Tid för allvar

Det som skulle sägas av kristna sägs istället av en icke kristen.

Alex Schulman har vi inte låtit känna som en kristen, men han har ett mer profetiskt budskap än vad som kommer från kristna talarstolar. Det är något som borde få oss att rannsaka oss och vi behöver tänka på Jesu ord om: ”att tiga dessa skall stenarna ropa”.

Nu går budskapet ut i en profan tidning, Dagens Nyheter, det som borde stå i kristna tidningar. När får vi tillbaka allvarliga budskap i kyrkosammanhangen? Vad skall hända för att vi skall inse allvaret i vår tid. Tystnaden i talarstolarna är ett kvitto på att vi inte har insett detta. Ser man allvaret kan man inte vara tyst. Punkt.

En annat kvitto på att man inte inser de allvarliga hot som finns både med kris och krig, det är att man inte lägger två stå i kors för att se till att man har drycker och mat då exempelvis elen kommer att slås ut. Det är stor sannolikhet för det.

Man tror att man skall vänta – den morgon man vaknar upp och elen är bruten är det för sent. Ingen speciell förvarning kommer att äga rum, det blir en förändrad situation på en sekund. Då går det inte att dra tillbaka tiden. Då kan stå där och tala om att detta: ”borde jag gjort”. Det som inte görs nu kommer förmodligen inte att göras senare heller.

Detta är inte att skrämmas det är att i omsorg att vi skriver detta för att vi inte skall stå i en situation där vi inte ser utvägar. Att Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (SMB), har gått ut med budskapet att vid en kris eller krig kan vi inte räkna med samhällets omedelbara hjälp, den kan dröja om den överhuvudtaget kommer.

Det är upptill varje medborgare att själv se till att man har det nödvändiga. Inte heller myndigheters budskap får en del att agera. Man är så totalt invaggad i en bubbla av trygghet att man slår dövörat till även för budskap från det hållet. Det handlar djupast sett om att man inte vill ta in att en förändring kan inträffa som radikalt ställer allt upp och ner.

”Vi skrattar och tjattrar hela vägen till undergången”, skriver Schulman. Det är en korrekt analys av hur man lever i Sverige. Man skattar, roar sig istället för att kunna vara allvarlig. Man tjattrar också, tänk vilket pladder som förekommer om helt oväsentliga saker istället för att tala det som är väsentligt – och detta gör man på ”vägen till undergången”.

Att icke kristna gör det kanske är förståeligt, de lever inte med Bibelns budskap: ”Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång.” 1 Kor 7:13.  De förstår inte och känner inte till detta ord. 

Vi som kristna borde veta att detta är Guds ord. Vi borde också kunna se av de profetiska skeendena att vi med hast närmar oss denna tidsålders avslutning, vi har fått den profetiska undervisningen i gudsordet om detta. Men är det så att det inte predikas står vi i princip på samma nivå som de icke kristna. Då kan vi fortsätta och skratta och tjattra på i vår okunnighet.

Gud har varnat oss inför slutet och vi borde tänka på det. Då handlar det om att ta sig i akt och tänka på slutet, varningen är: ”Så du tog dig inte i akt och tänkte inte på slutet.” Jes. 47:7