Fynd i Israel bäddar för konflikt År 2013 går till historien som det år då det gjordes enorma olje- och gasfyndigheter i Israel. Det är glädjande för landet men kan samtidigt bädda för konflikter. Detta är rubrik och ingress från en artikel i Dagens Nyheter den 15 juli. De stora oljefyndigheterna som hittats ligger mellan Gaza och Jerusalem. Det talas om att dessa kan röra sig i en storleksordning som är jämförbar med Saudiarabiens tillgångar av olja. Då skall vi veta att det landet är överlägset störst när det gäller oljeproduktionen i världen. Saudiarabien producerar mer än dubbelt så mycket som Irak, som är det näst största oljelandet. Som om inte oljefyndigheterna vore nog, rapporteras det dessutom att Israel funnit enorma mängder av gas i Medelhavet ett par mil från land. Dessa fynd kan innebära att Israel blir självförsörjande i 50 år och dessutom kan landet exportera olja. Det finns en annan sida av dessa fynd och det är att de bäddar för konflikt. Samma dag som Dagens Nyheter rapporterade om fyndigheterna hade man också en alarmerande rubrik: Ingressen till artikeln har detta budskap: ”En ny geopolitisk kamp kan alldeles nyss ha tagit fart kring Medelhavet sedan Israel funnit stora olje- och gasfyndigheter. ´Spelet har precis börjat och det ser inte bra ut´”, säger statsvetaren och Israelexperten Anders Persson till DN.” Vidare kan man läsa i artikeln: ”Om Israel börjar exportera gas till Europa så konkurrerar man med Ryssland, och då kan ytterligare en konflikt skapas. Men alla vill egentligen undvika stormaktsspel, eftersom Ryssland redan är involverat med länderna Syrien och Iran, vilket ytterligare kan spä på konflikterna i maktspelen.” Här nämns Ryssland som en hotbild och det visar att det finns fler indikationer på att vi kan närma oss Gogs anfall på Israel (som omtalas i Hesekiel kap 38 och 39). Det finns anledning att följa skeendet med profetisk vaksamhet.

Nu formas Gogs krigståg Det krigståg som beskrivs i Hesekiel, kapitel 38 och 39, inträffar efter judarnas hemkomst från förskingringen. Nu går vi emot en ny fas – Gogs härnadståg. Profetian i Hesekiel 38 och 39 har ännu inte fått sin uppfyllelse. Därför finns det anledning att belysa den och ställa frågan: Är vi nära tiden för dess fullbordan? Förutsättningen för uppfyllelsen finns nu: ”Ty du vill plundra och röva och vända din hand mot ödelagda platser, som nu åter är bebodda, och mot ett folk som har samlats från hednafolken och som nu har boskap och ägodelar, där de bor i landets mitt.” Hes. 38:12. Landområdet som motsvarar dagens Israel, var för drygt hundra år sedan mer eller mindre ett ökenområde. Nu är det bebott och Israel har idag en befolkning på 8 miljoner som har samlats från olika länder, (hednafolk, Bibelns beteckning). Alltså stämmer bilden med Hes. 38:12. Det finns en rad namn i profetian som anger vilka folk som kommer att delta i anfallet mot Israel. Vi skall återkomma till det. Anföraren för krigståget har fått benämningen ”Gog” i profetian. Det är en mystisk beteckning, en titel liknande ”Farao” eller ”tsaren”. Så här står det om Gog: ”Du skall komma från ditt land längst uppe i norr...” Hes. 38:15. Följer man en linje på kartan rakt norrut från Israel, kommer man till Ryssland. Ett annat namn som förekommer i detta sammanhang är ”Magog”: ”Gog i Magogs land” (Hes. 38:2). Den judiske historieskrivaren Flavius Josephus som levde under det första århundradet e. Kr, skriver att det är det folk som grekerna kallar ”skyter”. Wikipedia ger följande upplysning: ”Skyterna var under antiken en geografisk, politisk och kulturell enhet (Skytien) snarare än en etnisk folkgrupp, som levde omkring Kaspiska havet, på de ryska stäpperna, i norra och östra Iran och vid Altaiabergen i Centralasien.” Det förekommer också andra namn i profetian, nämligen ”Gomer” och ”Togarma”. Enligt uppgifter kan namnet Gomer sättas i förbindelse med en invandrande stam från Ryssland. När det gäller Togarma är det många bibelutläggare som tror att detta gäller folk som bodde i det landområde som idag är Turkiet. Men Ryssland blir inte ensamt i sitt anfall på Israel. Så här säger profetian om vilka andra folk som är med i krigståget mot Israel: Perser, nubier och puteer är med dem...” Vi skall se närmare på dessa namn och vad de kan betyda för oss idag. Persien är ingen svårighet att identifiera. Fram till 1935 var Persien namnet på det som idag är Iran. När det gäller nubier, ger Wikipedia följande upplysning: ”Nubier är ett afrikanskt folk i södra Egypten och norra Sudan.” Man får också upplysningen att nästan samtliga nubier är muslimer. Angående puteer, råder det ganska stor enighet om att denna beteckning syftar på dagens Libyen. Även i detta fall kan man citera Flavius Josephus. Redan på hans tid identifierade han ”Put” som ”gamla Lybios” och Libyen är idag namnet på staten som ligger inom detta territorium. Nu ska vi övergår till att titta närmare på den dagsaktuella bilden för de som pekas ut att tillsammans med Ryssland gå med i ett krigståg mot Israel. Vi kan då konstatera att förändringar som ägt rum den allra senaste tiden medfört att den bild, som profetian ger, klarnat betydligt. Om vi börjar med Turkiet så har en stor förändring ägt rum. Vi kan, som exempel på det, återge ett citat från Israels ambassadör i USA. Han säger: ”Förändringen i Turkiets inriktning – bokstavligen mot Orienten - är en händelse av historiska proportioner.” Efter att under årtionden haft ett relativt gott förhållande till Israel, deklarerade Turkiet 2010 Israel som en huvudfiende. Turkiet bröt flera diplomatiska förbindelser med Israel genom att utvisa Israels ambassadör i Ankara, kalla hem egna diplomater från Israel och avbryta militära avtal. Det finns även de som hävdar att det finns en risk för militär konfrontation. När det Libyen har Ryssland försörjt landet med vapen i decennier, så det finns alltså en tydlig koppling mellan dessa länder. Libyen har också en fientlig inställning till Israel. Här finns alltså förutsättningar för det landet att gå i allians med Ryssland för ett anfall på Israel. När det gäller nubier som alltså lever både i södra Egypten och i norra Sudan, kan vi konstatera att en historisk förändring ägde rum 2011. Då delades nämligen landet Sudan i två stater, Sudan i norr och Sydsudan i söder. Det är intressant att notera att Sudans befolkning, som alltså är nubier, har en fundamentalistisk islamsk regim, medan Sydsudans befolkning till stor del utgörs av kristna. En historisk förändring ägde alltså rum 2011. Med tanke på Hesekiels profetia om nubier, som befolkar Sudan och har islamsk regim, är det som upplagt för fiendskap mot Israel. Något annat som vi kan notera i detta sammanhang, är de band som uppstått på senare tid mellan Sudan och Iran. Det är något nytt. I september 2011 åkte Irans president Ahmadinejad till Khartoum, huvudstad i Sudan. Han talade där om att ”bygga relationer genom samarbete, respekt och ömsesidig nytta”. Det finns alltså en koppling mellan dessa två stater, som båda ingår i profetian om Gogs krigståg. Nämnas kan också att Sudans president sagt: ”Israel är landets fiende nr ett”. Sist i uppräkningen av de anfallande staterna nämner vi Iran. Deras hat och hot mot Israel är väl känt. De har inget emot att gå med i ett krig mot Israel. Enligt profetian som vi hänvisat till, är tydligen Ryssland anförare för Gogs krigståg. Här kan vi också göra en intressant notering att relationen mellan Ryssland och Iran har stärkts på senare tid. I november 2011 hade Press TV en artikel som talar om hur Iran och Ryssland knyter starkare band dem emellan. På bilden nedan ses Irans utrikesminister Ali Akbar Salehi och den ryske ambassadören i Iran, vid detta tillfälle 2011. De starka banden kan också få betydelse om Israel skulle anfalla Iran. Ryssland har nämligen gått så långt att man varnar för att en attack på Iran, är en attack på Ryssland. Det har man kunnat läsa i såväl Asia Times, som i tidningen Arutz Sheva. Med tanke på Israels planer att eventuellt anfalla Iran, förstår vi vad det kan leda till. Vi säger inte att ett sådant anfall omedelbart skulle dra in Ryssland i strid med Israel, men så skulle det kunna bli. Rysslands varning skall inte ignoreras, signalen är tydlig. Mänskligt sett borde utgången av ett krig mellan Israel och den konstellation av länder, som ingår i det så kallade Gogs krigståg, vara självklar. Styrkeförhållandet är tydligt, ungefär som Goliat mot David. Men profetian ger besked om att Gog med sina allierade kommer att lida ett fruktansvärt nederlag. Den profetiska beskrivning som Hesekiel ger av ett kommande krigståg mot Israel, har klarnat betydligt de senaste åren. Står vi kanske snart inför den gamla profetians uppfyllelse?

Ledaren för Gogs krigståg? Vladimir Putin är Rysslands president. Är han den i profetian förutsedde ledaren för Gogs krigståg? Vladimir Putin har omvalts och kan komma att sitta två presidentperioder. Dessa har utökats till sex år vardera, så hela 12 år kan han vara Rysslands ledare. Putin vill upprätta landets ära och makt, vilket kan innebära att han vill expandera territoriet och göra Ryssland till en stormakt igen. Nu när han åter kommit till makten, säger han att han omedelbart skall börja bygga upp Rysslands sargade militära makt. Putin säger att detta är ”ett aldrig tidigare skådat program och modernisering av de väpnade styrkorna i Rysslands militär-industriella komplex.”. Putin kan vara den ledare som i profetian beskrivs som anförare för ett anfall mot Israel: ”Rusta dig och gör dig redo med alla de skaror som har samlats hos dig och tag befäl över dem.” Hes. 38:7. Det som föregår ett krig är upprustning. Det är precis det som sägs i profetian. Nu pågår en upprustning i Ryssland och den sker snabbt och utgör ett hot. Sverige har också anledning att följa detta nogsamt. Vårt land har till stora delar skrotat försvaret och det är ingen som helst svårighet för Ryssland att inta vårt land. Att Sverige inte klarar av att försvara sig, har media rapporterat om. Rubriker om Rysslands upprusning lyder så här: ”Ryssland rustar för att överraska”. (Svenska Dagbladet 11 april). ”Putin rustar armén för snabba anfall”. (Aftonbladet 11 april). Upprustningen är en enorm satsning på ”ofattbara 4300 miljarder” (SvD). Man skriver också att detta kan ”få konsekvenser för Sverige”. Vi har också blivit profetiskt varnade i vårt land. Än tydligare är varningen från profeten Hesekiel om ett anfall mot Israel, där två kapitel ägnas åt detta. Vad som nu sker bådar inte gott, det kan förebåda Gogs härnadståg. Profetisk vaksamhet behövs!

Ödesdigert beslut Är 2013 det år när ett ödesdigert beslut måste tas? Vi tänker på detta med anledning av Irans pågående försök att skaffa kärnvapen. Världen vill inte ha ett Iran med kärnvapen. Därför har sanktioner gjorts mot landet. Dessa har resulterat till att Irans valuta har rasat och ekonomin har för enskilda och landet blivit svår. Skulle dessa sanktioner leda till att regimen faller och det kärntekniska programmet avbryts. Då kommer världen att andas ut. Om inte är bilden annorlunda. Då måste något göras. Det stryks under av en avhoppade iransk diplomat vid namn Mohammad Reza Heydari. Han säger i en intervju att Iran inte kommer att tveka när det gäller att använda kärnvapen. Statsvetaren Jan Hellenberg skrev en artikel i Svenska Dagbladet i slutat av förra året. Rubriken löd: ”Risk för USA-anfall mot Iran nästa år.” Israels president Shimon Peres sa i början av februari: ”Att hotet om ett kärnvapenbeväpnat Iran växt under den ´skrämmande diktatur´ som styr den islamiska republiken.” Enligt Peres hotar Iran Israels existens, arabstaternas oberoende och freden i hela världen. En som inser vad den nuvarande situationen på detta område kan leda till, är Henry Kissinger, tidigare USA:s utrikesminister. Han talade vid den stora samlingen av världsledare i Davos i januari månad. Han sa med anledning av Iran: ”Att en kris som omfattar ett Iran med kärnvapen i ´överskådlig framtid´ kommer att leda till ett kärnvapenkrig och en vändpunkt i mänsklighetens historia.” Hotmolnet från Iran blir allt mörkar medan tiden går. Ett beslut måste snart fattas. Tidningen The Times of Israel skriver om det beslutet under rubriken: ”Det mest ödesdigra beslut av alla:” Medan situationen tillspetsas i Mellanöstern håller världen andan inför vilka beslut som skall tas och vad som kan hända.

Antisemitismen ökar kraftigt Det finns nu statistik som visar på att antalet antisemisiska hatbrott ökar kraftigt i världen. Det är illavarslande och det är dags att reagera inför detta hemska faktum. Dagens Nyheter publicerade den 7 april en artikel med rubriken ”Kraftig ökning av hatbrott mot judar”. I artikeln framgår det att antalet antisemitiska hatbrott ökade med 30 % under 2012. Det konstateras också att den antisemitiska och antiisraeliska propagandan som sprids av högerextremister bidrog till attackerna. Även i Sverige behöver vi rannsaka oss. Det var inte så många som för en del år sedan trodde att judefientligheten skulle på ett så markant sätt breda ut sig i Sverige, som den är idag. Så illa är det väl inte, kanske en del tänker. Då kan vi citera Dr Moshe Kantor, ordförande för Europeiska judiska kongressen. Uttalandet gjorde han i Europaparlamentet i Bryssel i början av året. Han sa: ”Sverige, som tidigare varit ett lugnt land, där det inte fanns något antisemitiskt problem för bara några år sedan, är nu ett centrum för antisemitism.” Han belyste vidare hur det tidigare otänkbara nu sker: judar behöver flytta från Malmö. Det är mycket illa att det är på detta sätt. Antisemitismen behöver avslöjas. Martin Luther King gjorde det på ett förtjänstfullt sätt och uttalande sig så här: ”Antisemiten fröjdas åt varje tillfälle att vädra sin illvilja. Tiden har gjort det impopulärt i Västerlandet att öppet förkunna hat mot judarna. När detta är fallet måste antisemitismen ständigt söka nya former och arenor för sitt gift. Han måste gömma sig bakom den nya masken. Han hatar inte judar, han är bara ´antisionist´. Vad är antisionism? Det är att förvägra det judiska folket en grundläggande rättighet som vi med rätta kräver för Afrikas folk och beredvilligt tillerkänner alla andra nationer på jorden. Det är en diskriminering av judarna därför att det är judar. Kort sagt - det är antisemitism.” Bra sagt! Detta behöver vi höra idag, när så många träder upp och kritisera landet Israel och dess folk, och mäter dem med en annan måttstock än andra - det är antisemitism. Tyvärr breder antisemitismen ut sig i vårt land och även tränger in i kristna församlingar. En del vågar inte ens hålla Israelmöten, där man belyser Israel och dess folk. Då har man tappat sältan och förlorat det profetiska perspektivet på det unika med Israel. Man verkar också har glömt vad Jesus sagt: ”Frälsningen kommer från judarna.” Joh. 4:22.

Spänningen stiger i Mellanöstern Vi ser hur allt större spänningar blir uppenbara i Mellanöstern. De tecken som redan syns är illavarslande för framtiden. Glädjen över det som kallades ”den arabiska våren”, börjar övergå till en fruktan. Oroande tecken visar på att det vi sett kan förändras till ”den arabiska vintern”. Oroligheterna och missnöjet i Egypten pyr som en glöd som kan blossa upp än mer. Situationen i Syrien kan lätt komma att spillas över på Israel. Iran fortsätter med sitt ständiga hot mot Israel. Att islamistiska krafter kommit till makten och ersatt tidigare regimer, kan få följder som blir omfattande för många länder. Inte minst Israel har anledning att känna bävan inför detta. För islamisterna är Israel en huvudfiende som skall utplånas. Vi har sett exempel på hur det kan gestaltat sig i Gaza. Detta område styrs av Hamas, vars uttalade mål är att utplåna Israel. De har under 12 år avfyrat runt 12 000 raketer mot Israel. Detta är ett talande språk för deras målsättning. Att Israel till slut slog tillbaka för att stoppa detta raketregn, borde inte förvåna någon. Vilket annat land skulle tolerera detta? Svar inget. Alltså skall ingen fördöma Israel när de gör det. Att Israel kan klara av terroristorganisationen Hamas, det kan vara en sak. En annan kan vara att stå emot de islamistiska krafter som kan blir allt mer dominerande i olika arabstater. Israel står ständigt under ett hot från sin omgivning. Frågan är bara hur länge det är till hoten övergår till handlingar och attacker. Vi kan få se omvälvande händelser i Mellanöstern framöver. Det profetiska ordet har förutsagt att detta område blir ett centrum för krigsslag i den yttersta tiden.

I Egypten ber man om judarnas död Blir det fred i Mellanöstern? Så länge som muslimerna ber om att Israel skall utplånas och judarnas död, får vi förgäves vänta på fred. Det är många som låter sig duperas och luras av olika arabiska ledare som talar om fred i Mellanöstern i politiska sammanhang. Hade man däremot lyssnat till bönerna i moskéerna skulle man bli betänksam och inse vilket hat som finns mot den enda demokratin i Mellanöstern och dess folk. Den 19 oktober bad den muslimske prästen Futouh Abd al-Nabi denna bön: ”Åh Allah, befria oss från våra synder, stärk oss och ge oss seger över de otrogna, Åh Allah, förstör judarna och deras supportrar. Oh Allah, sprid ut dem, riv dem sönder. Oh Allah, visa din makt och storhet på dem.” En av dem som deltar i bönen var Egyptens president Morsi. Den som vill kan se detta på länken: http://www.youtube.com/watch?v=dTg6k_LKfpY Någon kanske tänker att det kan väl inte gagna fredens sak att avslöja detta. Det är precis tvärtom – endast ljuset och sanningen kan ligga till grund för en verklig fred. När det gäller avslöjanden har Gud i sitt ord, redan avslöjat Israels fiender och deras planer: ”Ty se, dina fiender larmar, och de som hatar dig lyfter huvudet. Mot ditt folk har de onda planer, de rådslår mot dem som du beskyddar. De säger: ”Kom, vi utrotar dem, så att de inte mer är ett folk och så att ingen mer tänker på Israels namn!” Ps. 83:3-5. Det finns flera förvillade ledare, även på det religiösa området, som menar att de kristnas Gud och judarnas Gud är densamme som Allah. I så fall skulle Gud vilja utplåna sitt förbundsfolk. Inte alls!

Fel väg valdes i FN Den 29 november röstade man i FN:s generalförsamling för att det palestinska ledarskapet skulle få en högre status. Sverige har tvekat in i det sista att rösta ja till denna resolution, för det var egentligen ingen självklar sak att man skulle göra det. Omröstningens resultat blev att statusen skall höjas. Det är ett beslut som inte skall applåderas. Skall palestiniernas få en stat skall man åtminstone kunna tala med sin närmaste granne, för det första. Vad blir det för en fientlig stat annars? För närvarande vägrar den palestinska ledningen att förhandla direkt med Israel. Det som nu skett är en ensidig åtgärd från den palestinska ledningen att uppnå ett tillstånd utan att direkt förhandla med staten Israel. Osloavtalet - som undertecknades på 90-talet av Israel och palestinierna - förbjöd ensidiga åtgärder från båda sidor. Det palestinska ledarskapet försöker nu att bryta en stor diplomatisk överenskommelse, den man undertecknat med Israel. Det bådar inte gott för framtida fredssamtal. Det som har skett i FN är att gå fel väg. Man kan inte upphöjas statusen för palestinierna och belöna dem för något som de inte gjort. Man skall nämligen städa upp i sina egna led innan man belönas. Mahmoud Abbas, ledare inom Fatah och PLO kan knappast vara trovärdig i FN:s talarstol om man inte städar upp i Fatahs stadgar. Vi ger några exempel från dessa stadgar: Artikel 12: ”Fullständig befrielse av Palestina, och utrotandet av den sionistiska ekonomiska, politiska, militära och kulturella existens” Artikel 19: ”Väpnad kamp är en strategi och inte en taktik, och de palestinska arabiska folkets väpnade revolution är en avgörande faktor i befrielsekampen och utrotandet av den sionistiska existensen, och denna kamp kommer inte att upphöra om inte den sionistiska staten förstörs och Palestina är helt befriat.” Tack för beskedet i dessa stadgar. Då vet vi vad målsättningen är. Detta kan man alltså säga att Sverige har varit med om att rösta för. Någon kanske säger man skall väl inte bry sig om dessa stadgar. Vi kan väl rösta för palestinierna ändå. Svensk blåögdhet kalls det – eller rättare sagt blindhet. Den som är blind kan ju inte läsa - och då inte heller Fatahs stadgar. Det verkar man alltså inte ha gjort, annars skulle man inte röstat som man gjort. Eller står man bakom dessa stadgar? Då är det ännu värre - då är det riktigt illa.

Irans hot mot Israel Tiden håller på att rinna ut För varje dag som går närmar vi oss den kritiska punkten där ett anfall mot Irans kärntekniska anläggningar kanske blir nödvändigt. Vi har i tidigare artiklar varnat för en konfrontation mellan Israel och Iran. Vi kan alltmer närma oss en sådan. De olika sanktioner som gjorts från EU och USA, samt resolutioner från FN:s säkerhetsråd, har inte gjort verkan. Iran fortsätter trots detta mot en punkt där man kan ha tillgång till kärnvapen .Detta innebär ett hot mot världsfreden och inte minst mot Israel, som man från Irans håll, sagt skall utplånas. Israel ser sig alltmer tvungna till ett anfall på Iran, för att inte bli utplånade i en attack med kärnvapenmissiler. Skulle ett sådant israeliskt anfall komma, då leder det till att världen kommer att vända sig emot Israel med anklagelser för att man startade ett krig som kan få stora konsekvenser för världen. Detta kommer i så fall att visa att man inte har förstått Israels utsatta situation - en sådan som inget land i hela världen skulle vilja befinna sig i. Men det är lätt att fördöma när man sitter på åskådarläktaren, utan att själv vara utsatt för hot om utplåning. Israels premiärminister, Benjamin Netanyahu, säger med tanke på de som motsätter sig ett anfall på Iran: ”Alla talar om kostnaden av att stoppa Iran, men de skall inte var okunniga av kostnaden av att inte stoppa Iran.” Den kostnaden är ett Israel som mer eller mindre med sitt folk kommer att utplånas. Hitler gjorde ett försök att utplåna det judiska folket, det är inte svårt att ta avstånd ifrån detta. Likaså borde det nu vara självklart att ta avstånd från Irans president och dess ledning som har samma inriktning. Här prövas vår solidaritet med den enda nation i världen som står under hotet av utplåning.