”Från havet vi kommit”, löd lärarens ord, ”och via schimpanser vi sitter här nu, detta är vad som hänt på denna vår jord och inget annat än utveckling är du.” Med ord om utveckling från en cell, som blivit vad jag en gång ej var, jag tänkte ej bedja någon bön i kväll för ingen det finnes som giver mig svar. På detta sätt mången har berövats sin tro och har blivit en vilsen i tomhetens land, för man ju låtit det falska utsäde gro som förnekar Guds mäktiga skaparehand. Men en dag är de falska ridåerna borta då visas vad människan hade för grund, då skall förnekarna komma till korta ja, då har den kommit - sanningens stund. Skriv ut

Mörka skuggor vilar över denna vår jord ger lidande och sorg bland människors barn, men från den heliga skrift finns tröstande ord om honom som vill lösa ur djävulens garn. Ropa till honom som är världens ljus en tillflykt är han och en räddning så säker, han vill gästa i varje sorgfyllt hus och såren som finns han varsamt dem läker. Så bjud honom in till förlåtelsens fest den börda som tynger han lättar så gärna, han ger det du behöver som allra mest för tid och evighet skall han dig värna. Skriv ut

Nu ser vi hur världens nationer mot Israel sig vänder och i Europa så fattar ledarna tag i varandras händer. Och människan bränns av solen när ozonet tunnas ut men detta är förkunnat att så skall ske vid tidernas slut. Våldet ökar och kärleken i världen skall kallna så är förutsett ty människor är nu i synden så fallna. Farsoter härjar och marken den skakar och brister och människor bävar och sin framtidstro de mister. I otrohet och till otukt människor sina kroppar lånar medan de som vill leva helgat och i renhet man hånar. Men nu har vi kommit till den tid när vi bör ge akt på detta som sker och som är av profeterna förutsagt. Ty så skall det på jorden bli när tiden har runnit ut då skyn skall brista och vi nått vårt oåterkalliga slut. Skriv ut

Vi rusar fram på tidens motorväg den höga farten har gjort oss fartblinda, att hinna allt och längst är det som gäller, eftertanke och levnadskonst har vi passerat, avtagsvägarna till livets grönskande oaser hinner vi aldrig att reflektera över, att färdas framåt i högsta tempo är vårt liv, men ingen ställer frågan: Vart är vi på väg? Skriv ut

Jag går på den slingrande skogens stig med tusende barr och bland knotiga rötter, min vandring går fram på stigen så saktelig med vördnad jag sätter där mina fötter.   Tankar går till dem som trampat stigen förut fäder som vandrat så böjda och slitna, de gått efter möda och dagsverkens slut med grånande hår och av väder så bitna.   På vandring vi går i fädernas spår fast tiden har flyktat och sekler har gått, och till historien har lagts år efter år medan släkten har fyllt de dagar de fått.   Med eftertanke jag stannar på stigen till och drömmer mig bort genom tiders ridå, längtan till gångna tider står, och dit jag vill för att se hur fäderna hade det då.   Men ingen kan spränga tidens barriär för vi kedjats till dagar och i nuet vi går för att göra vårt bästa av tid som nu är och fylla plikterna då år läggs till år.   Snart skall ock vi få lämna jordelivets scen och då redes i mullen en plats för vår kropp, dock finnes ett kors uppå gravvårdens sten som om Frälsaren talar - vårt evighetshopp.   Skriv ut