vän - älskar Du mig än?” och de som hörde viskade då: "Är det Du? - Min brudgum - min vän!” Skriv ut

       Skriv ut

Högmodets gudinna denna hemska kvinna! Förnam hennes vindfläkt med henne är jag släkt! Snabbt var hon borta hade hon kommit till korta? Men spegeln jag tittade i jag såg att där var vi! Till sist en god regel - titta i din spegel! Skriv ut

Mästaren, han skrädde ej på orden och för månglare välte han borden, han gav dem ett tydligt exempel när han drev dem ut ur Guds tempel. Han gjorde sig då ett gissel av tåg inför det förfall som hans ögon såg, och med detta i hand han drev dem ut det skulle på skändande bliva ett slut. Men idag prästerna kappan vänder, och i oro man vrider darrande händer samt frågar sig vad folket vill höra och ger dem det som kliar i deras öra. Stackars dessa som svikit mästaren så, men så är det när man vill tjäna herrar två, men bäst är dock att vara honom till behag om man vill frimodig vara på domens dag. Skriv ut

Han hängde på Golgata kors, på detta sätt led han döden för oss. "Det är fullbordat”, han ropade ut, då människoskaran trodde det var slut. En del står bara och honom betraktar, medan andra alltsammans föraktar. Och av hänsyn till grannar och vänner finns det de som ej honom bekänner. De som tror man kan vara neutral inser väl ej att även detta är ett val. "För eller emot”, det är vad han säger, och han delar så skaran i tvenne läger. Förtappelsens boning eller fröjdefull sal, mellan dessa mål står livets viktigaste val. Skriv ut

Jag satte mig på en mossbelupen sten för att vila mina av vandringen trötta ben, och där jag satt vid skogens mörka rand jag tänkte på gångna tider i detta land. Jag tänkte på gångna generationers folk och ville försöka att vara deras tolk, dessa som med sina maningar och böner försökte att fostra döttrar och söner. De ville visa på liv som av Herren de fått och som hjälpt dem genom de år som gått samt lära dem att vandra i Herrens spår, en dyrbar lärdom för deras kommande år. De talade både tröst och förmaning och gav dem kärlek och varning, de ville lära dem vandra i gudsfruktan och därför de ville så väl med sin tuktan. I dag finns ej mycket av vad fäderna sått och mot botten vårt moderna samhälle gått, man har tagit bort de tio budordens grundval därför med hast man gått ner i den djupaste dal. Men Herren vill åter upprätta detta vårt land om vi bygger på hälleberg och ej lösan sand, då kan ett renat folk åter i landet få bo som är fyllt av styrka och fädernas tro. Skriv ut

Att tänka och att tänka till att stanna upp och att stå still, det är något vi inte hinner för tiden bara från oss rinner. Att leva och att leva livet det är inte för alla givet, de flesta bara jagar på och låter sina dagar gå. Att lämna denna värld och tänka uppå hädanfärd, det skjutes upp till allra sist - men då har man allt dock mist. Skriv ut

Skinka, korv och lutfisk.... man funderar där vid affärsdisk, var det något mer, något som jag glömt.... Bilderbok, docka och Märklintåg.... det fanns något mer jag i skylten såg, alla dessa klappar, tänk om jag något glömt.... Tomtemask, stjärnan och granen.... allt är så viktigt för barnen, men det fattas något i allt, vilken detalj har jag glömt.... Moster, dotter och måg.... det gäller att alla komma ihåg, alla måste ju bjudas, men det är säkert någon jag glömt.... Han föddes i stallet i Betlehem.... det var världens frälsares första hem, så firas högtiden världen över, - men det är ju honom vi glömt. Skriv ut