Katastrofal kursändring. Del 7.

Vi har kunnat ge flera exempel på hur det har skett en kursändring på eskatologin område och fler finns.

Att kristenheten har påverkats av olika förkunnare och litteratur när det gäller synen på Jesu återkomst, det är helt uppenbart. Vi skall ge ytterligare ett exempel på detta, vi tänker på ledaren för Welton Academy, Jonathan Welton.

Han finns med i ett nätverk som bland annat har kopplingar till Bethel i USA, en bibelskola där många svenskar studerar. Denne Welton besökte Sverige i början av 2018.

Welton har skrivit en bok med titeln Raptureless (kan översättas till: Utan uppryckande). Som framgår av titeln tror inte Welton på något uppryckande av den kristna församlingen som den är beskriven i 1 Tess. 4:17.  Det är något som han delar med andra företrädare för den förändrade förkunnelsen om Jesu tillkommelse.

Men det stannar inte vid att förneka uppryckandet hos Welton. Han gör en rad andra tolkningar som helt står emot en klassisk syn på ändens tid. Det handlar om att Matt. 24:e kapitel handlar om händelser som föregick Jerusalems förstörelse år 70, inte om Jesu tillkommelse, fast texten ger tydliga exempel på att det handlar om det. Det skall dock sägas att vissa av versarna i detta kapitel kan läsas in som att de beskriver tiden kring Jerusalems fall och templets förstörelse.

Men Welton går längre, han menar att hela kapitlet skall uppfattas som beskrivningar kring åren före år 70.  Han går vidare i sina omtolkningar och avskaffar talet om en Antikrist som uppstår vid tidens slut, som vi finner i 2 Tess. 2.

Stora delar av den dominerande förkunnelsen vill tydligen Welton göra omtolkningar kring och inte minst blir det tydligt när det gäller Uppenbarelseboken. Det belyser Welton i två andra böcker. Att Bibelns sista bok skildrar den yttersta tidens händelser, det står väl klart för de flesta bibelläsare, tydligen dock inte för Welton.

Vi vill nämna att den uppenbarelse som Johannes fick på ön Patmos, är de allra flesta teologer överens om att den inträffade i slutet på det första århundrandet, på nittiotalets och många pekar på åren 95-96 som troliga årtal för uppenbarelsen.

För att Welton skall enligt sitt förmenande få in händelserna till åren strax före Jerusalems fall år 70, förlägger han istället tiden för uppenbarelsen till åren strax för detta år. Här kan man verkligen fråga hur trovärdigt det är att man förändrar vedertagna uppfattningar om när Johannes fick sin uppenbarelse, till att förändra den tiden bara för att få det att passa in på sina framförda teorier. Bara ett sådant handlande gör att trovärdigheten för Wiltons utläggningar och omtolkning kring det profetiska ordet förminskas kraftigt.

Welton menar alltså, att det profetiska som beskrivs i Uppenbarelseboken, handlar om händelser kring år 70 och på grund av detta så kan alltså inte Uppenbarelseboken, med sitt profetiska budskap har skett efter detta år. Detta behandlande av bibelordet och tidsbestämningar borde göra att de flesta skulle kunna genomskåda Weltons budskap. Tyvärr har både bibelkunskap och läsandet av kristen litteratur minskat under senare årtionden och därför faller en del ganska lätt för nya synsätt, tankar och läror som framträder i vår tid.

Det finns naturligtvis massor av frågeställningar kring hur Welton kan göra denna omtolkning av Uppenbarelsebokens budskap. Till exempel kan se att Bibelns sista bok beskriver att vid ett tillfälle så dör en fjärdedel av jordens befolkning och vid ett annat en tredjedel. Detta har aldrig tidigare hänt i historien och på grund av att det inte har skett visar det på att Uppenbarelsebokens budskap till största delen handlar om händelser som ännu inte fått sin uppfyllelse. Kanske just dessa fruktansvärda profetiska förutsägelser gör att man vill fly undan budskapet och försöka förpassa det till en förgången tid och något som inte skall inträffa framöver?

Hur kan då Welton föra fram sitt budskap på det sätt han gör. Det kan finnas förklaringar till detta och en av dessa kan finns i underrubriken på hans bok Raptureless, den lyder: En optimistisk guide till världens slut.

Det handlar alltså om ett optimistiskt synsätt som tydligen driver Welton i sin tolkning om den yttersta tiden. Nu är det ju inte så att en optimist kan varken förändra bibelordet eller styra den yttersta tidens händelser, utan det är Gud som har förutsagt det som kommer att hända. Vi behöver böja oss för det och tro Hans ord antingen vi är optimister eller pessimister, det är inte våra läggningar som avgör vad som kommer att ske eller inte ske – det är Gud.

Det finns de som lever i en överdriven optimism och även av felaktiga framgångstankar som inte har sin grund i bibelordet. Det är snarare önsketänkande om vad man vill skall ske. Visst, det är bra med önskningar och tro på att gudsriket skall ha framgång och att allt skall utvecklas positivt, men det får absolut inte ligga till grund så att vi blir förblindade av vad bibelordet faktiskt säger skall hända i den yttersta tiden.

Vad vi nu behöver är realism och inte minst en fast tro på bibelordet och inte önsketänkande. Det kan komma att bli förödande då våra önskningar inte visar sig stämma överens med de allvarliga händelser som Bibeln beskriver skall inträffa vid denna tidsålders slut.