Katolska Kyrkan Del 3

II. Roms huvudsakliga fel.

Vad har kyrkan gjort? Det skulle ta oss månader att ta itu med det här på ett tillfredsställande sätt. Allt jag är intresserad av att försöka göra i den här predikan är att ge några av de rubriker som visar att mitt påstående är sant. Så jag delar upp det i tre huvudrubriker.

1. Den första är att visa hur hon har varit skyldig i att introducera avgudadyrkan och vidskepelse. Nu finns ingenting som så är så fördömt i Skriften som avgudadyrkan. Vi ska inte göra ”snidade bilder". Men den romerska Katolska kyrkan är full av bilder. Hon lär sitt folk att tillbe bilder, statyer och gestalter.

2. Den andra stora anklagelsen är att hela kyrkans system och undervisning är att den kommer mellan oss och Herren Jesus Kristus. Detta är den mest hemska anklagelsen på många sätt. Till exempel kommer kyrkan själv mellan oss och Herren Jesus Kristus. Hon hävdar att hon är avgörande för frälsning. Utanför kyrkan – "extra ecclesiam", det finns ingen frälsning – nullla salus”.

Hon är absolut nödvändig. Hon sätter sig mellan min själ och Herren Jesus Kristus. Hon gör anspråk på denna position själv. Du finner inget av detta i Nya Testamentet men du finner det i romersk katolicism. Hon vet ensam vad sanningen är, det påstår hon. Hon beskriver det och hon ensam kan definiera den och tolka den.

Utöver det, lär protestantismen självklart det "universella prästadömet av alla troende" och varje människas rätt att läsa Skriften för sig själv och att förstå och tolka passformen under belysningen av den Helige Ande.

Rom förnekar det fullständigt och absolut. Hon, och hon ensam, kan förstå och tolka Skriften och att tala om för oss vad vi ska tro. Hon säger detta delvis för att hon hävdar att hon har fått "kontinuerlig uppenbarelse". Det tror inte, sanna protestanter.

Hon hävdar en fortsatt och kontinuerlig uppenbarelse. Hon tvekar därför inte att säga att du måste lägga till sanningen i skrifterna. Medan man säger att Bibeln är Guds Ord, hävdar hon att hennes tradition, som hon lägger till, är lika auktoritativ och lika bindande. Och på det sättet som hon tar från bibeln, för att hon säger saker i det hon lägger till i sin tradition att förneka biblisk undervisning och tar från det.

Det är där det listiga kommer in. I slutet kommer det till att hon hävdar sin totalitära trohet. Hon hävdar att hon ger oss vad vi skall tro och vad vi skall göra. Hon hävdar att hon är ansvarig för vår själ och dess frälsning. Vi måste därför lämna oss fullständigt och absolut till vad kyrkan säger till oss och vad kyrkan lär oss. Hon är ett totalitärt system. Det är ingen tvekan om det, men det binder själarna av hennes folk lika mycket som kommunismen gör, lika mycket som Hitler gjorde under hans hemska system. Det är ett totalitärt system. Kyrkan är det högsta och står därför mellan oss och Herren Jesus Kristus.

En andra manifestation av detta och ett logiskt utfall förstås, är påven, och allt som de lär om honom. Han sägs vara Kristi ställföreträdare. Han säger att är en direkt andlig härstamning från aposteln Petrus – apostolisk succession – som har all auktoritet från aposteln Petrus.

Jag får inte tillåta mig att komma in på sidospår och fråga angående även den position som de tillskriver Petrus själv, men det är deras påstående, och det är således den person som de kallar den Heliga Fadern – fastän Skriften säger oss specifikt att inte kalla någon människa ”Fader” på jorden därför att det är bara en enda Fader, Fadern som är i himlen – det är den Helige Fadern, Kristi Fader.

Och de säger att tala ex-cathedra i påvens kardinalråd, då är han "ofelbar". De bestämde den doktrinen 1870; de trodde på den långt innan. Men nu, är hans uttalande hävdade att vara ofelbara, lika ofelbara som Guds ord, lika ofelbara som Kristus själv, för han är ställföreträdare och Kristi representant.

Och då, förstår du att kyrkans makt är i huvudet på den som talar som 2 Tess. 2 säger ”som Gud”. Han är tillbedd av folket, de böjer sig ner för honom, och uttrycker till honom en känsla av tillbedjan, den som skall ges ingen annan än den allsmäktige Guden själv.

3. Den tredje yttringen är att finna i prästerna. Prästerna i det romerska kyrkans område är mycket speciella människor. De tror inte på allas troendes allmänna prästadöme. De enda människor som är ”präster” är de som kyrkan själv har utbildat och som blivit ordinerade och som mottagit något av den auktoritet som kommer från den "apostoliska successionen.”

Men i 1 Peter 2: 9, berättas för oss att vi är alla präster: "Du är ett utvalt släkte ett konungsligt prästerskap.” Nej, säger Rom ni är lekmän, ni är inte präster, endast de ensamma är det.

De tillskriver dessa präster en unik makt som de använder att utföra mirakler. Här kommer vi in på en mycket central och avgörande fråga. De hävdar att prästerna har förmågan att förvandla brödet och vinet vid Herrens måltid, så att prästen kan utföra miraklet av det som de kallar ”transubstantiation”. De säger att brödet inte längre är bröd men att det blivit Kristi kopp; att det tillfälligt har färgen och så vidare förblivit sådant, men att substansen har förändrats till Kristi kropp, och att detta mirakel har blivit utfört av prästen – som har makt att göra ett sådant mirakel.

Det ger i sin tur hela läran angående om sakramenten. De har sju sakrament, men jag är särskilt upptagen med dopet och nattvarden, där de inte tvekar att undervisa att i dessa sakramenten verkas mirakel. Deras teori är att detta mirakel har utförts av prästen i vattnet och brödet och vinet, dessa är nu laddade med nåden av Guds på ett speciellt sätt, och så verkar de mer eller mindre automatiskt. Deras fras är att de utförs ”ex operere operato". Med andra ord, det är inte längre bara vatten, det är laddat med nåden från Gud, och därför när det är läggs på barnet utförs ett mirakel i barnet. Eller när du tar brödet i nattvarden – och för övrigt låter de dig inte ta vinet – du tar verkligen kroppen av Kristus själv.

Detta, förstår du, är allt en manifestation av spetsfundigheter av djävulen, av djävulens list. Allt det här är tillagt, det finns inte ett ord om detta i Nya testamentet.

Men innan vi lämnar prästen skall vi för att komma ihåg detta, att han också är en som vi måste gå till för att bekänna våra synder, för att han har makt att uttala absolution och att ge oss förlåtelse för synder. Ingen annan kan göra det – utom detta prästadöme, dessa människor till vilka de tilldelar dessa speciella krafter. Så folket lär sig att gå och bekänna hos dem. Det finns inte ett ord av detta i Skriften. Vi bekänner våra fel till Gud och till varandra i den kristna kyrkan; men inte till en "präst". Så det finns en annan yttring. Jag visar dig vägarna i vilket detta system som kommer mellan oss och Herren Jesus Kristus. Du och jag, som kristna går till Honom för att bekänna, de går till prästen.

4. Låt oss gå på den fjärde yttring – och det här är en av mest oroväckande och extraordinära saker av alla. Kulten av jungfru Maria i den romerska katolicismen är snabbt ökande på ett alarmerande sätt. De säger att hon är ”Himmelens drottning”, och att hon är den som vi skall primärt gå till.

I många av deras kyrkor kommer du att finna att hon är placerad framför Herren Jesus Kristus, som är nästan dold av henne någonstans i bakgrunden. Varför? Detta är vad de säger att hon är mänsklig är mycket mer kärleksfull och öm än han är, att han är så stor och mäktig och auktoritativ, att Han är så sträng – detta är vad de lär – det är hela förklaringenav kulten kring jungfru Maria – att Han är sådan att vi inte kan gå direkt till Honom.

Ah, men lyckligtvis är hon där och hon är kärleksfull och också hans mor och hon kan påverka Honom. Så vi borde be till Jungfru Maria och be henne att medla på våra vägnar. Hon är precis där mellan oss och Guds Son, vår själs Frälsare. Och allt mer har de lagt till makt till henne. De började år 1854 att undervisa om ”obefläckad befruktning” vilket menas att inte bara Jesus Kristus var född utan synd, men att Maria också var det.

Sedan nyligen har de meddelat denna doktrin om "upptagandet av Maria ", att hon aldrig dog som alla andra – och var begravd, men att hon bokstavligen uppstigit sig till himmelen precis som hennes Son gjorde.

Och det här ser du, hur detta bygger upp jungfru Maria och gör henne så framträdande att Kristus själv är gömd bort från vår syn. Slutligen lägger de till jungfru Maria, också de heliga. Romerska katolska folket lär sig att be till dessa.

Hur har det kommit att ske? Ja, deras undervisning är detta. De tror på perfektionism i detta liv, och de säger att några av dessa heliga har levde ett perfekt liv. Resultatet av detta är att de har förvärvat och byggt upp så mycket "meriter" att de har mycket mer än de behöver för sig själva så de har ett överflöd av meriter.

Resultatet är att du och jag, som kan misslyckas och som är så bristande i meriter kan gå och be till de heliga och be dem att ge oss en viss del av deras överflöd. De kallar detta "överloppsgärningar", att helgon kan medla för oss, och kan till och med förmedla några av deras överskott av förtjänst till oss för att kompensera briser som finns i oss. Så du kan be till helgonen, böner till de heliga och förtrösta på helgonen. Du förstår, Jesu Kristi förtjänst är inte nog, du måste ha något extra; det måste kompletteras.

Jag har helt enkelt valt ut de här huvudsätten för detta hela systemet och institutionen som kommer mellan den troende och Herren Jesus Kristus. Kom ihåg att det görs av människor som försöker tillskriva Honom, den fulla gudomen och som gör det klart om inkarnationen och jungfrufödelsen och alla dessa saker. Det är där "listen" från djävulen kommer in. Å ena sidan verkar de säga allt som är rätt; men då lägger de till allt detta som är så fel att du börjar undra vad som finns kvar av det som är rätt.