SENASTE NYTT
Kallelsen
Holger Nilsson
Det var en regntung kulen höst, i sena kvällen hem jag gick, då jag tyckte mig höra en röst och snabbt jag höjde min blick.
Men vart jag blicken än vände, dock inte en själ jag såg, men i mitt inre något hände, av värme sköljde våg på våg.
Vad kunde det väl detta vara som hände denna mörka kväll, på den frågan kunde jag ej svara, jag blott kände mig så säll.
Så vandrar vi fram på livets stig och ibland har någon hjärtat rört som om någon kallar på dig och mig, fast oftast ej någon röst vi har hört.
Skriv ut 
Publicerad: 2018-09-12 | Permalänk |
Liknande artiklar
Kallelsen 
En röst genom rymden hördes viska och endast de vakande den hörde men orden de var som en piska för det hjärtats innersta rörde Dess stämma var som kristallen så klar den ... Kallelsen
Det var en regntung kulen höst, i sena kvällen hem jag gick, då jag tyckte mig höra en röst och snabbt jag höjde min blick. Men vart jag blicken än vände, dock inte en själ jag såg, men i mitt inre något hände, av värme sköljde våg på ... Kallelsen
Du gick genom staden på gata och gränd Du såg långa raden av synden så bränd. Du såg en fasad med tomhet därinne den var maskerad men Du såg deras sinne. Du såg kalla och hårda och blick som var tom ...
