I Egypten ber man om judarnas död Blir det fred i Mellanöstern? Så länge som muslimerna ber om att Israel skall utplånas och judarnas död, får vi förgäves vänta på fred. Det är många som låter sig duperas och luras av olika arabiska ledare som talar om fred i Mellanöstern i politiska sammanhang. Hade man däremot lyssnat till bönerna i moskéerna skulle man bli betänksam och inse vilket hat som finns mot den enda demokratin i Mellanöstern och dess folk. Den 19 oktober bad den muslimske prästen Futouh Abd al-Nabi denna bön: ”Åh Allah, befria oss från våra synder, stärk oss och ge oss seger över de otrogna, Åh Allah, förstör judarna och deras supportrar. Oh Allah, sprid ut dem, riv dem sönder. Oh Allah, visa din makt och storhet på dem.” En av dem som deltar i bönen var Egyptens president Morsi. Den som vill kan se detta på länken: http://www.youtube.com/watch?v=dTg6k_LKfpY Någon kanske tänker att det kan väl inte gagna fredens sak att avslöja detta. Det är precis tvärtom – endast ljuset och sanningen kan ligga till grund för en verklig fred. När det gäller avslöjanden har Gud i sitt ord, redan avslöjat Israels fiender och deras planer: ”Ty se, dina fiender larmar, och de som hatar dig lyfter huvudet. Mot ditt folk har de onda planer, de rådslår mot dem som du beskyddar. De säger: ”Kom, vi utrotar dem, så att de inte mer är ett folk och så att ingen mer tänker på Israels namn!” Ps. 83:3-5. Det finns flera förvillade ledare, även på det religiösa området, som menar att de kristnas Gud och judarnas Gud är densamme som Allah. I så fall skulle Gud vilja utplåna sitt förbundsfolk. Inte alls!

Fel väg valdes i FN Den 29 november röstade man i FN:s generalförsamling för att det palestinska ledarskapet skulle få en högre status. Sverige har tvekat in i det sista att rösta ja till denna resolution, för det var egentligen ingen självklar sak att man skulle göra det. Omröstningens resultat blev att statusen skall höjas. Det är ett beslut som inte skall applåderas. Skall palestiniernas få en stat skall man åtminstone kunna tala med sin närmaste granne, för det första. Vad blir det för en fientlig stat annars? För närvarande vägrar den palestinska ledningen att förhandla direkt med Israel. Det som nu skett är en ensidig åtgärd från den palestinska ledningen att uppnå ett tillstånd utan att direkt förhandla med staten Israel. Osloavtalet - som undertecknades på 90-talet av Israel och palestinierna - förbjöd ensidiga åtgärder från båda sidor. Det palestinska ledarskapet försöker nu att bryta en stor diplomatisk överenskommelse, den man undertecknat med Israel. Det bådar inte gott för framtida fredssamtal. Det som har skett i FN är att gå fel väg. Man kan inte upphöjas statusen för palestinierna och belöna dem för något som de inte gjort. Man skall nämligen städa upp i sina egna led innan man belönas. Mahmoud Abbas, ledare inom Fatah och PLO kan knappast vara trovärdig i FN:s talarstol om man inte städar upp i Fatahs stadgar. Vi ger några exempel från dessa stadgar: Artikel 12: ”Fullständig befrielse av Palestina, och utrotandet av den sionistiska ekonomiska, politiska, militära och kulturella existens” Artikel 19: ”Väpnad kamp är en strategi och inte en taktik, och de palestinska arabiska folkets väpnade revolution är en avgörande faktor i befrielsekampen och utrotandet av den sionistiska existensen, och denna kamp kommer inte att upphöra om inte den sionistiska staten förstörs och Palestina är helt befriat.” Tack för beskedet i dessa stadgar. Då vet vi vad målsättningen är. Detta kan man alltså säga att Sverige har varit med om att rösta för. Någon kanske säger man skall väl inte bry sig om dessa stadgar. Vi kan väl rösta för palestinierna ändå. Svensk blåögdhet kalls det – eller rättare sagt blindhet. Den som är blind kan ju inte läsa - och då inte heller Fatahs stadgar. Det verkar man alltså inte ha gjort, annars skulle man inte röstat som man gjort. Eller står man bakom dessa stadgar? Då är det ännu värre - då är det riktigt illa.

Irans hot mot Israel Tiden håller på att rinna ut För varje dag som går närmar vi oss den kritiska punkten där ett anfall mot Irans kärntekniska anläggningar kanske blir nödvändigt. Vi har i tidigare artiklar varnat för en konfrontation mellan Israel och Iran. Vi kan alltmer närma oss en sådan. De olika sanktioner som gjorts från EU och USA, samt resolutioner från FN:s säkerhetsråd, har inte gjort verkan. Iran fortsätter trots detta mot en punkt där man kan ha tillgång till kärnvapen .Detta innebär ett hot mot världsfreden och inte minst mot Israel, som man från Irans håll, sagt skall utplånas. Israel ser sig alltmer tvungna till ett anfall på Iran, för att inte bli utplånade i en attack med kärnvapenmissiler. Skulle ett sådant israeliskt anfall komma, då leder det till att världen kommer att vända sig emot Israel med anklagelser för att man startade ett krig som kan få stora konsekvenser för världen. Detta kommer i så fall att visa att man inte har förstått Israels utsatta situation - en sådan som inget land i hela världen skulle vilja befinna sig i. Men det är lätt att fördöma när man sitter på åskådarläktaren, utan att själv vara utsatt för hot om utplåning. Israels premiärminister, Benjamin Netanyahu, säger med tanke på de som motsätter sig ett anfall på Iran: ”Alla talar om kostnaden av att stoppa Iran, men de skall inte var okunniga av kostnaden av att inte stoppa Iran.” Den kostnaden är ett Israel som mer eller mindre med sitt folk kommer att utplånas. Hitler gjorde ett försök att utplåna det judiska folket, det är inte svårt att ta avstånd ifrån detta. Likaså borde det nu vara självklart att ta avstånd från Irans president och dess ledning som har samma inriktning. Här prövas vår solidaritet med den enda nation i världen som står under hotet av utplåning.

Hatet mot judarna Hatet mot judarna växer och de hotas åter med död och utplåning. Då går det inte an att sitta med armarna i kors och inte reagera. Till palestinierna har budskapet gått ut i deras TV-sändningar: ”Döda alla judar”. I svensk media möter oss trots detta hela tiden en rapportering där Israel ges skulden i konflikten med palestinierna. Det är ett blåögt och ensidigt synsätt som visar att man inte förstått Israels situation. Det är dags att man i Sverige inser vem som verkar för freden, för inte kan det vara de som uppmanar att judarna ska dödas? Det är lätt att sitta i Sverige och fördöma Israels kamp för överlevnad mot en omgivning som är fylld av hat och bara vill utplåna Israels folk. Det första man borde göra är att ta itu med den judefientlighet som finns i vårt eget land. ”Sverige ett centrum för antisemitism”. Så löd rubriken i Jerusalem Post den 25 januari. Artikeln refererar till vad Dr Moshe Kantor säger i en intervju för tidningen, med anledning av en ceremoni på Europaparlamentet i Bryssel, i samband med minnesdagen av Förintelsen. Han sa bland annat att det är: ”otänkbart att judar i det 21 århundradet, behöver flytta från Malmö till Stockholm och andra platser.” Detta är alltså en verklighet i Sverige i dag. Det är sannerligen dags att vakna upp för vad som pågår i vårt land! För att vi bättre ska förstå judarnas utsatta situation även i vårt land, ska vi återge hur Sydsvenska Dagbladet vid ett tillfälle beskrev situationen för en judisk lärarinna på en skola i Malmö: ”Länge höll jag tyst om min bakgrund. Men efter att i flera månader ha hört att judar är jordens avskum och en kille under en lektion sa att han skulle döda alla judar, ja då brast det för mig. Jag föll i gråt och sa att han i så fall fick börja med mig”, berättar denna kvinnliga lärare. Istället för att ständigt rikta anklagelser mot det folk som i Israel kämpar för sin överlevnad, vore det bättre att städa upp framför egen dörr.

Vem ligger bakom hatet mot Israel? Aggressionen och hatet gentemot Israel och dess folk verkar bara tillta. Varifrån kommer detta djupast sett? Bibeln ger svaret. Vi har redan sett, och kommer även fortsättningsvis att se ett allt mer växande hat mot Israel. Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, är den bok som på ett alldeles särskilt sätt ger en inblick i de händelser som skall äga rum i den yttersta tiden. Denna bok ger också en avslöjande andlig förklaring till det växande hatet mot Israel. Så här är beskrivs detta: ”När draken såg att han hade blivit nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet.” Upp. 12:13. Här läser vi om en drake, en kvinna och ett barn. Vi måste alltså tyda symboliken så att vi förstår betydelsen av det som beskrivs och vi börjar med draken. Det är ingen svår uppgift för vi finner honom beskriven med andra uttryck i Upp. 12: 9: ”Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.” Här omtalas alltså draken med tre andra uttryck, den gamle ormen, Djävul och Satan. De två senare benämningarna visar helt tydligt vem det handlar om och när det gäller den gamle ormen, känner vi igen den beskrivningen av Satan i Edens lustgård. Vi ska nu undersöka vem kvinnan kan vara. Vi läser om henne i Upp. 12:1: ”Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud.” Detta kanske inte heller ger oss någon säker förståelse av vem kvinnan är. Vi måste söka vidare för att få vägledning om detta. I 1 Mos. finner vi en vers som är mycket snarlik den vi möter i Upp. 12:1. Så här lyder 1 Mos. 37:9: ”Sedan fick han ännu en dröm som han berättade för sina bröder. ´Lyssna´ sade han, ´jag har haft en dröm till. Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.” Här läser vi om det som kopplas till kvinnan i beskrivningen i Upp. 12, nämligen: solen, månen och stjärnor. Det är bara den skillnaden att i bibelstället i 1 Mos. talas det om elva stjärnor och i Uppenbarelseboken om tolv. Detta har också sin förklaring. I 1 Mos. 37 läser vi om Josefs drömmar, det är han själv som berättar en av dessa för sina bröder, i den citerade versen. Han säger: ”Elva stjärnor bugade sig för mig.” Josef var själv den tolfte stjärnan, han representerade dessutom en av Israels tolv stammar. Stjärnorna betecknar alltså Israels tolv stammar. De tolv stjärnor som vi läser om i Upp. 12:1 handlar alltså om Israel och det gör att vi då kan dra slutsatsen att kvinnan betecknar Israel. Nu ska vi också utröna vad barnet syftar på, det som finns beskrivet i Upp. 12: 9. Vi finner det också omnämnt i Upp. 12:5: ”Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron.” Det står här om hur kvinnan (Israel) födde ett barn och detta barn var en son. Det syftar på Jesus Kristus, Guds enfödde Son, som föddes i Israel, när Han kom i mänsklig gestalt. Det står vidare i versen, att Han: skall styra alla folk med järnspira. Det är något som ligger i framtiden, det ser vi av ordet ”skall”. Det syftar på när Jesus under det tusenåriga riket ska regera som konung. Vidare sägs det att: ”hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron.” Här handlar det om förfluten tid, vilket framgår av ordet ”blev”. Jesus har blivit uppryckt till Guds tron i himlen, där Han nu befinner sig i väntan på att komma åter till jorden. Vi har nu tolkat det symboliska språket i Uppenbarelseboken och det avslöjar med all tydlighet att det är djävulen som ligger bakom en förföljelse mot Israel i denna tidsålders avslutning. Som kristna borde det naturligtvis vara helt naturligt att man inte vill ställa sig på samma sida som Guds fiende. Detta är att betänka när man tar ställning mot Israel och kanske uttalar sig fördömande om detta folk. Innehållet i denna artikel här är hämtat från ett av kapitlen i boken Bibelns sista budskap. Kapitlet heter: ”Djävulens strategi avslöjas”. Där visas också på två andra strategier som djävulen har i den yttersta tiden och som avslöjas i Uppenbarelseboken. Boken kan beställas genom att sätta in 100:- + 24:- i porto, på pg 36 64 81 - 0. Betalningsmottagare Antikvariatet.

Genom vilka redskap uttrycks hatet mot Israel? I vår artikel ”Vem Ligger bakom hatet mot Israel?” visas på hur Bibeln avslöjar att Satan har en strategi för den yttersta tiden. I den ingår att han vill förfölja Israel och dessa folk. Detta klara besked från det profetiska ordet måste tas på största allvar. Det innebär också att denna förföljelse måste genomföras, och för att det skall ske så krävs redskap här på jorden. Eftersom vi lever i den yttersta tiden, kan vi se efter om det finns några sådana i vår tid. Vilka har precis samma målsättning som satan har och därmed är redskap för genomförandet av hans planer? Föst kan vi nämna Iran. Det är ingen hemlighet att Irans president Ahmadinejad vill verka för att sätta igång en iransk attack på Israel. I flera tal har han sagt att Israel ska utplånas. Vi har i tidigare nummer refererat till sådana uttalanden. Med tanke på att Iran snart kan ha färdigutvecklade kärnvapen, finns det all anledning att ta dessa hot på största allvar. Muslimska brödraskapets symbol Muslimska Brödraskapet är namnet på en organisation som det också finns anledning att hålla ögonen på. Denna organisation har en 12-punkts plan. Den togs fram 1982 och handlar om en strategi för att etablera en islamsk regering på jorden. Denna strategi går under benämningen ”The Project”. Genom en bok av den schweiziske journalisten Sylvain Besson ”The Conquest of the West: The Islamists’ Secret Project”, har planen blivit känd. Planen har också publicerats i Front Page Magazine den 10 i maj 2006. Vi återger här bara några av strategierna från ”The project”: * Gör den palestinska saken till en global och avgörande fråga för muslimer. * Gör den totala befrielsen av Palestina från Israel och skapandet av en islamsk stat där till hörnstenen planen för global dominans. * Driv en konstant kampanj för att uppegga muslimernas hat mot judar och förkasta alla diskussioner om försoning och samexistens med dem. En annan organisation som har Israels utplåning på programmet är Hamas. Hamas har makten och kontrollen över Gazaremsan sedan 2006 och har sitt ursprung i Muslimska Brödraskapet. Redan i inledningen av Hamas stadgar har man med ett citat som är nog så talande: ”Israel kommer att existera och kommer att fortsätta att existera till dess islam kommer att utplåna det, precis som det utplånade andra före sig.” al-Fatahs och Hamas symboler al-Fatah är ytterligare en organisation som också har Israels utplåning som mål. al-Fatah är en del i Palestinas nationella befrielserörelse och den största gruppen inom PLO. Många känner inte till deras avslöjande målsättning. Så här lyder exempelvis artikel 19 i al-Fatahs konstitution: ”Den väpnade kampen är en strategi, inte bara en taktik, och den väpnade revolutionen av det arabiskpalestinska folket är en avgörande faktor i befrielsekampen och elimineringen av den sionistiska existensen, och kampen kommer inte att sluta förrän den sionistiska staten har eliminerats och Palestina är fullständigt befriat.” Det finns ingen anledning att vurma för dessa organisationer och hålla dem om ryggen - deras ondskefulla planer ska istället avslöjas. Dessa organisationer kan sägas vara fiender till både Gud och Israel. Bibeln har avslöjat dem och deras fientliga inställning, Ps. 83:2-5: ”Gud var inte tyst, tig inte och var inte stilla, Gud! Ty se, dina fiender larmar, och de som hatar dig lyfter huvudet. Mot ditt folk har de onda planer, de rådslår mot dem som du beskyddar. De säger: ”Kom, vi utrotar dem, så att de inte mer är ett folk och så att ingen mer tänker på Israels namn!” Vi har här talat klarspråk om vem som djupast sett ligger bakom planerna på att utplåna Israel och dess folk. På samma sätt har också redskapen för dessa onda planer talat klarspråk, vilket är avslöjande.

Ödesmättad kamp om Jerusalem Allt tyder på att Jerusalem kommer att dras in i samtalen om en palestinsk stat. Att försöka dela staden kan bli ödesdigert. I konceptet med att försöka upprätta en palestinsk stat, ingår tankar på att dela Jerusalem. Men det är ett mycket stort och allvaligt steg som man då vill ta. Det profetiska ordet ger oss den insikten. I dagsläget är Jerusalem Israels huvudstad. Att göra ingrepp i ett lands huvudstad är i sig ett stort steg. Lägger man därtill den aspekt, som man kan finna i bibelordet, får det en ännu större dimension. Om vi först ser den aktuella situationen utifrån palestinsk och israelisk horisont, har vi uppmärksammat ett uttalande. I en intervju i libanesisk tv den 18 juni 2011 gjorde den palestinske presidenten Mahmoud Abbas, följande uttalande: ”Om Jerusalem inte blir Palestinas huvudstad, då blir det ingen stat alls.” Hur laddad denna fråga om Jerusalem egentligen är, framgår av ett uttalande av den israeliske presidenten Simon Peres. Han gjorde det i juni månad. Han varnade för att försöka tvinga fram ett fredsavtal där Jerusalem får en förändrad ställning, kan leda till världskrig. Peres betonade att nu finns det en faktisk fred i Jerusalem. Människor bor och arbetar fredligt och böner stiger tillsammans upp från staden. Före sexdagarskriget 1967, var bilden en annan. I detta krig, där Israel fick försvara sig för att överleva, intogs östra delen av Jerusalem. Man övertog denna del, sedan Jordanien hade ockuperat den sedan 1948. Under den tiden fick inga judar tillträde till denna del av staden. Nu har både judar, araber och andra det. Vi ser av dessa uttalanden att det framöver kan bli en på alla sätt avgörande kamp om Jerusalem. Det är också vad Bibeln faktiskt förutsagt skall ske i den yttersta tidens dramatik. Vi lyssnar till vad Herren talat genom profeten Sakarja: ”Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne.” Sak. 12:3. Detta visar hur ödesmättad kampen om Jerusalem är. Denna stad har en mycket framträdande plats i Bibeln. Detta finns en avgörande orsak för detta. Den framgår av vad Herren sagt: ”Men Jerusalem har jag utvalt för att mitt namn skall vara där...” 2 Krön. 6:11. Av alla världens städer har Gud utvalt Jerusalem, för att han har en särskild plan med denna stad. Det var också där Hans son, Jesus Kristus dog. Guds frälsningsplan är kopplad till Jerusalem. Den stad som Gud utvalt, gör världens ledare inte vad man vill med utan att det får konsekvenser. Det är det tydliga budskap Gud talat genom profeten Sakarja. Han har också förutsett att: ”alla jordens folk skall församla sig mot henne.” Detta har hittills aldrig skett, det är en profetia som väntar på sin fullbordan, och den kommer. Det kan bli så att världens länder gör gemensam sak genom FN och beslutar att Östra Jerusalem, det bibliska Jerusalem, skall bli huvudstad i en Palestinsk stat. Många politiker tror att det är lösningen som gagnar världsfreden. Carl Bildt är en av dem. En rubrik i tidnigen Dagen ger detta besked: ”Carl Bildt: Freden bygger på ett delat Jerusalem.” Freden är inte kopplad till ett delat Jerusalem, tvärtom. Det kommer att utlösa en svår tid för världens nationer när man försöker göra ett sådant ingrepp, i den stad som Gud utvalt. Blir det upptakten till den vedermöda, som Bibeln säger skall utlösas i den yttersta tiden?

Vem har rätten till Jerusalem? Dragkampen om Jerusalem kommer att fortsätta. Israeler och palestinier gör båda anspråk på staden. Vem har den legala rätten till Jerusalem? Det finns mycket tyckande och många åsikter när det gäller frågan om Jerusalem. Men vem har egentligen den lagliga rätten till staden? En som grundligt studerat frågan under 25 år är en internationellt känd människorättsadvokat från Toronto, Jacques Gauthier. Den 1 juni i år talade han i EU-parlamentet i Bryssel. Han sa då bland annat: ”De rättigheter som givits det judiska folket står på en mycket solid, laglig grund och gäller idag”. Vidare sa han: ”Det judiska folket finns i Jerusalem, inte som nybyggare eller invaderare utan på basen av rätt. Dessa rättigheter är klart utskrivna i internationell lag och bör respekteras av det internationella samfundet.” Han motiverade detta på följande sätt: ”Jerusalem är inget nybyggarsamhälle. Om Jerusalem skulle delas enligt vapenstilleståndsgränsen från 1967, skulle Jerusalems gamla stad ställas under palestinskt styre. Detta strider emot de lagenliga utfästelser som gjorts till det judiska folket i San Remo-resolutionen 1920, i överenskommelsen om Palestina-mandatet 1922, liksom det strider mot artikel 80 i FN:s stadgar.” Att förneka judarna rätten till Jerusalem är också att förneka den historiska kopplingen som de har till denna stad. Det är historiskt belagt att judarna i Jerusalem hade sin stora helgedom, det judiska templet. Trots att ingen seriös historieforskare förnekar att detta tempel funnits i Jerusalem, gjorde den tidigare palestinske ledaren Yasser Arafat detta under fredssamtalen i Camp David. USA:s president Bill Clinton sa då till Arafat: ”Men om det inte fanns något judiskt tempel i Jerusalem, hur kan det då komma sig att Bibeln talar om hur Jesus som tolvåring besökte templet i Jerusalem?!! Hur kunde han besöka något som inte fanns?” Inför detta blev Arafat svarslös. Argument måste baseras på fakta, inte på tyckande och åsikter. Detta gäller dagens Jerusalem såväl som historisk fakta. (Målningen nedan föreställer förstörelsen av templet år 70 e. Kr.)

Begäran om Palestinsk stat I september framlade den palestinske president Mahmoud Abbas en ansökan i FN:s generalförsamling om att få en Palestinsk stat erkänd. Det är inledningen till ett nytt skede som kan få stora konsekvenser. Israel har sagt sig vara redo att erkänna en Palestinsk stat, däremot vägrar Abbas att erkänna Israel som en judisk stat. Vidar kan nämnas att Abbas sagt att i en palestinsk stat skall det inte få bo en enda jude. Däremot vet vi att det bor cirka 1 miljon palestinier i Israel och de har israelsikt medborgarskap. Den som tror att det som nu skett kommer att leda till lugn och ro i detta område kommer att bli besviken. Det upprepas ständigt att Israels så kallade ockupation av västbanken är det stora hindret för fred. Inget kan vara naivare än att påstå något sådant. Det skulle ju innebära att det varit fred innan denna så kallade ockupation. 1967 års krig ledde fram till den. Det var alltså inte fred före ockupationen, den är alltså inte orsaken till utebliven fred, så det påståendet faller. Det var också med 1967-års gränser som arabstaterna gick i krig med Israel, detta för att utplåna landet. Se kartan. Det handlar inte om hur stort eller litet Israel är, det handlar om att Israel existerar. Det är det som är problemet för den muslimska världen. Det var Arabstaternas vilja att utplåna Israel 1967 som ledde till att västbanken och östra Jerusalem förlorades till Israel. Arabstaterna har sig själva att skylla, så att säga. Skulden till krigsutgångens resultat skall inte belastas Israel, som kämpade för sin överlevnad. Den skall belastas arabstaternas hat. Detta skall inte belönas med att Israel tvingas att acceptera gränser som man inte kan försvara. Som minst blir då landets gräns ca 15 kilometer brett, vilket kunde leda till att landet delas vid ett nytt krig. Abba Eban kallade 1967 års gränser för ”Auschwitz-gränser”. Vi eftersträvar väl inte ett nytt Auschwitz?